Den nakna tröttheten 2 kommentarer


TältDet här inlägget är en fortsättning på det inlägg jag skrev igår som hette ”Den nakna sanningen”. Det inlägget var starten på en serie där ni får följa mig från botten till toppen där jag har bestämt mig för att vara helt ärlig med vad som pågår. Det inlägget fick stor uppmärksamhet på Facebook och jag blev helt förvånad över alla underbara kommentarer. Jag trodde faktiskt inte att någon skulle läsa det. Som det brukar vara med blogginläggen, det känns som om det knappt är några som läser. Så när jag lade mig igår kväll låg jag faktiskt vaken väldigt länge och tänkte på alla kommentarer jag fått och jag funderade en del över dagens inlägg. Jag kände också där jag låg och funderade att alla kommentarer på något sätt påverkade mig och det jag tänkte att jag skulle skriva idag. Jag somnade sent och vaknade inte förrän halv tio idag. Jag kände mig bakfull vilket jag alltid gör när jag har sovit för lite eller somnat sent och vaknat sent.

När jag gick ut på verandan så möts jag av ett totalhavererat tält och jag kände bara en djup suck. Jag ogillar verkligen blåst. Så, jag startade min dag med att plocka isär resterna och lägga det i prydliga högar. När jag gick där och plockade med pinnarna och kände irritation och frustration över att inte ha pengar till att köpa en stadig paviljong istället för ett billigt tält från ÖoB som inte tål minsta vindpust så tänkte jag att nu behöver jag skifta fokus till något positivt. Det måste ju ändå finnas något positivt omkring mig som jag kan finna njutning i att titta på.

Flitiga LisaOch då föll min blick på en blomma. Det är en Flitig Lisa som jag köpte för 10:-. Den hade bara en liten utslagen blomma och såg så ensam ut i affären där de sålde ut några ledsna blommor för 10:- och jag föll för den här ensamma Lisan och jag är så glad nu när den börjar blomma och har så många knoppar. Bilden blev dock lite suddig men jag orkar inte gå ut och ta en ny bild. Hade det varit innan jag ”föll” så hade jag genast gått ut och tagit en ny bild men nu skiter jag i alla former av korrekthet. Jag kör naket, all in. Nu räckte inte åsynen av den här blomman för att vända mitt fokus till något mer positivt vilket i och för sig inte förvånar mig. Jag brukar på mina föreläsningar prata om balans mellan positivt och negativt och det fungerar inte så att 50% negativa tankar och 50% positiva tankar ger en neutral känsla utan den kombon ger definitivt en negativ känsla då det negativa väger så mycket tyngre än det positiva. Det är ungefär som att jämföra det med bomull och bly där det positiva är bomullen. BorstnejlikaSå jag tänkte att jag måste hitta mer positivt att fokusera på för att få ett fokus som överväger åt det positiva hållet. Så jag tittade på en annan väldigt vacker blomma som jag har i en rabatt, en ljuvlig Borstnejlika och den här gången blev bilden tydlig i alla fall.

Jag insåg dock att trots att jag har mängder med blommor i trädgården så finns det inte tillräckligt för att vända mitt fokus till det positiva. Det hjälper för bråkdelen av en sekund och sen är tröttheten och uppgivenheten tillbaka. Tröttheten är så tung och det känns som om jag väger över ett ton och jag orkar knappt resa mig upp. Allt känns som en enorm ansträngning och jag orkar helt enkelt inte. Klockan är nu 12.50 och jag har fortfarande inte fått något gjort idag. Inte för att jag har skuldkänslor över det men det är bara så fascinerande.

När jag plockat ihop tältet så skjutsade jag hem dotterns kompisar som sovit över här i natt och så pratade jag en stund i telefon med en vän í Stockholm som kanske tittar förbi på en kopp kaffe i morgon. Jag hoppas verkligen att hon gör det för hon är ett fantastiskt energiknippe med en fantastisk glimt i ögonen och ett underbart leende. Och när jag kom hem så gjorde jag frukost och sen kom 2 kunder till loppisen. Det var jättekul för en av tjejerna är jag vän med på Facebook och när hon såg mig så undrade hon om det är jag som är RockBabe. Och sen pratade och skrattade vi gott och jag sålde två par skor. Den tjejen vill att jag kommer till Kvicksund och föreläser så vi pratade om det och ska anordna något till hösten. Det kändes jättebra och det vore så härligt om jag kunde njuta av den positiva känslan längre stund men den stora tröttheten lägger sig som en tjock filt över hela skallen. Det är något speciellt med dagarna och det tar lång tid för mig att komma igång.

