Att vara Rockstjärnan i Ditt Liv och att ha Rockstjärnestatus i ditt liv har mötts med blandade reaktioner, men mestadels väldigt positiva. Och tanken att det föds fler och fler ”Rockstjärnor” gör mig väldigt glad. Min önskan är att inläggen med tips för Rockstjärnestatus ska kunna hjälpa så många som möjligt att sätta lite guldkant på vardagen, att få en vardag som blir lite roligare. Och jag ser i kommentarer jag får att många blir glada och uppskattar mina tips. Men som jag nämnde tidigare så har jag även fått en del negativa reaktioner.
Negativa reaktioner:
Kontentan av de negativa reaktionerna kan enkelt uttryckas i en kort mening: Det är enkelt för dig att säga.
Ja, det är det! Det är väldigt enkelt för mig att säga så med tanke på de läxor jag fått under mitt liv. Jag skriver inte det här för att skriva någon på näsan eller för att säga att jag har det mycket värre än du. Anledningen till att jag skriver det här är främst för att jag vill inspirera och visa att hur j…ig en situation än verkar så går det att ta sig ur det och gå vidare. Det låter enkelt när jag säger det men det jag säger är inget jag läst i en bok utan det kommer från egna erfarenheter och om jag kan klara av att vara lycklig idag och vara Rockstjärnan i Mitt Liv då vet jag att det går.
Jag har valt att vara personlig men inte privat så jag tänker inte gå in på detaljer men jag tror att det ni här kommer läsa räcker för att ge en förståelse till hur jag kan se så j…a glad ut! 🙂 Nedan följer en lista över de saker som hänt mig under mitt liv:
Mitt liv!
* Utbytt mot flaskan av en förälder vid 6 års ålder.
* Uppvuxen med alkohol, fylleslag, bråk, gräl, elakheter och avsaknad av uppmuntran, trygghet, kärlek och stöd.
* Jag har blivit fysiskt misshandlad. Slagen blodig och medvetslös.
* Jag har blivit psykiskt misshandlad så till den milda grad att jag inte ens vågade köpa ett tuggummi av rädsla.
* Änka vid 23.
* Mordhotad.
* Utsatt för telefonterror.
* Utsatt för Psykisk tortyr under 3 år.
* Polisanmäld för stöld och förskingring av dödsbo.
* Anklagad för mord av anhöriga till min fästman.
* Drabbats av Posttraumatiskt stressyndrom vid flera tillfällen under livet. (Läs mer om PTSD längst ner i inlägget).
* Våldtagen flera gånger.
* Fader dog vid 23.
* Moder dog för tidigt och hittades efter en hjärtinfarkt djupfryst efter att hon suttit död utomhus i två dygn.
Det påverkade mig på olika vis!
När jag mådde som allra sämst vågade jag inte gå ut när det var mörkt och att höra en telefonsignal fick mig att sitta skakandes, gråtandes och livrädd i ett hörn medan jag väntade på att de nervlugnande skulle verka.
Jag har av det här lärt mig att livet är så kort och sårbart. Jag har lärt mig att livet är en fantastisk gåva som vi bör förvalta väl, en gåva att njuta av med tacksamhet. Jag är tacksam över att jag kan gå ut utan att behöva vara rädd för att ngn ska attackera mig med kniv, jag är tacksam över att jag vågar gå ut fast det är mörkt, jag är tacksam över att ingen vill mig något ont och jag är tacksam över att jag fortfarande lever, att jag får uppleva att mina barn växer, att få njuta av den kärlek som finns omkring mig.
Jag känner ödmjukhet inför gräset som viker sig under mina fötter, jag känner ödmjukhet över den magi som finns i livet bara jag väljer att se den, jag känner ödmjukhet inför den stora gåvan som kärleken är, ödmjukhet inför miraklet att omges av människor som älskar mig och uppskattar mig för den jag är.
