Känner du dig ofta negativ – som om du inte orkar ta ett steg till och att inget ändå går din väg? De här fem tipsen kan hjälpa dig tänka mer positivt och vända attityden till mer positiv.
Här kommer 5 tips till dig:
1, Börja om varje dag. Känns det som att du börjar varje dag med att hantera gårdagens problem, och som att du aldrig hinner ikapp? Tillåt dig själv att börja om varje dag, låt dig själv starta från noll och hantera den kommande dagens uppgifter. Problem kommer alltid men om man fortsätter mot sina mål utan att låta sig distraheras för mycket av dem så löser sig förvånansvärt många saker av sig självt!
2, Se saker från den ljusa sidan. Lova dig själv att försöka att alltid anta ett positivt perspektiv, måla upp en ljusare tankebild. Mycket av det som håller oss tillbaka är vår egen inställning – och den kan man jobba på precis som allt annat i livet.
3, Välj dig själv. Man kan inte klara allt, lösa alla problem och ta hand om alla andra före sig själv hela tiden. Välj dig själv ibland – gå på bio, ät efterrätt fastän det är vardag, boka in det där yogapasset! Med lite perspektiv känns livet ofta mycket lättare.
4, Tro på turen. Tillåt dig själv att tro att du kan, men också att livet kommer att le mot dig. Om du tror att allt kommer att gå åt pipan är risken större att det kommer att bli så! Människor har fantastisk tur varje dag – tänk bara på den man som vann 1 miljon dollar på lotto men hade rivit sönder sin lott som det stod om i en artikel från VinnStort. Där kan man snacka om tur!
5, Få utlopp. Ibland räcker det inte med att intala sig själv att alltid se saker från den ljusa sidan, ibland måste man få släppa på trycket också. Låt dig själv bli arg: kasta kuddar, gå ut och spring dig svettig, gå ut i skogen och skrik så högt du kan. Att släppa ut känslorna kan vara fantastiskt förlösande.
Du kanske också gillar:
Attraktionslagen – Varför fungerar den inte för mig? (0)
Hallå alla Härliga! Jag hoppas ni har det helt fantastiskt! Idag tänkte jag skriva […]
Klarar du det? (1)
Nu är året snart slut och många gör sitt årsbokslut för att sedan göra nya planer för […]
Attraktionslagen: Det viktigaste som de allra flesta missar (1)
Hallå alla Härliga! Så, då var det dags för dagens ämne, det som de allra flesta […]
De topp 3 negativa tankemönstren (0)
Jag har tagit fram en 6-stegsguide till positiva tankar i form av en mailserie i 3 […]
Attraktionslagen – Varför attraherar jag in negativa saker? (0)
Idag tänkte jag prata om hur det kan komma sig att man attraherar in negativa saker som […]
Jag fortsätter kommentaren här. Det blev tydligen för smalt i svarsrutan för allt jag hade skrivit bara försvann så jag har fått försöka rekonstruera det här.
Den frågan är ungefär lika lätt att svara på som det är att svara på hur och varför en person blir förälskad i en annan. Jag tar därför lite hjälp av andras formuleringar:
”Det är faktiskt så att signalerna till hjärnan ibland kopplas till amygdala innan de kopplas till hjärnbarken, vilket innebär att vi då vi ser exempelvis en orm kan starta en fight and flight respons redan innan vi blivit medvetna om vad vi faktiskt sett.”
”Till insula kortex kommer nämligen impulser från våra inre organ. Man kan säga att denna del av hjärnan har till uppgift att berätta för oss om det finns en fara inne i kroppen exempelvis om vårt blodtryck stiger onormalt mycket eller vårt hjärta slår allt för fort.”
”Det finns människor som har ett överkänsligt reaktionssystem och alltså alarmerar om fara väldigt ofta i obefogade situationer sen finns det människor som har problem med sina reglerande system och därför inte kan dämpa sina känsloreaktioner på ett fungerande sätt.”
”Amygdala får ständig information från våra sinnen om allt som pågår omkring oss.”
Amygdala får alltså information genom våra sinnen vilket i sin tur skapar en känsla, och det är först vi känner känslan som den når den medvetna delen av hjärnan. Så skulle jag vilja sammanfatta det med mina egna ord.