När de åkt så gick jag in och åt färdigt min frukost och nu sitter jag här. Den fysiska känslan är en enorm trötthet, känslomässigt känner jag mig tom och mentalt känner jag mig också rätt tom. Uppgivenhet dominerar och det känns som om inget blir som jag vill. Jag sade till min vän i Stockholm idag att det känns som om jag hela tiden kämpar som ett djur för att hålla näsan över ytan men jag ska kanske istället bara släppa taget helt, rulla över på rygg och flyta med strömmen. Men, uppriktigt sagt så vet jag faktiskt inte riktigt hur man gör. Jag tror inte ens jag vet riktigt vad det betyder att sluta kämpa och bara flyta med.

Nu ska jag lägga mig i soffan en stund och slötitta på TV tills jag får någon form av energi. Jag återkommer ikväll.

 

Du kanske också gillar:

  • Den nakna sanningenDen nakna sanningen (6)
    En gång när jag var hos läkaren så frågade han vad jag jobbade med och jag svarade […]
  • Den nakna ärlighetenDen nakna ärligheten (8)
    Hallå! Jag lever! Ja, jag vet. Jag har inte skrivit på 2 dagar men det beror endast på […]
  • Två sanningarTvå sanningar (10)
    Hallå alla Härliga! Gårdagen var helt suverän och bjöd på en hel del överraskningar i […]
  • Det nakna misslyckandetDet nakna misslyckandet (6)
    I går var det en ganska härlig dag och det kändes som att livet flöt på. Det hände inget […]
  • Hjälp!!! Mitt liv suger!Hjälp!!! Mitt liv suger! (0)
    Här har det varit fullt upp med skrivande, glädje och nya idéer. Jag måste få säga att […]


Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

2 tankar om “Den nakna tröttheten

  • conny

    Jag har läst dina två inlägg och om vi för ett ögonblick leker med tanken att jag var din rådgivare, så skulle jag fråga dig varför du kämpar? När du är i den situation du beskriver, så försöker du hitta lösningar och det dränerar dig på energi. Ju mer du kämpar desto mer energi kostar det. Mitt råd är därför att du ska släppa taget och sluta kämpa. När du väl tagit beslutet att släppa taget kan det kännas som om du måste göra det och det. Det är gamla tankemönster som du lärt dig under resans gång. Efter ett tag kommer du att känna en lättnad, sen kommer perspektivet och med dem lösningen. Det är otroligt viktigt att ha perspektiv på tillvaron och på sig själv och det man håller på med. Varför gör jag det här? Vad exakt får jag ut av det osv. Det här förstår du lika bra som jag, men en utomstående ser ofta saker som man inte ser själv. Sen är jag lite fascinerad av din ärlighet. Alla är inte lika öppna med sina problem. 🙂

    • Klokegård Inläggsförfattare

      Du har så helt klockrent rätt, Conny. Jag sade till en väninna i telefon häromdagen att det känns som om jag kämpar för att hålla näsan över ytan när jag nog egentligen bara borde släppa taget, rulla över på rygg och flyta med strömmen.
      De gamla tankemönstren kommer från min barndom, från min mor och mormor och jag jobbar med att förändra dem. Men att sluta kämpa är också att släppa kontrollen och det har jag svårt för. Men, det är dags att ta klivet och hoppa ut och bara ha tillit. För jag vet ju att allt löser sig till det bästa oavsett om jag kämpar eller inte.

      Ärligheten beror på att jag är så trött på alla fasader jag ser överallt och jag har aldrig riktigt kunnat med olika sorters spel. Jag föredrar raka rör och öppna kort istället för en massa dolda agendor osv. Sen om det är på gott eller ont vet jag inte och jag känner inte att det spelar mig någon roll. Det känns rätt att vara helt ärlig och då får det vara så.

      Ja, utomstående ser saker klarare. Det är svårt att se klart när man som jag har gått vilse i sig själv och någonstans förlorat kontakten med jaget.

      Tack så mycket! 🙂