Ibland har jag märkt att min tidsuppfattning är lite skev och förvriden men jag skulle uppskatta att jag varit mer eller mindre deprimerad i mer än halva mitt liv. Ibland så undrar jag hur jag har överlevt, hur lyckades jag klättra upp, hur lyckades jag upptäcka leendet igen. Och jag vet uppriktigt inte vilket som varit den starkaste drivkraften, men jag vet att något som har drivit mig vidare har varit envisheten för jag har alltid varit övertygad om att någonstans, någon gång så kommer jag att finna ett liv där jag kan le, vara fri. Helt enkelt ett liv där jag kan vara Kåt, Glad och Jä….t Tacksam, för att citera Peter Dalle. Livskåt, Livsglad och tacksam över att få uppleva ett liv där jag inte behöver vara rädd eller må dåligt. Att få leva ett liv där ingen vill mig illa, inte ens jag själv.
Mattan har ryckts undan för mig flera gånger och varje gång har jag fått kravla mig upp, ibland har jag knappt börjat kravla förrän mattan ryckts undan igen. Det har tagit den tid som behövts, det har varit ett ständigt letande för att hitta formeln för att vara lycklig. Jag var övertygad att det skulle vara hårt arbete, tidskrävande och väldigt jobbigt att skapa lycka. Och jag levde i den tron i många år ända tills jag hittade Rockstjärnan inom mig!
Jag upptäckte att det inte behövdes en konstig formel för att finna glädje och lycka. Det jag upptäckte är det jag försöker förmedla här på bloggen och det är att det är enkelt. Det är så mycket enklare och lättare att vara Rockstjärna i sitt liv än att ha ett miserabelt liv. Med små justeringar i görandet och varandet så kan man förändra sitt liv och sin vardag till att ha hög Rockstjärnestatus.
Så, JA, det är enkelt för mig att säga det för det är inget jag har läst i en bok, jag har levt det, jag har varit långt nere och idag undrar folk: (ursäkta svordomen): Vad i helvete är du så jävla glad för?
Mitt svar är enkelt: För jag har valt det!
Och vill du veta hur du kan göra för att få mer Rockstjärnestatus i din vardag så kan du läsa mer om min bok HÄR!
Nedantående beskrivning kommer från kbterapi.se och artikeln finns HÄR.
Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD)
Symptomen vid posttraumatiskt stressyndrom är följande:
| 1. | Återupplevanden av den traumatiska händelsen (tankar och minnen, mardrömmar, flashbacks, känslomässig upprördhet, och/eller fysiologiska reaktioner). |
| 2. | Undvikanden av påminnelser av traumat (tankar, känslor, situationer, personer samtal, aktiviteter). |
| 3. | Känslolöshet (minskat intresse för aktiviteter, distansering från människor, svårigheter att uppleva känslor, och/eller att uppleva sin framtid som förkortad). |
| 4. | Fysiologisk aktivering (sömnsvårigheter, lättirritabilitet, koncentrationssvårigheter, vaksamhet, och lättskrämdhet). |
| 5. | Symptomen leder till psykiskt lidande och ofta till ett nedsatt yrkesmässigt och socialt fungerande. |
Du kanske också gillar:
Lätt för dig att säga! (16)
Att vara Rockstjärnan i Ditt Liv och att ha Rockstjärnestatus i ditt liv har mötts med […]
Har du det? Vad är det? (0)
Jag får många frågor och funderingar kring begreppet Rockstjärnestatus och tänkte här […]
Du är fantastisk! Del 2! (0)
Välkommen till Del 2 i serien: "Du är fantastisk! I del 1 började vi med att ta reda på […]
Du är fantastisk! Del 1! (0)
När det gäller en sak så är du bäst i hela världen! Du är bäst i hela världen på att […]
Kan dom så kan du! (0)
I det här inlägget vill jag belysa vikten av att skapa det liv du vill ha. Vi hittar […]
Cecilia!
Tack för att du delar med dig och jag måste säga att jag beundrar dig! Att du har orkar med att resa dig efter alla dessa hårda slag och för att du har kämpat vidare.
Jag vill även tacka för att du är så inspirerande och för att du visar vikten av att låta glädjen ta plats i våra liv.
Du är enastående Celilia!
Tack ännu en gång, kram Annika
Ååh, jag har svårt att andas ordentligt, måste ta några djupa andetag.. tårarna rinner nedför kinderna på mej– naturligtvis finns nååågra av sakerna eller liknande även på min lista ..
