Den nakna kärnan 2 kommentarer


Klockan är nu 21.00 och jag är helt slut, både fysiskt och psykiskt. Känner mig ganska tom, varken glad eller ledsen. Som jag skrev i mitt tidigare inlägg idag så var förmiddagen kämpig och jag var väldigt trött. Sen vid tre så var det som att vrida om en strömbrytare och jag kände mig pigg och glad. Jag har haft många kunder på loppisen idag och jag har haft så kul i mötena med dessa människor. Jag har också varit upp på vinden på Bagarstugan och plockat ner det sista därifrån som går att sälja på loppisen och det känns skönt.

En sammanfattning av det som gjort mig glad idag:

* Två telefonsamtal med två härliga vänner som inte förstärker och ältar att jag är låg.

* Roliga kunder på loppisen.

* Att jag drog in lite pengar idag.

* En journalist hörde av sig och vill intervjua mig till en bok hon skriver om mobbing.

* JAG HITTADE EN NY LÅT! Ja, den kanske inte är ny men för mig var den ny. Låten heter Emergency och framförs av Icona Pop. Suveränt uppiggande!

* Alla härliga kommentarer jag fått på Facebook, i bloggen och i PM.

Idag har jag inte gjort något som jag inte ville göra vilket känns väldigt skönt. Även om mycket har gjort mig glad idag så har den glädjen ändå inte tagit sig in i mitt innersta väsen, in i min kärna. Det känns lite som att jag gått vilse och på vägen har jag tappat bort mig själv. När glädjen inte når ända in till min kärna så vet jag att jag tappat bort mig själv och jag tror jag kan se varför. Det är tufft att vara företagare, det beror i och för sig lite på vad man gör men i min bransch är det tufft. Åtminstone för mig. Öppnar man t ex en McDonalds så behöver man inte oroa sig för om man får kunder, de kommer som flugor till en sockerbit men i min bransch så är det inte lika enkelt. Det blir väldigt mycket jagande och jag har sista tiden känt att jag är väldigt trött på det. Låt mig förklara hur det ser ut.

Som föreläsare och författare så är jag en offentlig person och mitt arbetsområde är hela världen, egentligen. Och jag som person är mitt varumärke. Så, det viktigaste är att synas på ett sätt som gör att man fångar folks intresse, på ett  positivt sätt. Så marknadsföringen via sociala medier blir en central del. Och då ska man ha hemsida, blogg, gillasida, FB-grupp, Twitter, Instagram, LinkedIn-profil mm. Och så ska man vara aktiv i alla kanaler, svara på kommentarer, mail, PM och visa att man är kunnig på sitt område. Och förutom det så ska man ha massor med läsare på bloggen, massor med gillare på gillasidan, massor av medlemmar i FB-grupp, massor med följare på Twitter och Instagram och allt detta för att så många som möjligt ska nås av ens budskap. Så bombarderas man då hela tiden av tips för hur man uppnår allt detta och så finns det massor med webkurser och nyhetsbrev där man får lära sig mer om hur man drar till sig massor med följare i sociala medier. Och så ska man ovanpå allt det producera material som folk vill köpa och då måste man hålla på med smart marknadsföring och försäljning i alla dessa kanaler på sociala medier. Och som om det inte räcker till så är man inte ensam om att stå där och skrika ut sitt budskap. Och tittar man sen på alla andras närvaro i sociala medier så verkar det som om det går enormt bra för dem och de säljer sina digitala produkter i parti och minut så de kan ligga och sippa paraplydrinkar hela dagarna och det kanske går så bra för dem men jag tvivlar. För jag har svårt att tro att jag skulle vara den enda där ute som inte lever fett på mitt jobb. Men jag har ingen lust att låtsas som att det går suveränt, jag har ingen lust att ljuga i marknadsföringen genom att påstå att tusentals har redan köpt den här produkten osv. Och jag känner att jag orkar inte hänga på det där ekorrhjulet längre. Jag har ingen lust att jaga gillare, följare och kunder. Jag vill peppa och inspirera men det är också allt. Jag är ingen försäljare, PR-expert, reklamnisse eller marknadsföringshoppa. Jag är duktig på att skriva och prata och det är det jag vill göra. Men det känns som om 95% av min tid går åt till att jaga, jaga och jaga.