Får nog byta tema för det är inget roligt när kommentarsfälten smalnar av så här. 🙂
Amygdala är en del av det Limbiska systemet som består av flera olika delar. Det Limbiska systemet kallas ibland för ”känslohjärnan”. Amygdala kallas även för reptilhjärnan då dess främsta uppgift är att upptäcka och rädda oss från fara. Amygdala har en central roll i samband med att känslor av typen rädsla, skräck och vrede utlöses, samt för de justeringar av blodtryck, andning, hjärtverksamhet etc. som är nödvändiga för att försätta kroppen i beredskap för att ta oss i säkerhet.
När hjärnan tar emot intryck genom våra sinnen så skickas signaler till olika delar av hjärnan beroende på vilken typ av information det gäller och om det handlar om något som kan vara ett hot så kopplas informationen vidare till Amygdala där allvaret i hotet bedöms.
Man har gjort studier på människor som saknar Amygdala och funnit att de saknar förmågan att känna rädsla men att de kan känna sorg och glädje t ex. De känslor som skapas med Amygdala är de som kallas reaktiva eftersom de är till för vår överlevnad. Vi har inte tid att tänka och analysera vid en omedelbar fara. Om vi till exempel går över en väg och det plötsligt kommer en bil i hög fart så har vi inte tid att stå kvar och analysera situationen utan Amygdala tar över för att så snabbt som möjligt ta oss i säkerhet.
Ett krux med hjärnan är att den inte kan skilja på fantasi och verklighet vilket gör att vi kan framkalla känslor med stimuli som inte är verklig. Vi kan till exempel titta på en film och bli rädda, ledsna, glada, sorgsna, peppade, inspirerade etc trots att vår logiska del vet att det inte är verkligt.
Och om det här med våra andra känslor vore något som helt styrs utanför vår kontroll så skulle alla människor alltid uppleva exakt samma känslor vid samma stimuli men så är ju inte fallet vilket betyder att det är något annat som styr våra känslor, det är alltså inte en medfödd eller genetisk del som styr vilka känslor som ska skapas vid specifika stimuli.
Piedra, jag fortsätter här istället. 🙂
När jag pratar om rätt känsla så menar jag lite olika saker, dels att det är den känsla jag avser att min tanke ska framkalla och att känslan är positiv. Och en positiv känsla behöver inte innebära att jag är jublande lycklig och slår frivolter utan bara att känslan dels är mer positiv än den jag hade innan och att känslan är konstruktiv.
Nej, det är mycket som sker som man inte kan påverka men man kan som du säger påverka hur man ska reagera och hantera det som sker. Och när det gäller katastrofer så är ju också det olika för olika människor, för en del så är det en katastrof när tröjan de tänkt köpa är slut i deras storlek medans det för andra betyder att en nära anhörig avlider eller att man drabbas av allvarlig sjukdom.
Nu inträffar katastrofer tack och lov inte så ofta i livet och tiden där emellan så tycker jag att man kan göra sitt bästa för att få ut så mycket som möjligt av livet genom att vara positiv och bjuda in så mycket glädje man kan i sin vardag.
När det gäller att frammana en känsla så kan vi göra det även om det vi vill ska hända inte har hänt ännu. Om jag t ex har sökt ett jobb som jag väldigt gärna vill ha så vet jag att jag kommer bli superglad om jag får jobbet. Och eftersom jag har känt den känslan förut så kan jag framkalla den igen trots att jag ännu inte vet om jag får jobbet. Jag kan tänka tillbaka på andra tillfällen när jag blivit så glad och jag kan tänka på en massa olika roliga saker som gör mig jätteglad. Och den här förmågan har vi eftersom våra känslor skapas av våra tankar. Så saker behöver inte inträffa för att vi ska få en känsla utan vi kan framkalla önskad känsla med hjälp av våra tankar. Vi kan ta yttre stimuli till hjälp till exempel kan vi lyssna på musik som skapar den känsla vi önskar, titta på film, titta på bilder, läsa böcker osv. Du har säkert varit med om att du tittat på en film som fått dig att skratta eller en film som fått dig att gråta. Eller du har säkert tänkt på saker som ännu inte har hänt och du kan ändå känna den känsla som du skulle ha om det inträffade. Du har säkert någon gång tänkt tanken på att någon du älskar skulle dö och då har du känt dig väldigt ledsen även om det inte har inträffat.