Men jag blir alldeles matt när jag tänker på att dina sorger är alldeles för stora.. vissa av saker "går ju dessutom i varandra" för en borttappad uppsluppen barn- och ungdomstid..
Jag känner att jag håller min vänstra arm runt din vänsta axel och vi sätter oss på en parkbänk. Vi sitter länge, länge!!! Och så blåser vi (tillsammans med alla som varit med om liknande förödande saker) med vinden bort, inte erfarenheten, för med den kan vi göra under..
Men vi blåser bort den sargade, äckliga, smetiga, kantiga, trasiga, söndrade sorgen, som inte fåår ta plats i våra hjärtan. Den fåår helt enkelt inte bygga bo i dej/oss..Vi blåser läänge utåt, bortåt, och för varje andetag försvinner allt det unkna, ut och bort i vinden.. huuuuuuuuuuuuu..
Vi lugnar oss lite.. tittar oss omkring i det vackra sommarsverige, det är "blå timman" då ALLT kan hända.. den skymningen vi aldrig ser komma eller aldrig ser försvinna.. Och nu tar vi nya djupa, djupa andetag inåt, som rensar, helar och gör ny plats för allt gott du/vi åstadkommit/åstadkommer….Hoiiiiiiiiiii…….!
Och så låter vi den ljumma sommarvinden smeka de förvirrade tårarna som finns kvar från FÖRR.. DÅ… I den andra tiden.
I vår nutid finns det bara plats för glädje, skratt, lite problemlösningar och kärlek, mycket kärlek..
Vi gör detta tillsammans, för tillsammans är vi en Hjärtefamilj utanför kärnfamiljen..
Vi är människor som kan bli preciiis hur starka som helst.. För vi har upptäckt att vi har det största av allt. Vi har VARANDRA.. Vi är aldrig ensamma mer..
Vi kan ge bort hur mycket kärlek som helst, för ju mer kärlek, peppning, stöttning och kramar vi ger, ju mer fylls det på i våra hjärtan..
Och tack vare att vi nu kan nå varandra, endast genom ett klick på våra datorer, är vi, OM VI VILL, och vågar, skyddade från ensamhet för all framtid.. Vi är osårbara från mycken ondska..
Vi får i stället en starkare solidare självkänsla.. Vi kan, OM VI VILL, och vågar, också då ge oss en ny sorts framtid,
som alltid är delad av "Vänänner" [ny-väninnor och ny-
mansvänner], alltså Vänänner"….
Jag hör till dom som blivit mer stärkt.. kram
Hej från Marie
Jag läst och nu vet jag endel om ditt liv,i skrift.du har verkligen knäckt koden..det är inte hur man har det..utan hur man tar det 🙂
kram
Naket och avskalat!
Me like!!!
/Linda
(Den nakna coachen)
Ja, vad ska jag säga. Jag hade aldrig trott att jag skulle få så många, långa, härliga, stöttande, peppande, förstående och underbara kommentarer. Ni har gett mig mycket att vara tacksam över och det vill jag tacka er för. Känslorna som ni förmedlar till mig i era kommentarer ger mig mycket glädje, ödmjukhet och tacksamhet och jag önskar jag fick träffa er allihop och krama om er.
Jag har lagt ner en hel del energi för att komma dit jag är idag och det har varit värt varenda tår.
För ett tag sedan höll jag en föreläsning om det jag varit med om för att inspirera andra människor och ge hopp om att det går att ta sig vidare, det finns ett ljus i tunneln. Men den föreläsningen blev både den första och sista i det ämnet för människor blev så berörda av min resa så de hade svårt att ta in när jag skämtade och det blev en lite konstig stämning. Det är lätt för mig att prata lätt om det eftersom jag varit med om det och tagit mig ur det. Det är inte så hemskt för mig som det kan vara för andra.
Jag önskar er alla en härlig vecka och ett liv med maxad Rockstjärnestatus!
Ni är alla fantastiska Rockstjärnor och kommer ni hem och besöker mig så får ni lämna er autograf!
<3
Oj, vilket starkt inlägg. Jag känner igen mig i så mycket. Kanske, kanske jag skulle försöka skriva om mina erfarenheter på min blogg. Fast jag vet at det är svårt. Och många som tror att dom känner mig kommer att bli förvånade. Tack för att du fick mig att börja fundera.
