Varandets konst är en konst jag verkligen behöver lära mig att behärska. Ni som följt min serie om min resa från botten till toppen här på bloggen har säkert förstått att jag är en mästare på görandets konst och att jag ställer väldigt höga krav på mig själv. Sedan sommarlovet började så har jag haft ”semester” och kommer ha det till skolorna börjar igen. Det är lång ledighet och jag är så tacksam över att jag har den här långa tiden på mig för att lära mig varandets konst. Men varför är det så viktigt? Häng med så ska jag berätta varför.

Vill du läsa de andra delarna om min resa så hittar de dem här:  Del 1, Del 2, Del 3,Del 4, Del 5, Del 6, Del 7, Del 8. De mest delade inläggen är del 1, 4 och 8.

Jag har skrivit inlägg om ilska, ångest, trötthet, irritation, kåthet, pengar och en berg och dalbana av känslor. Berg och dalbanan av känslor har verkligen stillat sig och de känslor som dominerar min dag är glädje vilket säger mig att jag är på rätt håll. Jag har tagit många steg uppför trappan. Det som fortfarande är kvar är tröttheten och det känns helt okej. Jag gillar att sova för min säng är så skön så jag lägger mig gärna och sover några timmar på dagen. Nu är det ju så att den här formen av trötthet inte går att sova bort utan det handlar om att hitta en annan form av energi. Lite svårt att förklara men det handlar om att hitta tankemönster som gynnar hela min organism så att säga.

Jag har haft en väldigt bra och givande vecka jobbmässigt. I fredags så blev jag uppringd av en journalist på Radio P4 Västmanland som ville ha med mig i deras program där jag skulle prata om stress. Så i måndags morse var jag med i direktsändning vilket var jättekul. Jag skrev en status på FB om att jag skulle vara med på radio och efter programmet så skrev en journalist från lokaltidningen att hon hört mig på radio och att hon ville intervjua mig om stress. Så igår kom den journalisten hem till mig och gjorde en suverän intervju. När journalisten hade åkt så låg det ett spännande mail i min inbox från en produktionsassistent på ett mediabolag. De sökte en beteendevetare till en serie och undrade om jag var intresserad så jag ringde upp den här tjejen och vi bestämde att jag ska komma upp till Stockholm den här eller nästa vecka för att diskutera detaljer. Hon ringer mig i eftermiddag så ska vi bestämma vilken dag det blir. Jag hoppas det blir nästa vecka för då kan min man och dotter följa med.

Klicka på bilden för att höra radioprogrammet där jag pratar om stress och semester, spola fram till 2:15:37: 

Så då kan man ju säga att jag haft ett himla flyt den senaste veckan då 3 media har kontaktat mig under loppet av bara 5 dagar. Och det här har lärt mig väldigt mycket i mitt varande som jag ju skulle skriva mer om. Jag har sedan den 12 Juni i princip inte gjort någonting när det gäller jobbet och ändå händer det här vilket fascinerar mig som är en ”göra”människa. Det visar mig det jag egentligen vet men inte lyckats leva upp till, det där jag inte lyckats leva som jag lär och det handlar om tillit. En del skulle säkert kalla det för Lagen om Attraktion också. Det jag har gjort de här veckorna är helt enkelt att jag har släppt taget, släppt kontrollen och för mig har det även känts lite som att jag har gett upp. Jag har alltid vetat att det löser sig alltid att det ordnar sig alltid till det bästa men jag har nog inte fullt ut trott på det. Att veta och tro är ju inte riktigt samma sak, jag har vetat med min logik men jag har inte haft tron med känslan med mig.

Här följer en lista över saker som jag för stunden kan se att jag ”ägnat” mig åt den här tiden jag varit ledig för att ta mig tillbaka till toppen:

* Inte haft några måsten

* Levt klocklöst. Alltså inte brytt mig om tiden utan ätit när jag varit hungrig, sovit när jag varit trött etc. Jag har inte lagt någon vikt vid att jag inte vet vilken dag det är.

* Släppt den ekonomiska oron.

* Inte oroat mig för hösten.

* Inte planerat hösten

* Inte försökt vara duktig

* Inte producerat något material

* Låtit bli att göra det som känts som måste, krav, plikt, outtalade krav

* Spontanat, dvs gjort det jag känt för i stunden

* Gjort saker som gör mig glad som att lyssna på musik, dansa etc

* Skrattar mycket och ofta. Det är min mans andra semestervecka nu och vi skämtar mycket och skojar med varandra i familjen. Det är en skön och avslappnad stämning där vi har nära till skratt.

* Inte ställt några krav på mig själv

* Gjort så lite som möjligt

* Mediterat en hel del

* Njutit av känslan att faktiskt bara vara jag

* Fokuserar mycket på att andas djupa andetag

Jag jublar inte runt av glädje och jag känner inte att inspirationen och motivationen är på topp och jag tänker inte göra något för att forcera fram något. Det är som det är och jag accepterar att jag är där jag är utan att skuldbelägga mig eller tycka att jag är lat eller så. Visst poppar inspirationen upp men jag vet att den är väldigt kortvarig så istället för att följa den inspirerade idén jag snappat upp och börja ”göra” så njuter jag istället bara av känslan och låter idén stanna som en tanke. Jag vet att jag tidigare hade rusat igång och följt idén och börjat jobba på det tills jag hade ett färdigt resultat och själv var helt slut men nu struntar jag i det bara för att jag måste ingenting. Jag måste bara vara och slappna av i nuet.