Veckans Rockstjärna!!!

Någon som har hög Rockstjärnestatus den här veckan Är……Jessika!!!!! som här delar med sig av en berättelse om livets mirakel!!!! Jessika skriver bloggen f-freak där vi läsare finner en härlig blandning av vardagsbetraktelser.

Läs Jessikas Rockstjärneberättelse genom att klicka nedan:

Min förlossningsberättelse

Klockan var runt två när jag ringde till vår Doula och förvarnade henne att jag hade regelbundna värkar och misstänkte att det kan bli dags snart. Då hade jag haft värkar sen nio på morgonen. Då med ca 3min mellan värkarna.

Efter några samtal in till förlossningen fick jag äntligen besked om att jag kunde få komma in och se om det satt igång. Så klockan 16 åkte vi och hämtade Doulan på väg mot Växjö BB.

Väl där blev jag uppkopplad till CTGn och de mätte mina värkar. Allt såg bra ut, men när de skulle känna efter livmodertappen och se hur mycket jag öppnats blev det en besvikelse. Den var fortfarande så långt bak att de knappt kunde känna den. Jag var bara öppen max en cm sa de.

Vi skickades därmed ut på en promenad. Vi gick runt hela Växjösjön och nu satte värkarna verkligen igång. Jag blev tvungen att stanna till ibland för att det gjorde så ont. Nu måste något ha hänt tänkte vi och gick upp igen.

Jag blev återigen kopplad till CTGn  men det var fortfarande samma sak. Livmodertappen var inte mogen och jag hade inte öppnats en enda cm till. En riktig besvikelse, så vi skickades hem igen.
Stannade i Ljungby hemma hos vår  Doula, ifall allt skulle sätta igång på natten, vilket jag knappt vågade hoppas.

Väl hemma hos Doulan tappade hon upp ett varmt bad med skum, lavendelolja, badrosor och levande ljus 🙂
Var så skönt och mysigt så jag satt där i säkert två timmar innan jag gick upp, borstade tänderna och gjorde mig redo för att försöka sova, trots värkarna.

Då var klockan runt 1 på morgonen och värkarna kom verkligen igång. Jag vaknade flera gånger av värkarna och låg och vred på mig. Men jag lyckades somna om några gånger. Vid 3 bestämde vi oss för att gå en runda och vid 4 bestämde vi oss för att åka in igen.

Vi kom fram klockan 5 och ännu en gång blev jag kopplad till CTGn. Nu var värkarna bättre. Starkare och längre, men de kom för sällan, bara 2st på 10min. Jag var säker på att vi skulle bli hemskickade igen.  De undersökte livmodertappen men ingenting hade hänt. Men de ville inte skicka hem mig nu ändå.

Klockan 7 på morgonen satt vi i dagrummet och vilade upp oss. Klockan 07.30 fick jag frukost och fick sitta på en pilatesboll. Nu tilltog värkarna ytterligare.

Vid 9-tiden gick slemproppen och jag skulle undersökas igen. Nu var jag öppen 2cm! Det kändes så fruktansvärt drygt, men efter detta satte allt verkligen igång.

Nu efter undersökningen ville jag bada igen, så vi gick in till badet där de tappat upp varmt vatten till mig. Där fick jag massage av Doulan och livemusik av maken. Detta gjorde mig så avslappnad att jag till och med kunde sjunga med mellan värkarna.

När jag satt där i badet så spelade Marcus en låt han spelat under hela graviditeten för det lilla barnet. Och plötsligt gick vattnet (haha, vilken upplevelse). Barnmorskan sa att jag fick fortsätta bada om jag ville, och det ville jag. Nu var jag öppen 4cm.

Smärtan började bli lite jobbig nu och jag bad lite försiktigt om smärtlindring av något slag. Men min fantastiska doula påminde mig snällt om att jag ville ha en naturlig förlossning. Jag sa bara ”oki” och fortsatte men avslappningstekniker och andningsövningarna vi gjort.

Ännu en gång kopplades jag till CTGn, vilket jag avskydde, ville inte ligga stilla och ha ont! När det var klart fick jag hänga mig mot huvuddelen av sängen som de hissade upp. Nu var klockan 13.20. Jag fick massage och hjälp med att slappna av genom att doulan och Marcus andades med mig och påminde mig att slappna av i käken och axlarna, samt att känna mig tung.

Efter en kort stund kände jag att jag behövde bajsa. De tillkallade barnmorska som fick se hur öppen jag var, eftersom krystvärkar påminner starkt om just att behöva skita. Haha. Men jag var bara öppen 5cm så jag fick gå på toa. xD (ja, ni ska minsann få läsa alla äckliga förlossningsdetaljer :p)

Sen satt vi där på rummet i ca 20 min och jag fick massage och allt sånt, sen bestämde vi oss för att gå igen. ”Let gravity do its work” Men när jag blev trött ganska snabbt gick vi tillbaka in på rummet. Jag satte mig på en pilatesboll vid sängänden och lutade mig över en sacosäck som låg i sängen. Mina värkar var då ca 30 sekunder ifrån varandra och riktigt starka. Men tro det eller ej, jag lyckades somna mellan dem.

14.3o kom barnmorskan in igen och satte en elektrod på barnet huvud. Då var jag öppen 7 cm.
När barnmorskan gått ut tog det knappt fem minuter innan jag säger att det trycker. Jag kunde verkligen inte hålla emot. De sa åt mig att jag definitivt inte fick krysta, öppen 7cm och krysta skulle skada barnet. Men jag kunde verkligen inte hålla emot.
Marcus och Doulan ringde på larmklockan så att en barnmorska skulle komma in.
Efter ett tag kom det en barnmorska och undersökte mig och nu var jag helt öppen. (På 5min!!!) Man brukar väl säga att man öppnas ca 1cm/timme??

Så nu fick jag krysta på! 🙂
15.17 kom min prins Daniel till världen. Han var 50cm lång och vägde 4314g.

La ni märke till en sak?
Jag fick aldrig någon bedövning, ingen alls.
Och det gick fantastiskt bra!
Vi hade sen avnavling och jag ville att moderkakan skulle stötas ut naturligt. Det gick bra, allt gick bra. Det var underbart!
Efteråt fick de sy lite, lite, lite och sen var det klart.

Här ligger jag nu med en sovande ängel bredvid mig.
Min väntan är över.

29 April 2011, en dag före beräknat förlossningsdatum fick jag se min son 🙂