Som ni förstår så pratar vi nu om mitt levebröd. Min man har ett fast jobb men om jag inte drar in några pengar en månad så blir det väldigt knapert. Men med tanke på den tid jag lägger ner så har jag nog ibland 5:-/timme, jag har inte räknat så det kan vara ännu mindre. Och en annan sak som det tjatas om hela tiden är vikten av att vara med i media för att få fler uppdrag och för att framstå som trovärdig, att vara en expert inom sitt område. Och jag har varit med i Aftonbladet, Expressen, Topphälsa, Amelia, Nyhetsmorgon, SvD, Radio mm vid ett flertal tillfällen men det genererar inte alls fler jobb. Jag vet inte om det ökar min trovärdighet för vem kommer ihåg någon som ni läste om i Aftonbladet för två veckor sedan, seriöst. Jag har absolut inget emot att bli intervjuad för då skriver de ju något vettigt men ändå. Jag strävar inte efter att bli känd för att jag vill vara känd. Men om man är känd så har man mycket förspänt när det gäller att få uppdrag.

Ja, så en för tillfället dålig ekonomi gör säkert sitt till mitt mående, själva osäkerheten av att inte veta när det kommer in pengar nästa gång. Jag skaffade mig ett extrajobb i mars och jobbade där en månad. Och jag orkar inte gå in på detaljerna men det var ett helknasigt ställe och jag fick inte jobba kvar där. Det jobbade en chef där som var som en miniHitler. Har sällan skådat en så knepig människa. Men den inkomsten hade varit skön att ha som en fast punkt nu över sommaren. Ännu en anledning till att det känns som om jag är helt misslyckad och att jag inte lyckas med någonting.

Nu ska jag strax lägga mig. Det här blev ett inlägg utan bilder men jag orkar inte gå ut och ta några bilder bara för att det ska vara bilder i ett bra och innehållsrikt inlägg som lockar fler läsare, blablabla. Det här är förresten det tredje inlägget i en serie och ni kan läsa första inlägget HÄR och det andra inlägget HÄR.

Du kanske också gillar:

  • Den nakna trötthetenDen nakna tröttheten (2)
    Det här inlägget är en fortsättning på det inlägg jag skrev igår som hette "Den nakna […]
  • Den nakna kåthetenDen nakna kåtheten (2)
    Här kommer ännu ett inlägg i serien där ni får följa min resa från botten till toppen. […]
  • Den nakna ärlighetenDen nakna ärligheten (8)
    Hallå! Jag lever! Ja, jag vet. Jag har inte skrivit på 2 dagar men det beror endast på […]
  • Den nakna ilskanDen nakna ilskan (4)
    Ja, idag har ilskan dominerat som känsla. Och fysiskt så är den stora tröttheten enormt […]
  • Är du inte rädd?Är du inte rädd? (0)
    Jag har funderat en del på frågan sedan jag fick den. Min första spontana reaktion var, […]


Lämna ett svar till Klokegård Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

2 tankar om “Den nakna kärnan

  • Kina Bergström

    Hej Cecilia!
    Oj, vilket viktigt ämne du tar upp! Pengar och hur egenföretagare visar upp hur bra det går för dem hela tiden. Fast sanningen är en helt annan.
    Det här är ett ämne som intresserar mig mycket!

    Jag vill påstå att ingen vet pengars egentliga värde, förrän de har varit utan dem. Då plötsligt blir det väldigt uppenbart, hur mycket pengar är värt egentligen. För vårt samhällle, bygger på pengar. Samtidigt är vi programmerade i Sverige att pengar är fult. Det går inte så bra ihop.