Jag beundrar ditt mod att våga skriva om det svåra. Jag tror att det hjälper att dela sina svårigheter. Bloggen har varit min livlina när livet har varit tufft.Och trots att man håller på att gå under av sorg och smärta eller rädsla, så klarar man det på något sätt ändå.
Motgångar stärker. Jag försöker att tänka som så att människor som skaver och situationer som är svåra finns det en mening med. Vi ska lära något.
Kram
Det som inte dödar oss gör oss starkare 😉 (ursäkta uttrycket) men i mångt och mycket så stämmer det.
Oftast går vi starkare ur våra motgångar och de flesta som upplevt svårigheter har en förmåga att njuta av livet mer och uppskatta de små sakerna i livet mycket mer än tidigare.
Att genomgå så mycket smärta leder förhoppningsvis till lika mycket lycka.
Kram och tack för att du delar med dig Cecilia!
/Linda
(Den nakna coachen)
Veckans blogg är nu utsedd, kika in och se om du var den lyckliga vinnaren denna vecka och/eller anmäl dig på nytt för att bli nästa veckas vinnare.
LÄNK TILL VECKANS BLOGG: http://angelica.blogg.se/2011/june/veckans-bloggvinnare.html#comment
Du har fått mig intresserad, nu ska jag läsa om hur jag kan få lite mer rockstjärnestatus i mitt liv! Har också varit med om en hel del svåra saker i mitt liv, en mamma som misslyckades med att ta livet av sig och sen fick diagnosen bipolär, sexuella övergrepp under min barndom, mobbad, och förlorade min lillebror för snart ett år sen när han bara var 18 år…
Men jag har så mycket att vara tacksam för och jag har så mycket jag vill göra i mitt liv, vilket nog har hjälpt mig en hel del att fortsätta leva. Visst, ibland suger livet rent ut sagt och jag undrar om det alltid kommer vara så här, om det alltid kommer göra ont. Men återigen andra dagar är jag så lycklig så jag kan spricka!
Så allt gott till dig, hoppas du har en underbar söndag framför dig! Själv ska jag ta en skön promenad bort till gymmet och sen ska jag läsa om Rockstjärnestatus i sällskap med en chokladbit 😉
Ord lös. På ett sätt, på ett sätt inte. Men jag tror inte man kan förstå ditt enorma budskap om man inte själv har haft en del hinder. Fortsätt vara glad! Du använder fler muskler i ansiktet vid glädje än sorg..
Att bygga rocksjtjärnor är underbart! Men bara för de som vågar..
Tjingeling//Mia
Så finns det folk som sätter sig ner för att dö för en förkylning.
Jag har inga ord…bara KRAM.
Hej! Jag som tittade in här för att säga något vitsigt om "stora maskiner och lastbilar" som du skrev om hos mig, men det satte jag liksom i halsen. Det är inte alltid lätt att hitta rätta orden efter en sådan berättelse men vad jag inte förstår är att folk orkar klaga på en blogg/bloggerska. Det är som när man tittar på ett dåligt TV program, stäng av eller move on helt enkelt. Enda anlednignen till att man "orkar" kommentera är ju att man vill säga tack och förmedla något tillbaka till det man just läst. Så med det säger jag tack för dina tips om hur jag blir en rockstjärna.
Tjingeling & fortsatt trevlig helg, Anette 🙂
PS Får kanske förvarna dig om det blir mer stora maskiner i min blogg så att du kan titta med bara ett öga 😉
Hej Cecilia!
Jag har nyligen kommit i kontakt med din blogg via Pusha.se och det är jag väldigt glad för. Jag tycker din blogg är fantastisk. Fortsätt på samma sätt. Med din hjälp ska jag försöka hitta rockstjärnan i mig!
Kram, Louise
Älskade Cecilia, På nåt sätt visste jag, men inte att det har varit så bedrövligt. Otroligt att du lyckats bli den du är idag, och jag är glad och tacksam att du överlevde. Främst för din egen skull, men du betyder så mycket för många människor, inklusive mig. Det finns så mycket att säga men jag hittar inte orden just nu.
