Har du missat tidigare luckor så klicka HÄR!

Lucka 22!

….vara Astrid, det finns ingen annan i hela världen som är så bra på att vara du. Astrid tittade förvånat på Ferios när hon hörde dom orden och hon var på väg att protestera när hon insåg att han faktiskt hade rätt. Ja, så var det, hon var bäst i hela världen på att vara sig själv, hon var ju helt fenomenalfantastisk på det! Hon rodnade lite vid tanken men sedan kände hon att orden värmde gott i henne så hon log och njöt av känslan. Ferios harklade sig och såg lite otålig ut innan han sade: -jag måste lämna dig en stund nu för att hjälpa till hemma med allt vi an göra därifrån för att få julen till oss. Det är ju lite ont om tid men om du gör ditt här hos dig så gör vi det vi kan hos oss. Jag kommer tillbaka senare.

När Ferios hade lämnat Astrid satte hon igång med sina egna julbestyr och hon kände att julkänslan var där för första gången på flera år. Det vanliga för Astrid var att känna att julen bara bestod av stress och hets. Aldrig en lugn stund men i år så kände hon glädje och förväntan inför julen. När hon skurade toaletten så gnolade hon och kände sig tacksam över att hon har en underbar familj som blir glad över att komma hem och finna huset rent och fint. Hon var verkligen lyckligt lottad och ände nu tacksamhet för allt hon såg runt omkring sig. Lustigt, hon hade inte känt sig tacksam på flera år och nu fanns känslan där precis hela tiden. Den var så stark så hon kände sig rörd och tårarna var på väg att tränga fram hela tiden. Glädjetårarna förstås. Hon kände sig så smått fånig för hon gick bara runt och fånlog hela tiden vilket var en ny upplevelse för henne. Hur skulle det här gå? Hon skulle säkert få träningsvärk i käkmusklerna.

Ferios hade sagt hur viktigt det var att hon även tog hand om sig själv så Astrid bestämde sig för att ta ett långt avkopplande bad med väldoftande lavendel-olja och levande ljus. Hon sjönk ner i badet och nöt av att skämma bort sig själv vilket hon inte hade gjort på flera år och hon kände tacksamhet över att Ferios hade kommit in i hennes liv och hjälpt henne med den här förändringen. Astrid kände att livet hade fått tillbaka sitt värde och hon såg fram emot varje stund som låg framför henne. Plötsligt hör hon hur det prasslar till i dusch-draperiet och….