Jag läste i en artikel på  Affärsvärlden att man ska ta många korta semesterperioder utspridda på året. Detta enligt en Holländsk studie, om resultatet är applicerbart på oss svenskar låter jag dock vara osagt då Holland har andra traditioner, annan arbetsmoral, andra stressmönster, en annan historia, andra familjetraditioner osv.
Ni som har läst min blogg tidigare har även läst mina bästa tips, i en artikel i SvD, för att få ut så mycket återhämtning och vila som möjligt på semestern och där säger jag om semesterlängden att man ska ha en lång sammanhängande semester. Alltså tvärtemot rådet i artikeln. Då jag är Diplomerad Stresskonsult så förstår ni att jag är lite ”färgad” av det och mitt råd om en lång semester är ett råd som är väldigt bra just om man har ett alltför stressigt liv, för det är så att ju mer stressad man är desto längre tid behöver man för återhämtning.
Man kan göra en enkel jämförelse med att springa; Om du springer 500 meter så blir du lite lagom trött men om du springer med samma hastighet i 1 500 meter så blir du tröttare och det tar längre tid att hämta andan.

Och då sjukskrivningarna för stressrelaterade sjukdomar fortfarande ökar så kan man lätt dra slutsatsen att svenskarna blir alltmer stressade.

Så rådet att ha flera och korta semesterperioder utspritt över året är ett bra råd om du är ostressad eller endast lever ett måttligt stressigt liv. Då är återhämtningsperioden betydligt kortare. Och det ultimata är att efter varje stressig period ägna sig åt vila och återhämtning, tyvärr så blir det vanligare att de stressiga perioderna aldrig ”går över” eller finns kvar alltför lång tid då dagens stress för det mesta är mental.