Har du missat tidigare luckor så klicka HÄR!

Lucka 23!

…..något som dunsar mot sidan på badkaret. Hon hör ett stön och känner igen ljudet från Ferios. –Åh, jag måste bli bättre på landningarna, säger Ferios och när Astrid tittar över badkarskanten så ser hon Ferios som rättar till sin luva som halkat snett efter att han landat med huvudet in i badkarssidan. Astrid skrattar varmt åt Ferios och fylls av en känsla av ömhet och medkänsla  Hon njuter av känslorna för fullt och hon inser att hon faktiskt glömt bort hur härligt det är att vara medkännande. Så kommer hon ihåg att Ferios varit hemma i sitt land och undrar oroligt hur det går med julen och om spejarna och Dorsias bror har kommit tillbaka. Ferios tittar underfundigt på Astrid och så brister han ut i ett stort leende och säger: -Röken har tunnat ur och blivit ljusare så det är på rätt väg och om vi fortsätter så här så kommer vi att få jul i år också. Visst är det härligt, lade han till och log stort.
Astrid fylldes av tacksamhet och glädje och tyckte det var fantastiskt att äntligen kunna bli glad för en annan människas skull. Tänk att hon hade glömt vilken härlig känsla det är att glädjas för någon annans skull.
Vi har inte hört något från spejarna ännu men signalen har upphört så den värsta faran är över och nu kommer säkert spejarna hem igen, snart. Men just nu kan vi bara vänta på att glädjen, omtanken, kärleken och lyckan får växa sig starkare så att julen verkligen vill komma hit till oss. För att skynda på det hela så måste vi dock få ut dig bland människor, Astrid, för det är där du sätts på prov. Så fort Ferios hade sagt det så kände Astrid att det stack till i handleden. Oooops, där kom en tanke och en känsla som inte var välkommen, sade Ferios. Han fortsatte: -vet du vad det var jag sade som triggade igång det där hos dig, frågade Ferios.
Astrid drog ett djupt andetag och så funderade hon en stund. –Jo, Ferios, jag tror det är så att jag blev irriterad för att det kändes som en anklagelse och så kändes det irriterande och jobbigt att det ska vara mitt ansvar att se till så att julen kommer. Det gjorde mig lite irriterad men samtidigt så känner jag att irritationen var betydligt svagare nu än vad den hade varit för två veckor sedan så det går åt rätt håll. Och nu börjar jag förstå vad du menar Ferios när du säger att jag styr mina tankar och att tankarna styr mina känslor.
Jag går ut härifrån nu, sade Ferios så får du kliva ur badet och åka in till stan för att handla för ju större utmaningar du klarar av desto fortare blir röken klar och ljus igen. Jag kommer inte att följa med dig, fortsatte Ferios men så fort du känner irritation eller utsätts för en situation där du vet att du tidigare blivit irriterad så tar du bara guldhjärtat i handen så får du den hjälp du behöver för att möta din utmaning.

När Astrid kom hem efter att varit inne i stan och gjort den sista shoppingen inför julen så möttes hon av en hoppande och jublande Ferios i hallen. Astrid blev väldigt glad över att se honom så jublande lycklig och hon tänkte att det är så här det är att ha en hund som möter en innanför dörren när man kommer hem. Jag har precis kommit tillbaka hit, sade Ferios, och jag vet att du klarade din utmaning galant. Du blev varken arg eller irriterad under din shoppingtur vilket har lett till att spejarna har hittat hem igen och julen är strax hos oss. Julen har hittat oss i år och signalen har avlägsnat sig så långt bort så nu måste du vara irriterad, kärlekslös och grinig i flera år för att signalen ska komma så nära oss igen. Ferios klappade händerna och jublade av lycka och Astrid blev så glad över att se honom så hon fick tårar i ögonen.

Nu, Astrid så gör dom jul hemma hos oss och som tack för att du hjälpt oss så mycket så kommer också vi att hjälpa dig med allt som behövs göras här och medan du och jag har stått här och pratat så har vi faktiskt redan börjat så allt som du handlade i dag är redan inburet. Maten står i kylen och julklapparna som du köpte är inslagna och ligger under granen som vi också klätt åt dig. Astrid höll på att tappa hakan, herregud, hon hade inte ens fått av sig ytterkläderna! Hur gick det här till? Hon skakade på huvudet och tänkte att det var nog bäst att inte fråga utan bara ha tillit till Ferios och hans Nissar som hon antog var här någonstans. Hon tittade sig lite försiktigt omkring men såg ingen annan än Ferios hallen. Förresten, sade Ferios, nu kan du ta av dig armbandet när du inte vill ha det på dig längre för nu när du inte blir…..