Den nakna avskärmningen 4 kommentarer


Precis som vatten

Precis som vatten

Ja, serien om min resa från botten till toppen fortsätter och jag känner att den nu har börjat nå ett djupare plan. Ett plan som är djupt och helt hisnande. Hisnande för det är helt främmande och ändå så välbekant, okänt och ändå så kärt, välkommet och ändå så skrämmande, nära och ändå så långt bort. Obegripligt? Ja, jag förstår det för jag begriper det inte ens själv men jag känner rörelsen inom mig. Det är som en vågrörelse, en lätt krusning av energi som njuter sig fram och inte låter sig stoppas. Den rör sig inåt, utåt, framåt, bakåt, under, över och i alla riktningar för att inte missa någon liten vrå. Det är en våg av ljus, en rörelse av kraft, en krusning av värme, en känsla av styrka och obönhörlighet. Ja, vad är det då jag försöker beskriva? Kom, så utforskar vi det tillsammans, naket och utan omsvep.

Vill du läsa de andra delarna om min resa så hittar de dem här:  Del 1, Del 2, Del 3,Del 4,Del 5, Del 6, Del 7, Del 8, Del 9 De mest delade inläggen är del 1, 4 och 8.

Jag skrev i något tidigt inlägg om att den här resan känns som om den är en resa som sker utifrån och in, in till den nakna kärnan och jag har också skrivit om hur jag känner mig vilsen och liksom avskärmad från mig själv.När jag började skriva den här serien så var det när jag var i ett läge där jag verkligen var på botten och det fanns liksom inget liv i mig alls. Sen har det gått uppåt steg för steg vilket jag ser som att jag tagit steg för steg inåt, in i mig själv, in mot kärnan som finns någonstans där inne eller överallt därinne. Det har varit en väldigt guppig resa att ta mig dit där jag är nu och jag har kastats hit och dit i ett känslohav som verkligen stormade hårt. Där var det inga vita små gäss utan det var vita strutsar. Fullvuxna! Men jag lät det vara, jag försökte inte vara en duktig flicka och stoppa undan det som pågick inom mig och det är väl det som gjort att det inte tagit så lång tid för mig att ta mig igenom de olika lagren för att nu börja det jag uppfattar som en resa som kommer ske på ett djupare energiplan. En nivå som egentligen inte är greppbar med mänsklig logik, vetenskap eller påtaglig på annat sätt.

Skönhet

Skönhet

Jag känner hur något rör sig och växer inom mig och i det här tidiga skedet så rör det sig mest till och från, det liksom gäckar mig i en dans som jag inte har någon som helst kontroll över. Dansen är ämnad att vara utanför min kontroll, det är inte jag som styr den och min roll i det hela är bara att släppa taget och hänga med. Och jag måste säga att jag är livrädd! Livrädd för det som sker trots att jag vet att det inte är ett skeende som är utav ondo, snarare tvärtom. Det här är en resa där jag kommer möta, sammansmälta med och bli mitt högre och sanna Jag. Det här är en helt andlig resa och upplevelse och då menar jag inte ur någon religiös synvinkel utan bara helt mänskligt andligt. Det är en sådan hög energinivå som ligger ovanför det vi är vana vid att möta, det är en energinivå där vi finner det högsta Jaget.

Det som sker känns väldigt fysiskt, i magen är det som ett ljuvligt pirr av spänd förväntan, en spänningsfull och skräckblandad förtjusning för jag inser att det jag trodde var toppen inte ens är halvvägs till den topp som nu är på väg att uppenbara sig för mig. I resten av kroppen så sker det hela tiden små rysningar som av kolsyra, håret står ständigt på skallen och en lätt susning hörs hela tiden i öronen. Jag märker också nu när jag skriver att jag börjar hitta tillbaka till mitt språk igen vilket gör mig tårfylld av tacksamhet för det är en så skön känsla att bara få låta det välla ut.

När jag föddes så var jag precis som alla andra nyfödda i total samklang med mitt högre Jag men redan som litet barn så tvingade livet mig att avskärma mig från mig själv och när jag nu tänker på det så växte jag upp mer eller mindre avskärmad från mig själv. Jag hade aldrig möjligheten att låta mitt bästa, fantastiska Jag få blomma ut. Jag vågade inte och jag visste nog inte att jag fanns. Den enda Cecilia jag kände till var den som var avskärmad från sitt sanna Jag. Men, jag lärde mig så ofantligt mycket av det vilket jag inser idag. Sen har jag vandrat tillbaka till mitt högre Jag vid vissa tillfällen under livet men så har livet vid så många tillfällen visat sig från den onda sidan och jag har valt att avskärma mig som ett sätt att minska smärtan inom mig för jag visste inte att det fanns en annan väg att gå. En modigare väg. En väg som jag inte tog för jag visste inte att jag var  modig så det var aldrig något alternativ för mig. Men idag kan jag se att jag hade det alternativet men då hade jag å andra sidan inte fått de lärdomar som jag idag besitter.

