om en tjej som heter Joanna Halvardsson som jag har lärt känna genom bloggen. Allt började med att jag efterlyste gästbloggare och så fick jag en väldigt fin berättelse om Joannas liv med Aspergers. Läs hennes inlägg Att leva med Aspergers Syndrom.
Det inlägget var början till vår kontakt. Vi har fortsatt att följa varandras bloggar, blivit vänner på Facebook och jag kan bara säga att jag är så imponerad över Joanna. Med tanke på att hon inte bara har Aspergers utan även bara är 23 år gammal så är det fantastiskt att se allt som hon har åstadkommit och allt som hon gör.

Jag ska berätta lite om det hon gör:

* Hon är en väldigt duktig fotograf!
* Fotograf åt Valsarna speedway!
* Fotograf åt Speedwaybladet!
* Redaktör på Aktuell Speedway!
* Ställer ut sina fotografier!
* Väldigt duktig skribent!
* Det har skrivits flera artiklar i pressen om henne!
* Hon har en hemsida där du kan se hennes bilder!
* Hon driver bloggen med det utmanande namnet: Jag är inte dum i huvudet! Jag har Aspergers syndrom!
* Hon driver en blogg åt Baby, hennes katt: Babys blogg!

Är det inte fantastiskt vad hon har åstadkommit fast hon bara är 23 år! Ni förstår varför jag är så imponerad av henne. Hon är en fantastisk förebild och en stor inspiration!
Jag rekommenderar er verkligen att läsa hennes blogg som är så härlig och äkta. Och självklart massor med fina bilder på hennes blogg!

Jag vill här dela med mig av en text skriven av Oriah Mountain Dreamer, indiansk stamäldste, maj 1994.
Den här texten berör mig verkligen och väcker något inom mig som jag måste beskriva som inspiration, livsglädje, hopp, tacksamhet och kreativitet.

Läs och förundras över ordens kraft!

Det intresserar mig inte vad du gör för att leva. Jag vill veta vad du brinner för, och om du vågar drömma om att möta ditt hjärtas längtan.
Det intresserar mig inte hur gammal du är. Jag vill veta om du riskerar att se ut som en dåre för kärlekens skull, för din dröm, för äventyret att vara levande.
Det intresserar mig inte vilka planeter som står i konjunktion till din måne. Jag vill veta om du berörts mitt i din egen sorg, om du har öppnats av livets svek eller har blivit skrumpen och sluten av rädsla för mer smärta! Jag vill veta om du kan sitta med smärta, min eller din egen, utan att dölja den eller förminska den eller fixa det. Jag vill veta om du kan vara med glädje, min eller din egen, om du kan dansa vilt och låta extasen fylla dig ända ut till fingertoppar och tåspetsar utan att förmana oss vara försiktiga, vara realistiska, att minnas begränsningar att vara människa.
Det intresserar mig inte om historien du berättar för mig är sann. Jag vill veta om du kan göra någon annan besviken för att vara sann mot dig själv, om du kan bära anklagelsen om svek utan att svika din egen själ, om du kan vara trolös och därför pålitlig. Jag vill veta om du kan se skönhet även när den är inte vacker, varje dag, och om du kan anskaffa eget liv i dess närvaro. Jag vill veta om du kan leva med misslyckande, ditt och mitt, och ändå stå på kanten av sjön och ropa till silvret av fullmånen, ”Ja!”
Det intresserar mig inte var du bor eller hur mycket pengar du har. Jag vill veta om du kan gå upp efter en natt av sorg och förtvivlan, trött och blåslagen till benet, och göra vad som behöver göras för barnen.
Det intresserar mig inte vem du känner eller hur du kom att vara här. Jag vill veta om du kan stå mitt i elden med mig och inte rygga tillbaka.
Det intresserar mig inte var eller vad eller med vem du har studerat. Jag vill veta vad som håller dig, från insidan, när allt annat faller bort. Jag vill veta om du kan vara ensam med dig själv och om du verkligen tycker om det företag du har i de tomma ögonblicken. -Oriah Mountain Dreamer