Varmaste kramen från mig!
Charlotte Netz: Du har satt de rätta orden på vad det handlar om. Visst är det en svår resa… men att se sig som offer är att ge upp… så vi som fortsätter leva och njuter av det har vunnit högvinsten!
Du är fantastisk!
Att du förmedlar så mkt fint trots allt du varit med om!
<3
Vi har alla våra trauman i bakfickan och oavsett vad det än har varit så har jag liksom du insett att det enda ingen kan ta ifrån en är tankarna och känslorna kring allt. Och sen välja annorlunda. Välja av kärlek till sig själv, som en hyllning till det liv vi har till låns. Att förlåta alla sårade människor som i sin tur sårat oss. Att välja frid istället för bitterhet och sorg.
Jag har valt att inte definiera mig som offer pga av det som skett i mitt liv. Det är som att hålla fast vid det som jag önskat aldrig hade hänt. Ibland är det svårare men för det mesta vinner tacksamheten till allt gott som finns vart man än tittar.
Tack för att du är personlig och delar med dig av den snåriga stig som du fått klara dig igenom, som tog dig till den plats du befinner dig på idag.
I full frihet att vara och leva dig själv!
PS. Ursäkta alla stavfel (är korrekturfreak oxå) men jag gick igång på alla cylindrar när jag skulle skriva mitt inlägg DS.
Älskade fina människa vad modigt och klokt av våga/vilja/orka dela med sig. För att dom där negativa reaktionärerna kan även jag bidra med en lista… även om den inte på långa vägar går att jämföra med vad du gått igenom. Men som du vet… man KAN inte jämföra:
* Mamma målade hellre naglarna, rökte och färgade håret än var med mig o min bror
* Mamma har hela mitt liv pratat skit om andra och aldrig tyckt att nån dugit (heter det så?)
*Från 6:e till 8:e klass blev jag mobbad i skolan och fick heta både det ena och det andra helt utan anledning
*När jag blev gravid hette det (av pappan) att jag knu*t runt och att han inte var pappan
*Från januari till maj det året fick jag utstå psykisk misshandel dagligen (hade hellre fått en smäll på käften)
* Flyttade hem till min hemstad ensam med bäbis i magen när jag var i 5:e månaden
* Trots att faderskapstestresultatet visade högre procent än normalt fortsatte anklagelserna
*Jag har bott ensam med och själv uppfostrat min dotter tills hon flyttade hemifrån för ett halvår sen
*Ensamstående mamma = dålig ekonomi, ensam om allt
*Det här året: Pappa varit sjuk sen 2005 men försämrades kraftigt i februari. Anklagades av hans frus barn för att inte bry mig. Pappa får sin "dödsdom" och avlider en månad senare. Min älskade katt får akut njursvikt och måste avlivas, två av mina vänner får bröstcancer, en väninna drabbas av ett barn med anorexia, ett barn med rejält psykbryt som kunde slutat med döden osv osv osv
Vad har detta gjort med MIG?
Jag är inte negativ som mamma och ser allt i svart och bara gnäller. Jag har gett min dotter tid och kärlek under hela hennes liv för att vara som jag ville att min mamma skulle ha varit. Jag har överlevt ekonomiskt trots en del skulder. Jag läste in gymnastiet 2001-2003. Tog sen högskoleexamen 2006 och fick jobb nästan direkt. Tack vare att mitt liv inte glidit på en räkmacka kan jag idag som anställd vid socialförvaltningen verkligen förstå många av mina klienter och därmed även hjälpa dem vidare. Jag står med båda fötterna på jorden. Förväntar mig aldrig för mycket. Har lärt mig att glädjas åt det lilla. Visar mina vänner vad dom betyder och berättar det ofta. Har en avundsvärd god relation till min dotter.
Sviter finns dock:
Har svår att lita på en del människor
Lever med panikångest
Periodvis extremt egotrippad
Stort behov av egentid för reflektion
Med tanke på min historia – vem är vinnaren i mitt liv? JAG så klart!!!!!!
Kram underbara Klokegård för att du får mig att reflektera. Detta i sin tur innebär bearbetning vilket i sin tur leder till ett bättre liv!!!