Lätt för dig att säga! 16 kommentarer


Att vara Rockstjärnan i Ditt Liv och att ha Rockstjärnestatus i ditt liv har mötts med blandade reaktioner, men mestadels väldigt positiva. Och tanken att det föds fler och fler ”Rockstjärnor” gör mig väldigt glad. Min önskan är att inläggen med tips för Rockstjärnestatus ska kunna hjälpa så många som möjligt att sätta lite guldkant på vardagen, att få en vardag som blir lite roligare. Och jag ser i kommentarer jag får att många blir glada och uppskattar mina tips. Men som jag nämnde tidigare så har jag även fått en del negativa reaktioner.

Cecilia1

Negativa reaktioner:

Kontentan av de negativa reaktionerna kan enkelt uttryckas i en kort mening: Det är enkelt för dig att säga.
Ja, det är det! Det är väldigt enkelt för mig att säga så, med tanke på de läxor jag fått under mitt liv. Jag skriver inte det här för att skriva någon på näsan eller för att säga att jag har det mycket värre än du. Anledningen till att jag skriver det här är främst för att jag vill inspirera och visa att hur j…ig en situation än verkar så går det att ta sig ur det och gå vidare. Det låter enkelt när jag säger det men det jag säger är inget jag läst i en bok utan det kommer från egna erfarenheter och om jag kan klara av att vara lycklig idag och vara Rockstjärnan i Mitt Liv då vet jag att det går.
Jag har valt att vara personlig men inte privat så jag tänker inte gå in på detaljer men jag tror att det ni här kommer läsa räcker för att ge en förståelse till hur jag kan se så j…a glad ut! Nedan följer en lista över de saker som hänt mig under mitt liv:

Mitt liv!

* Utbytt mot flaskan av en förälder vid 6 års ålder.
* Uppvuxen med alkohol, fylleslag, bråk, gräl, elakheter och avsaknad av uppmuntran, trygghet, kärlek och stöd.
* Jag har blivit fysiskt misshandlad. Slagen blodig och medvetslös.
* Jag har blivit psykiskt misshandlad så till den milda grad att jag inte ens vågade köpa ett tuggummi av rädsla.
* Änka vid 23.
* Mordhotad.
* Utsatt för telefonterror.
* Utsatt för Psykisk tortyr under 3 år.
* Polisanmäld för stöld och förskingring av dödsbo.
* Anklagad för mord av anhöriga till min fästman.
* Drabbats av Posttraumatiskt stressyndrom vid flera tillfällen under livet. (Läs mer om PTSD längst ner i inlägget).
* Våldtagen flera gånger.
* Fader dog vid 23.
* Moder dog för tidigt och hittades efter en hjärtinfarkt djupfryst efter att hon suttit död utomhus i två dygn.

Det påverkade mig på olika vis!
När jag mådde som allra sämst vågade jag inte gå ut när det var mörkt och att höra en telefonsignal fick mig att sitta skakandes, gråtandes och livrädd i ett hörn medan jag väntade på att de nervlugnande skulle verka.

Jag har av det här lärt mig att livet är så kort och sårbart. Jag har lärt mig att livet är en fantastisk gåva som vi bör förvalta väl, en gåva att njuta av med tacksamhet. Jag är tacksam över att jag kan gå ut utan att behöva vara rädd för att ngn ska attackera mig med kniv, jag är tacksam över att jag vågar gå ut fast det är mörkt, jag är tacksam över att ingen vill mig något ont och jag är tacksam över att jag fortfarande lever, att jag får uppleva att mina barn växer, att få njuta av den kärlek som finns omkring mig.

Jag känner ödmjukhet inför gräset som viker sig under mina fötter, jag känner ödmjukhet över den magi som finns i livet bara jag väljer att se den, jag känner ödmjukhet inför den stora gåvan som kärleken är, ödmjukhet inför miraklet att omges av människor som älskar mig och uppskattar mig för den jag är.

Ibland har jag märkt att min tidsuppfattning är lite skev och förvriden men jag skulle uppskatta att jag varit mer eller mindre deprimerad i mer än halva mitt liv. Ibland så undrar jag hur jag har överlevt, hur lyckades jag klättra upp, hur lyckades jag upptäcka leendet igen. Och jag vet uppriktigt inte vilket som varit den starkaste drivkraften, men jag vet att något som har drivit mig vidare har varit envisheten för jag har alltid varit övertygad om att någonstans, någon gång så kommer jag att finna ett liv där jag kan le, vara fri. Helt enkelt ett liv där jag kan vara Kåt, Glad och Jä….t Tacksam, för att citera Peter Dalle. Livskåt, Livsglad och tacksam över att få uppleva ett liv där jag inte behöver vara rädd eller må dåligt. Att få leva ett liv där ingen vill mig illa, inte ens jag själv.

Mattan har ryckts undan för mig flera gånger och varje gång har jag fått kravla mig upp, ibland har jag knappt börjat kravla förrän mattan ryckts undan igen. Det har tagit den tid som behövts, det har varit ett ständigt letande för att hitta formeln för att vara lycklig. Jag var övertygad att det skulle vara hårt arbete, tidskrävande och väldigt jobbigt att skapa lycka. Och jag levde i den tron i många år ända tills jag hittade Rockstjärnan inom mig!

Jag upptäckte att det inte behövdes en konstig formel för att finna glädje och lycka. Det jag upptäckte är det jag försöker förmedla här på bloggen och det är att det är enkelt. Det är så mycket enklare och lättare att vara Rockstjärnan i ditt liv än att ha ett miserabelt liv. Med små justeringar i görandet och varandet så kan man förändra sitt liv och sin vardag till att  ha hög Rockstjärnestatus.

