På en föreläsning så fick jag frågan: Varför tror vi att vi kan ändra på andra om det inte går?

Det är en väldigt bra fråga som jag är glad att jag fick för den fick mig att fundera både en och två gånger. Dom flesta håller med om att det inte går att ändra en annan människa men ändå så agerar vi som om det går. Vi får aldrig uttalat lära oss att det går att ändra på andra människor men ändå så beter vi oss som om det går.

Foto: Annelie Särnblad

Som barn så lär vi oss av den vuxna omvärlden och på så sätt så lär vi oss bland annat hur det sociala spelet fungerar vilket är bra då det rustar oss för vuxenvärlden. En annan sak som händer är att när vuxna visar med ord, gester eller miner att ett beteende ogillas så ändrar vi det beteendet till ett annat som är mer okej. Det här är en del av lärandeprocessen och den är viktig.

Men, det här är ett beteende som vi tar med oss in i vuxenvärlden vilket således leder till att vi i vissa situationer ändrar vårt beteende utifrån andras reaktioner. Det är när människor vars åsikter vi värdesätter högt som vi tenderar att ändra vårt beteende om vi på något sätt märker att vi bemöts med ogillande.

Och eftersom vi som barn som en del i lärandeprocessen ändrar beteende så lär det oss att det går att ändra andra människor, eftersom vi ändrat oss. Detta leder sedan till att vi som vuxna tror att det går att ändra andra.