För 19 år sedan var jag inne på affären och handlade och när jag stod i kön vid kassan så fick jag se raderna med tuggummi som fanns där vilket gjorde mig väldigt sugen på tuggummi. Min första tanke var att bekämpa suget för jag visste att jag ändå inte skulle få köpa det för det var slöseri med pengar och säkert var det fettbildande också. Men mina blickar drogs mot paketen och jag kände hur det riktigt vattnades i munnen och jag tänkte att det är nog ingen som ser om jag lägger ner ett paket i korgen. Rädslan och ångesten började långsamt krypa i min kropp och jag visste inte hur jag skulle hantera situationen men till slut så vann ändå suget och ett paket åkte ner i korgen efter det att jag tittat mig oroligt omkring för att se om någon skulle se mig. Ingen reagerade. Jag packade upp varorna på bandet och var noga med att gömma paketet under brödet medan jag kände hur kallsvetten rann om mig. Jag betalade snabbt och packade fort ner varorna, självklart åkte tuggummit långt ner i min jackficka så att ingen annan kunde hitta det. Jag tog min påse och skyndade ut ur affären kallsvettig, andfådd och med kraftig panikångest. När jag kommit ut ur affären så var det med en känsla av att jag klarat mig undan, ingen kom på mig när jag köpte tuggummit.
När jag pustat ut och kroppen lugnat ner sig lite så insåg jag hur bisarr hela situationen var. Han var ju död och kunde inte längre skada mig, han kunde inte längre skrika eller slå mig eller på annat sätt försöka styra över mitt liv. Jag var helt fri att själv välja precis allt i mitt liv utan att vara orolig över att bli hånad, ironiserad eller slagen blodig.

Cecilia Kärvegård, Inspirerande föreläsare!

Den här händelsen utspelar sig ett par månader efter det att min sambo hade dött och visar tydligt hur man kan låta en annan människa ha makt över ens liv, tankar, känslor, beteende och reaktioner. Jag drabbades här av rädsla, kallsvett och panikångest trots att det inte fanns något reellt hot mot mig men spåren satt kvar från då han levde och det han utsatte mig för ledde till en successiv nedbrytning av mitt fria jag och mina tankar vilket är att likna vid hjärntvätt. Jag hade inte längre makten över mitt liv inte ens efter det att han var död utan jag drevs av rädsla och hopp. Rädsla för att dö och hopp om att överleva. Alla val jag gjorde när vi levde tillsammans var baserade på överlevnad. Jag valde hela tiden det alternativ som skulle ge mig minst smärta och störst chans att klara mig oskadd. Jag gjorde aldrig ett val utifrån vad jag själv ville och önskade, gjorde aldrig ett spontant val utifrån min egen inre längtan. Tyvärr så lyckades jag inte alltid förutse vilken reaktion mina val skulle ge så det var ofta som att spela rysk roulette. Tyvärr så försvann inte det här i samma veva som han dog. Det här var nu inrotat i min ryggmärg så nu började en annan kamp för min överlevnad och det var kampen att ta tillbaka makten över mig själv. Kampen för att vinna tillbaka glädjen i livet och att våga tro på att jag är en fenomenalfantastisk människa. Det har varit en lång resa som har gått upp och ner i både sorg, ilska, frustration, fall och glädje.

Hur är det med dig? Har du makten över ditt liv, dina tankar och dina känslor? Fattar du beslut utifrån dig själv eller för att göra någon annan nöjd? Vilka val vill du göra men inte vågar?