Adventskalendern, lucka 2!

Det låter som om det kommer inifrån det bakre vedbåset och Astrid smyger långsamt dit, hon lutar sig försiktigt in i båset och längst in i ena hörnet sitter en väldigt liten. Innan Astrids hjärna hann förstå vad det var som satt i hörnet så försvann den lilla varelsen med en hastig rörelse och Astrid skyndade in i båset för att försöka se var varelsen försvann men all ved var i vägen så hon kom inte tillräckligt långt in för att kunna se något annat än ved. Astrid funderade över det hon såg och insåg att det måste ha varit inbillning för så små människoliknande varelser finns väl inte. Vad skulle det kunna vara för något? Och varför skulle den sitta i hennes vedbod och gråta?

Astrid skakade av sig tankarna och kom fram till att hon sett i syne av ren utmattning, hon hade haft en fruktansvärd dag på jobbet och som om det inte räckte tog snöskottningen de sista krafterna hon haft kvar. När hon kom ut från vedboden kände hon sig ändå ganska nöjd över sin snöskottning och det kändes bra att nu kunna parkera bilen på uppfarten. Astrid funderade lite till på den lilla söta varelsen, en söt, näpen liten flicka i skir klänning men hon slog bort tanken som en löjlig fantasi och hon skrattade till över att hon låtit sina tankar spela henne ett sådant spratt.
När Astrid kom in i hallen så suckade hon djupt när hon kände stanken från kattlådan och såg hur hallgolvet var fullt med skor i en enda röra. Hon insåg att hennes kväll skulle fyllas med allt annat än det hon helst ville. Alla dessa förbannade måsten som hela tiden krävde hennes tid, aldrig att hon fick göra något som hon tyckte om, bara städa och plocka jämt. Särskilt irriterande var det att ingen annan i familjen gjorde något här hemma, förutom att stöka till förstås, det var dom experter på. Och så förväntades hon tydligen vara expert på att plocka undan efter dom som om hon skulle tycka att det vore roligt.
När Astrid lade sig helt utmattad den kvällen så dök tanken på den lilla varelsen upp igen och hon undrade om hon började bli sjuk. Det kanske var en hallucination? Tänk om hon höll på att bli sjuk i huvudet? Hon kände hur hon långsamt började glida in i sömnens sköna dimma och svagt, någonstans långt borta tyckte hon att hon hörde ett kvittrande fnitter och sedan somnade hon tungt.
Klockan ringde och Astrid sträckte ut armen för att slå av larmet samtidigt som hon förvirrat undrade varför larmet ringde mitt i natten. Hon var dödens trött och vände sig om för att ta mobilen och titta på klockan men när hon lade handen på mobilen så kände hon att det låg något bredvid mobilen. Hon satte sig hastigt upp för att titta på nattduksbordet och såg världens minsta…..