Det finns så många sätt att avskärma sig men det jag tror är allra vanligast idag är Internet med Facebook, Twitter, bloggar, YouTube osv. Det är ett så enkelt sätt att flyfrån sig själv och de flesta är nog inte ens medvetna om att de gör det för många gånger så är gränsen så hårfin. Så farligt hårfin och det är så lätt att fortsätta passera den hårfina gränsen och ta en väg som leder alltmer bort från det sanna jaget. Man lägger upp en bild och skriver en text som friserar bilden lite grand eller man skriver en status som inte stämmer med verkligheten till 100% bara för att det ska verka lite bättre än vad det är. Man fortsätter frisera och frisera och börjar till slut tro på det själv och leva den lilla lögnen som man skapat vilket till slut blir en bild av en själv som man kanske faktiskt inte till fullo håller med om till slut. Eller man känner att man inte kan leva upp till det som man har skapat. Man kan känna en förvirring för man vet inte riktigt vem man är efter ett tag. Det finns de som umgås mer med sina Facebookvänner som de aldrig träffat Irl än de umgås med sin familj som sitter i samma rum.

Ostoppbar kraft

Ostoppbar kraft

Jag vet inte var det här ska sluta för det ligger liksom utom räckhåll för mig. Jag känner att en enorm process är igång och den är svår att stoppa men jag känner att jag vill inte stoppa den, jag vill att det ska rusa på inom mig, jag vill att alla delar av mig ska mötas, att hela det pussel som är jag ska bli fullbordat till sista biten och sen kan jag gå ut och möta världen med helt nya ögon som ser från en helt annan nivå än tidigare. Jag känner energin som far inom mig och jag känner att den har ett mål men jag kan inte specificera det ännu och det är inte min önskan och det är heller inte meningen. För mycket kunskap nu skulle kunna sabotera alltihop och risken är att jag låter min logik tugga sönder alltihop så jag halkar tillbaka ut ifrån mig själv. Men, en sak känner jag och det är att jag kommer bli en människa som är snällare mot mig själv, (nu ler jag för en sådan fantastisk känsla dök precis upp), och jag känner att den här människan som håller på och växer fram inom mig är den jag har väntat på i hela mitt liv. Det är Hon med stort H, om jag säger så. Min fulländade livspartner är på väg till mig för att stanna och jag är så lycklig över det. Jag är så tacksam över att jag äntligen lever under sådana förhållanden så jag har möjligheten att bli hel. En hel människa som vet vem jag är och vad jag har att ge. En hel människa som tar och ger inåt och utåt.

Jag känner att det är så mycket som blir oviktigt och det är så skönt för livet blir så mycket enklare att leva när det bara är en handfull saker som faktiskt och egentligen spelar någon roll. Just nu känner jag att jag skulle trivas väldigt bra i en stuga i skogen utan tillgång till yttervärlden. Jag läste en gång en bok som hette Grottan som handlar om en kvinna som flyttar in i en grotta i Himalaya och hon bor där i massor med år utan el och vatten. Den enda kontakt hon har med omvärlden är en gång i veckan när de kommer till henne med mat. Jag förstår att det är ett fantastiskt sätt att leva under en period av sitt liv och jag känner verkligen hur det lockar mig.

Nionde insiktenJag tror att jag nu har landat på något vis i allt det som jag har upplevt under mitt liv och att jag nu nått fram till en slags uppbyggnadsfas. Och jag kan lova dig att det är spännande och en helt suverän upplevelse när jag känner det här nya fara omkring och växa inom  mig. Nu ska jag avsluta det här inlägget för att gå och lägga mig och läsa en bok som jag första gången läste för snart 20 år sedan. Boken heter Den nionde insikten och jag har nog läst den 3 gånger men det är inte förrän nu som den verkligen går in i mig på alla plan och jag känner att den hjälper mig att väcka det som nu sker inom mig.

 

Du kanske också gillar:


Lämna ett svar till Alexandra Olsson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

4 tankar om “Den nakna avskärmningen