För vore det så som jag tolkar det du skrivit så skulle det betyda att vi är helt tomma på känslor tills något runt om oss händer som då framkallar en känsla hos oss. Och sen får vi gå med den känslan tills den försvinner av sig själv eller tills det händer något annat som framkallar en annan känsla och då är vi ju bara offer för omständigheter och har ingen som helst makt över oss själva, våra känslor eller våra liv.
Det är därför jag skriver ”rätt” inom citationstecken. Jag menar då ”rätt” ut synpunkten att skapa det man vill ha i sitt liv, typ attraktionslagen som du pratar om. Annars finns det ju inget rätt eller fel när det gäller känslor. Vi har de känslor vi har. Av olika skäl.
Så här är det för mig; jag har aldrig varit så där strålande glad som du pratar om. Därför är det en känsla jag absolut inte kan återskapa, för jag har ingenting att relatera till.
Jag kan absolut känna mig ledsen om jag tänker på att någon som står mig nära skulle dö. Däremot har jag ingen förmåga att känna glädje över saker som ännu inte har inträffat, särskilt som jag inte ens förmår att känna glädje över saker som har inträffat. Med det sagt att jag inte är oförmögen att känna glädje. Bara det att det inte har inträffat så speciellt positiva saker i mitt liv. Jag är en Ior, inte en Tiger eller en Nalle Puh, och det tror jag ingenting kan ändra på. Vi har alla en grundpersonlighet som vi inte kan göra så mycket åt. Ångest är ärftligt. Den senaste forskningen visar att t o m trauman kan ge avtryck i DNA:t så att avkomman ärver PTSD, ångest m m. Jag har inga sprudlande glada människor i släkten, så jag har ingen att brås på. Ingen positiv miljöpåverkan heller under mitt liv.
Det som skapar våra känslor är våra tankar, medvetna eller omedvetna för vår hjärna är det organ som tar emot alla intryck utifrån och dessa tolkas sedan till tankar som i sin tur skapar våra känslor.
Ärftligheten spelar inte så stor roll som man kanske kan tro, eller rättare sagt, ärftlighet betyder inte att något är gjutet i sten. Våra tankar är extremt kraftfulla och påverkar betydligt mer än man kan tro. Forskning har visat att våra tankar är energi som vibrerar och dessa vibrationer påverkar både vår kropp och vår omgivning. Ett väldigt bra exempel på detta är de resultat som den Japanske Kvantfysikern, Masaru Emoto kommit fram till i sina experiment. Hans experiment har blivit världskända och du kan se mer här: https://youtu.be/A-0PeUeYbqw
eller läsa här: http://newsvoice.se/2014/01/20/kan-vatten-fanga-tankar-masaru-emotos-studier-pa-vattnets-minne/
och här är hans hemsida: http://hado.com/ihm/water-crystals/
Du behöver inte svara på den här frågan men har du aldrig varit förälskad och kär? Då brukar man vara himlastormande lycklig. Eller när man fått barn. Eller när man gifter sig.
Svar nej, jag har aldrig varit himlastormande lycklig. Jag var inte kär. Jag var förälskad i tanken på att det fanns någon som ville ha mig. Jag fick barn med neuropsykiatriska funktionshinder och allting var fruktansvärt jobbigt från första början. Det är inte heller något man känner lycka över. För övrigt känner jag till Masaru Emotos experiment, men de är ju just hans experiment; det är inte accepterade av vetenskapen. Och nej, det är inte hjärnan som står för allt. Hjärtat reagerar till exempel snabbare på information än hjärnan. Hjärtat vet t ex att någonting otäckt kommer att hända redan innan det händer. Så nej, jag vidhåller att känslorna kommer först och tankarna sedan.
Det är väldigt ovanligt att människor födda i västvärlden inte en enda gång under sin livstid känt sig lyckliga. Åtminstone vid något tillfälle som barn eller liknande.
Ja, de är hans experiment, precis som varje forskare har sina experiment. Det är väldigt sällan som vetenskapen omedelbart accepterar resultat som avviker från det man redan kommit fram till. Det kan ta massor med år innan nya rön accepteras.
Jag blir väldigt nyfiken när du skriver att känslorna kommer först och tankarna sedan. Jag tror vi är överens om att det är något som ”skapar” känslorna och jag skulle gärna vilja veta hur du tänker kring det. Vad är det som skapar våra känslor?
