Jag vill idag ge beröm till en person som står mig väldigt nära. Jag har känt henne i massor med år och hon har alltid funnits vid min sida i vått och torrt. Hon har stöttat mig, peppat mig och skrattat med mig. Jag är väldigt stolt över henne och jag tror ni vet vem det är.
Ja, jag pratar om mig själv för jag är verkligen stolt över mig själv just nu. I Maj 2012 fick jag diagnosen Diabetes typ2 vilket jag fick tabletter mot samtidigt som jag också skulle behandla min Diabetes med hjälp av kost och motion. Det innebar i princip att jag skulle bli ett sådant där hälsofreak som kan det mesta om träning, vitaminer, näringsämnen och annat sådant där som aldrig har intresserat mig.
Så, jag insåg att jag skulle bli tvungen att göra något som är väldigt svårt och det är en total livsstilsförändring med ett långvarigt resultat. Jag visste också att mina chanser att lyckas skulle minska om jag skulle förändra allt på en gång. Så jag valde att ta det i etapper. Jag började med det absolut självklara som jag skulle klara utan att lära mig något nytt, jag tog bort socker och vitt mjöl ur min kost. Så jag slutade med godis, läsk, glass, bakverk, vitt bröd mm.
Sen började jag lära mig mer om vad som påverkade blodsockret negativt och kom fram till att LCHF-kost gav väldigt positiva resultat på mitt blodsocker. Jag har nu ätit ganska strikt LCHF dagligen en längre period och jag tycker det fungerar bra för mig. Jag ser fram emot nästa läkarbesök för att se vad jag har för långtidsvärden på mitt blodsocker för det avgör om jag behöver äta någon medicin fortsättningsvis.
Sen var det den tyngsta biten, motionen. Jag har aldrig varit någon hurtbulle eller motionär utan jag har varit alldeles nöjd med att motionera min hjärna. Jag har självklart gjort mina försök att komma igång sedan jag fick diagnosen men det har hela tiden runnit ut i sanden. Men nu har jag äntligen hittat det jag tror kommer fungera för mig och det är Yoga. Jag har sysslat med Yoga för många år sen och gillat det så nu har jag börjat igen. Det är ett tempo som passar mig känner jag.
Så heja mig som äntligen kommit på banan med kost och aktivitet.
Och, du, missa inte julerbjudandet HÄR!
Ännu en del i min resa från botten till toppen där jag delar med mig av en inre resa som jag för tillfället gör. Jag måste säga att jag stundtals känner mig helt schizoid då jag ena stunden är strålande lycklig för att i nästa ögonblick sjunka ihop och omslutas av känslor av misslyckande, värdelöshet och total deppighet. Rena rama bergodalbanan där upp och ner kommer helt utan förvarning. Och eftersom det inte har hänt något traumatiskt som tippat ner mig i den här svackan så är en stor anledning att jag varit slapptänkt och för mycket ja-sägare i min önskan att vara snäll. Och så är det väl en hel del småsaker som fått bägaren att rinna över. Alldeles för många motgångar knäcker även mig till slut.