Att tänka negativt om omgivningen, livet och oss själva är så enkelt. Likaså att prata negativt  om allt och inget. Det är nästan som om det faller sig naturligt för många människor. Det går liksom per automatik.

Foto: Anneli Särnblad

Det är mer accepterat i vårt samhälle att en person säger: ”Åh, vad tjock jag är!” än att en person säger ”Åh, vad snygg jag är!” . Det är inte snyggt att skryta om sig själv så att andra hör. Man säger ju att ett leende smittar och det gör det verkligen men vi är också mer mottagliga att smittas av en annan människas dåliga humör. Det får en annan effekt som blir mer djupgående. När vi möter en människa som ler så tänker vi att anledningen till den glädjen ligger hos den människan men om vi möter en sur människa så är vi mer benägna att tolka det som att det är vårt fel att människan är sur. Oj, vad har jag gjort för fel?

Men varför är det så här då?

Det finns olika anledningar som ibland samspelar och som ibland agerar enskilt och här kommer några av dom:

* Instinkt: Människan har som alla levande varelser utrustats med överlevnadsinstinkter och en av dom är att kunna förutse en fara så att man är beredd på att försvara sitt och familjens liv. Att förutse risken för att en ilsken björnhona finns på andra sidan kullen och vara förberedd på att fly eller försvara. Att ”måla fan” på väggen för sin överlevnad är en rest av den instinkten.

* Jante: Tyvärr är vi fortfarande väldigt präglade av Jante vilket gör att vi tenderar att tänka mer negativt om oss själva för att ”passa in i normen”.

* Uppmärksamhet: Många gånger uttrycker vi oss negativt om oss själva för att få  uppmärksamhet och komplimanger från omgivningen. Orden: ”Jag är så tjock” sägs med förväntan om att få repliken: ”Du är inte alls tjock, du är jättesnygg!”

Har du lärt dig förmågan att bryta negativa tankebanor?

Följ oss på Facebook HÄR!