Det är möjligt att det är ovanligt, men å andra sidan har jag aldrig varit som alla andra. Jag har alltid varit en udda varelse. Vad som skapar känslorna? Upplevelser, tänker jag.
Då får vi hoppas att du kommer uppleva lycka någon gång.
Vad är det som kommer mellan upplevelse och känsla? Alltså, hur triggar upplevelser igång en känsla?
Nu håller jag inte riktigt med dig. För ofta är det absolut omöjligt att tro på att man ska få tur någon gång i livet. Och all otur man har haft och har gör det väldigt svårt att se livet från den ljusa sidan. Och ja, jag försöker verkligen. Kram! <3
Det handlar mycket egenvärdet här. Om du känner att du är värdefull så tycke rdu också att du förtjänar att ha det bra och att livet ska vara vänligt mot dig. Och då är det också lättare att tro på att man ska få tur någon gång eller ibland. Och att ha tur behöver ju absolut inte handla om att vinna 15 miljoner utan det kan lika gärna vara att man får en parkeringsplats en dag när det är helt fullt i stan.
Alla drabbas av vad som känns som otur lite nu och då men det finns ingen anledning att älta det som varit. Du har säkert varit med om att du någon gång har haft tur. Varför ältar du inte det istället?
Kram!
Jag ältar inte för det första! För det andra känns det onaturligt för mig att ”älta” positiva händelser. Jag njuter av och uppskattar dem verkligen medan de pågår, men jag går inte omkring och ältar det förflutna, varken positivt eller negativt. Det är bara det att klassisk betingning fungerar även på människor som du kanske vet. Du känner väl till Pavlovs hundar. Vi människor fungerar på samma sätt, så om vi drabbas av många stora jobbiga livshändelser så blir det det vi förväntar oss ska komma – precis som hundarna förväntar sig mat när klockan ringer. Har man haft turen att ha mycket trevliga saker som hänt en blir det så klart det man förväntar sig. Och det här är undermedvetna processer; inget man går omkring och tänker på eller ältar.
Då misstolkade jag dig där, Piedra för när du skrev att: ”Och all otur man har haft och har gör det väldigt svårt att se livet från den ljusa sidan” så tolkade jag det som att du såg bakåt och ältade det som varit.
Visst fungerar det med betingning, både på hundar och människor. Men du kan lära om en hund genom träning och rätt kunskaper och verktyg. Och du kan även lära om en människa. Skillnaderna mellan hunden och människan är visserligen många men en skillnad är bland annat att hunden själv inte inser att det är dags för en förändring och att den sen skapar den förändringen för att nå andra resultat. Däremot så kan vi människor själva bestämma om de ”betingningar” vi har är önskvärda eller inte och om vi vill ändra något så kan vi göra det.
Du får det att låta som att vi är offer för omständigheterna och att vi inte kan göra något för att förändra våra förväntningar eller det undermedvetna men det stämmer tack och lov inte. Forskningen när det gäller hjärnan har formligen exploderat de senaste 15 åren och man har kommit fram till väldigt spännande resultat. Balnd annat att vi kan styra våra liv betydligt mer än vad man tidigare trott. Och att våra tankar är väldigt kraftfulla verktyg för att göra den typen av förändringar som vi pratar om här.
Och där går våra åsikter isär. Min erfarenhet säger mig att det inte fungerar så som du säger. Det låter bra i teorin, men det är inte så i verkligheten. Hur skulle annars saker och ting kunna gå snett när man tänker precis rätt? Och hur skulle saker faktiskt kunna fungera ibland trots att man tänker fel, om det är som du säger?