    Pengar är så mycket. Har vi dem inte, är det en orsak till stress, press, sjukdomar, utbrändhet och till slut överlevnad. Men där finns också en gräns. En överlevnadsgräns. Har vi tillräckligt med pengar för att överleva, klara våra utgifter och kanske lite till så är mer pengar, möjligheter och bekvämlighet.

    Pengar är inte något fult. Vi bestämmer själva vad vi använder pengar till. Och jag är övertygad om att när vi fyllt våra egna behov, så finns det inget annat, än att se hur vi kan fylla andras behov. Vi behöver alltså fylla våra egna behov först, hjälp, det här som anses så fult… eller?

    Ja, jag tror att vi behöver först se till att ha tillräckligt med pengar för att överleva själva, först då släpper pressen och då kan vi flytta fokus från oss själva och våra behov utåt, till andra. Sedan fylla våra egna lyckobehov för att sen upptäcka att mer pengar gör oss inte lyckliga. Det som gör oss lyckliga är att må bra, känna att vi har möjligheter, känna mening, känna oss delaktiga och vara till nytta för andra.

    Den som säger, ”Pengar är inte allt” har aldrig varit utan!

    Vi behöver en grund, en överlevnadsnivå av pengar, för att bli kreativa och verkligen generösa. Ju mer pengar, desto mer generösa kan vi bli.

    Så frågan blir, vad kan jag göra för att få min grund?
    Tack Cecilia för du beskriver det många många upplever men inte pratar om!

    • Klokegård Inläggsförfattare

      Ja, det är ett fascinerande ämne och jag tvekade väldigt mycket innan jag skrev om det. Jag är uppfostrad med att man inte pratar om pengar och människor som hade väldigt lite pengar var dåliga människor och de som hade väldigt mycket pengar var dåliga människor de också för de hade antagligen myglat till sig pengarna. Så när jag då skulle skriva om det här så kände jag i bakhuvudet att jag hängde ut mig som en dålig människa, en looser, som inte har pengar. Och vem vill anlita en looser?
      Men jag har märkt på responsen att väldigt många känner igen sig i det här och att de tycker jag är väldigt modig som vågar skriva om det som är en verklighet för så många.
      Jag är ändå väldigt tacksam över att jag inte är anställd för då är jag ”dömd” till att vänta till den 25 för att få pengar och jag vet att då blir det väldigt tufft om pengarna tar slut den 18. Men, eftersom jag nu är egen så har jag flera inkomstmöjligheter, jag kan få in artikelförfrågningar när som helst, nya coachingklienter kan komma när som helst, jag kan sälja i webshopen när som helst och nu under sommaren så har jag ju loppisen och vårt BnB så jag kan få in pengar varje timme dygnet runt.
      Men pengar är väldigt stigmatiserat i vårat samhälle och det är få som vågar prata om det.
      Har man sin överlevnadsnivå garanterad så är det ju en fantastisk lättnad och frihet men har man inte det så är det en ständig stress och oro. Jag önskar att jag kunde lära mig att chilla mer kring pengar och tänka att det löser sig. För om jag tittar bakåt så har det ju alltid löst sig. Alltid! Vi har haft mat på bordet varenda dag, vi har huset kvar då vi lyckats betala lånen etc. Men visst kan jag sakna att kunna gå och shoppa något annat än mat. Som det är nu så köper jag inte det jag vill ha utan det är hela tiden plånboken som bestämmer och oftast så är det bara matpengar som finns över när räkningarna är betalda och en bra månad så är alla räkningar betalda men många månader så får man dra lott om vilka som ska betalas och det känns inte lika kul.

      Drivkraften bakom att skriva inlägget var faktiskt att jag var så trött att se hur bra det går för alla småföretagare fast jag vet att det inte stämmer. Det är bara ett marknadsföringsknep och jag kände att jag var så trött på att se det och att jag inte själv klarar att använda lögner för att sälja mer eller för att framstå som något som jag inte är. Och jag vet inte, det kanske blir mitt fall att jag är för ärlig men jag vill kunna sova på natten och jag vill sälja för att folk vill köpa och det ska inte vara baserat på lögner.

      Tack för att du läser!