Så, JA, det är enkelt för mig att säga det  för det är inget jag har läst i en bok, jag har levt det, jag har varit långt nere och idag undrar folk: (ursäkta svordomen): Vad i helvete är du så jävla glad för?
Mitt svar är enkelt: För jag har valt det!

Och här vill jag ge er alla fantastiska Rockstjärnor en stjärna!

 

Och vill du veta hur du kan göra för att få mer Rockstjärnestatus i din vardag så kan du läsa mer om mina böcker  HÄR!

Nedanstående beskrivning kommer från kbterapi.se och artikeln finns HÄR.

Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD)

En traumatisk händelse under vilken man har upplevt livshot, allvarlig skada eller hot mot den fysiska integriteten (eller bevittnat dylikt), och under vilken man har reagerat med intensiv rädsla, skräck eller hjälplöshet, kan leda till utvecklandet av posttraumatiskt stressyndrom. Exempel på olika traumatiska händelser som kan leda till posttraumatiskt stressyndrom är våldtäkt, misshandel, rån, olyckor, naturkatastrofer, krig, tortyr m.m.Symptomen vid posttraumatiskt stressyndrom är följande:

 

1. Återupplevanden av den traumatiska händelsen (tankar och minnen, mardrömmar, flashbacks, känslomässig upprördhet, och/eller fysiologiska reaktioner).

 

2. Undvikanden av påminnelser av traumat (tankar, känslor, situationer, personer samtal, aktiviteter).

 

3. Känslolöshet (minskat intresse för aktiviteter, distansering från människor, svårigheter att uppleva känslor, och/eller att uppleva sin framtid som förkortad).

 

4. Fysiologisk aktivering (sömnsvårigheter, lättirritabilitet, koncentrationssvårigheter, vaksamhet, och lättskrämdhet).

 

5. Symptomen leder till psykiskt lidande och ofta till ett nedsatt yrkesmässigt och socialt fungerande.

 

Posttraumatiskt stressyndrom är resultatet av ett känslomässigt obearbetat traumaminne. När ett sådant minne aktiveras upplever man mycket starka reaktioner vid påminnelser av traumat, felaktiga uppfattningar om att hela omvärlden är mycket farlig att man själv är väldigt inkompetent, och att andra människor är oförstående och opålitliga. En framgångsrik känslobearbetning och/eller semantisk bearbetning av traumaminnet bör leda till ett tillfrisknande från PTSD.

Du kanske också gillar:


Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

16 tankar om “Lätt för dig att säga!

  • Maria Lennberth

    Hittade nyss dig, mycket spännande!! Jag tog tag i mitt liv för sex år sen och är sedan dess en Rockstjärna som gått igenom en hel del. Vi har mycket gemensamt. Spännande!!!🌟🌟🌟💪🏼❤️

    • Klokegård Inläggsförfattare

      Vad härligt att läsa att du lyckats så bra! Det är så kul att det finns människor som du som bestämmer sig för att ta ansvar och göra något positivt i sina liv. 🙂

      You Rock!!!

  • Thomas

    Jag blir rörd när det jag läser det du skriver, jag är så oerhört tacksam för att du delar med dig, då jag vet att du gör skillnad för många

    <3 Kram och tack för att du finns

  • Rozie

    Jag ryser när jag läser det du skrivit. Blir berörd och rörd. Vissa delar av det du upplevt har även jag varit med om. Livet är inte alltid så lätt att leva, men jag har lärt mig att uppskatta det. Varje ny dag är en gåva. Och jag är otroligt tacksam för det jag har idag.
    Tack för att du delade med dig av dina upplevelser.
    Varm kram och trevlig helg ♥

  • Ewa Pihl

    Jag vet ju lite ”från innan” ..Men du är en så lyysande Ledstjärna. Jag är så glad att jag lärde känna dej tidigare, och kände mesamma en varm gemenskap och din unika kunskap om livet… Du vet ju att vi sitter på bänken och…. Kramar ..På Söndag kanske det blir jag som får hälsa DanceWalkfolket välkomna till ”Plattan” Och då Ska Rockbabes dansa för oss alla, till oss alla och AV OSS ALLA !! Tusen varma kramar . Keep going on !!!

  • Tina Peldán

    Cecilia,

    tack för att du delar och jag inser ju mer jag läser att det det är ju verkligen allt annat än ”lätt för dig att säga” – eller jag menar egentligen fy sjutton vad imponerad jag blir och vad jag gläds för din skull att du valde den positiva vägen. Du är helt fantastisk! Du ÄR en STOR ROCKSTJÄRNA! Jag vet av egen erfarenhet att tuffa händelser i livet hjälper en att vara mera positiv om man väljer den vägen. Det finns ju två vägar och den ena är att stanna i ett miserabelt liv och den andra är att ta sig därifrån genom ett eget val. Jag gjorde samma val när jag drabbades av livshotande aggresiv cancer för andra gången i mitt liv som 34 åring och trots att jag idag lever med en kronisk hjärtsvikt som biverkning av den behandling jag fick för att överleva är jag jäkligt positiv, tacksam, livsglad eller kanske skall jag skriva tack vare att jag drabbats är jag det. För så tror jag att det är! Tack för att du finns och fortsätt att sprida ditt positiva budskap och skit i surpellarna och offerkoftorna. Låt dem sura vidare och förstöra sina liv – vi väljer annorlunda. Lätt eller svårt så gör vi iallafall det!

    • Klokegård Inläggsförfattare

      Det absolut viktigaste du skriver där är: Vi väljer. Och så är det, offerkoftan är sedan länge upprepad och har nu blivit en grytlapp eller två. 🙂 Ser att du förstår precis vad jag pratar om. 🙂