Jag skrev igår ett inlägg om prioriteringar och tänkte här fortsätta mitt resonemang. Jag frågade bland annat er läsare hur ni prioriterar olika områden i era liv och var intresserad av vad som kom på plats ett.

Jag anser att det människan borde prioritera i första hand är sig själv. Det kan låta som egoism men det är så långt från egoism man kan komma, eller vi kan välja att kalla det för positiv egoism.

Alla är vi väl överens om att det behövs ett visst mått av energi för att klara av att genomföra olika saker; som att jobba, sköta hem/hushåll, stötta familjen, hjälpa vänner, umgås socialt osv.

För att få energi är det viktigt att göra sådant som vi får energi av och vissa saker gör vi för att de är så självklara som att äta och sova. Men det ger oss egentligen bara den nödvändiga energin vi behöver för att kroppens system ska fungera.
För att kunna vara engagerade i vårat arbete, lyhörda för familjens behov, uppmärksam mot medmänniskor osv så behövs det mer energi än så.
När vi har fullt av alla typer av energi känner vi livsglädje, vi är engagerade, passionerade, uppmärksamma, vänliga, fyllda av glädje, harmoniska, kreativa och fyllda av känslan att livet är härligt att leva.

För att uppnå denna energipåfyllning så är det viktigt att sätta sig själv som prio 1. Även före barnen. När du flyger och värdinnorna går igenom säkerhetsföreskrifterna så säger dom att du ska sätta på dig själv syrgasmasken innan du hjälper ditt barn och det är just så det är. För att kunna hjälpa någon annan måste du själv vara stark.

När du sätter dig själv först så är det för att kunna finnas där för andra också. Du gör alla en stor tjänst, inte minst dina barn.
Att sätta dig själv främst innebär att du med jämna mellanrum gör saker bara för dig själv och det behöver inte vara så stort eller märkvärdigt. Ju oftare du gör det desto kortare tid behöver du avsätta per tillfälle.
Ta en kvart om dagen då du är helt för dig själv och gör något som du tycker om; läser en bok, skriver, målar, sjunger, dansar eller vad det nu kan vara.
Jag har en dotter som är sex år och när jag säger till henne att nu behöver mamma vara själv en liten stund för att ta det lite lugnt så är det inget konstigt för henne, det har det aldrig varit. Barn förstår så mycket mer än vad vi tror.

Jag fick kommentaren att felprioriteringar inte har med stress och utbrändhet att göra men jag hävdar att det till viss del kan ha det. Om du prioriterar dig själv först så har du en kroppsmedvetenhet som går förlorad om du inte tar hand om dig själv. Och med den kroppsmedvetenheten så lyssnar du på kroppens signaler på ett helt annat sätt vilket leder till att du uppmärksammar när kroppen säger ifrån vid för mycket eller för långvarig stress.
Och om du prioriterar dig själv främst så fyller du hela tiden på med livsviktig energi vilket reducerar stressen.

Jag har sagt det tidigare och säger det igen: Boka tid med dig själv i kalendern och ägna dig åt positiv egoism!