Tanken måste vara äkta för att det ska fungera. Att vara bitter och tänka positivt fungerar inte. Man måste ha en ärlig önskan att vilja ändra sina tankar men om man är övertgyad om att det inte går så kommer man aldrig att lyckas. Det viktigaste är att man är uppmärksam på sina känslor för det är dem som talar om läget på tankarna. Om jag tänker jättepositivt men känenr mig sur så ligger det ingen ärlighet i själva tanken, jag tror alltså inte på den. Då får jag ändra till en annan positiv tanke som ligger närmare min känsla men som lyckas förbättra min känsla så att jag känner mig lite gladare. Om vi säger att jag vill gå ner i vikt och jag har försökt gå ner i vikt väldigt många gånger. Om jag då tänker tanken ”Jag kan gå ner i vikt så känns den inte trovärdig och den påminner mig istället bara om att jag är överviktig och att jag alltid misslyckats med att gå ner i vikt. Då kan man prova en annan tanke som känns mer trovärdig och som framkallar en mer positiv känsla t ex. det finns andra som varit i min situation som gått ner i vikt. Det är ett sant påstående och lättare att tro på. Men om det ändå är för långt ifrån min känsla för stunden så kan jag kanske tänka att jag har förmågan att hitta ett sätt att gå ner i vikt. Eller, jag kan gå ner 1 kilo på 6 månader. Det gäller att prova sig fram med sina tankar och att hela tiden vara uppmärksam på sina känslor för de är som tankarnas GPS. Du säger att det låter bra i teorin men faktum är att det även är bra i praktiken, det hat väldigt trovärdig forskning visat och om man jobbar på rätt sätt så ser man att det verkligen fungerar. Om det inte gick att programmera om sina tankar så skulle t ex hjärntvätt inte fungera. Titta på Hitler t ex och hur han lyckades hjärntvätta så många. Eller titta på alla sekter som finns i världen, där kan man snacka om att förändra tankemönster. Och du frågar hur det kan fungera fast man tänker ”fel” ibland och det enkla svaret är helt enkelt att det inte bara handlar om tankens formulering utan om vilken känsla som tanken skapar. Och beroende på humör så kan en och samma tanke skapa olika känslor. Om jag är på toppenhumör och tänker: ”Ah, det här går åt helvete, så påverkar det inte känslan nämnvärt utan jag fortsätter vara på rätt bra hujmör och tanken känns mer som ett skämt. Men om jag är på uruselt humör och tänker samma sak så bekräftar tanken den känsla jag har och tanken är väldigt trovärdig och försämrar antagligen mitt humör ännu mer. Jag har försökt förklara tydligt men vet inte om jag rörde till det ännu mer. 🙂
Om man är bitter kan man inte tänka rätt, det säger sig självt. Jag skrev ”tänker rätt”, men jag kunde lika gärna ha skrivit ”tänker och känner rätt” – katastrofer händer ändå. Ta dig själv bara, du både tänkte och kände rätt (såvitt jag kan förstå) när det gällde marknadsföringen av dina tjänster. Ändå gick det inte som du avsåg, och du hamnade i en svacka. Och människor som verkligen tror (både tänker och känner) att det kommer att gå åt helskotta för att de har cancer blir ändå friska. Nej, jag håller inte med dig.
Min definition av att ”tänka rätt” är att tänka en tanke som skapar en positiv känsla och har vi en positiv känsla så agerar vi på ett mer konstruktivt sätt. Ja, katastrofer händer och för mig betyder katastrofer sådant som vi inte kan styra över, som nära anhörigs död, allvarlig sjukdom, egen eller nära anhörigs. Fast det är oundvikliga saker och något som vi alla kommer mötaq någon gång i livet. Sen väljer vi ju hur vi vill hantera det som händer.
När det kommer till mig som ditt exempel så tänkte jag rent logiskt korrekt, alltså mina tankar kring hur jag skulle göra rent tekniskt var korrekta. Men jag kan ju se nu i efterhand att känslan bakom inte var korrekt. Jag hade känslor av uppgivenhet, frustration och krav. Vilket betyder att jag någonstans även hade tankar som inte var helt ”rätt”. I början så gjorde jag allt av glädje och helt kravlöst men efter ett tag så började jag höja kraven och då gjorde jag inte längre makrnadsföringen kravlöst och ur glädje. Så det var där jag gick vilse och resultaten blev sämre och uteblev.
Det sista som överger en människa är hoppet och du skriver om människor som verkligen trott, tänkt och känt att de ska dö i sin cancer har ändå blivit friska. Jag är ganska övertygad om att de i sin kärna ändå haft ett frö av hopp. De har kanske visat utåt att de tror att de ska dö för att inte inge falskt hopp i sin familj men innerst inne så har de haft en känsla av hopp och styrka och beslutsamhet. Vad en människa visar utåt kan vara något helt annat än det som finns på insidan.
Och vi människor är också väldigt duktiga på att dölja våra känslor även för oss själva vilket gör att vi många gånger inte har direkt kontakt med känslorna och då är det svårt att veta vilken kvalitet vi har på våra tankar.
Piedra, jag vill säga att jag uppskattar den här diskussionen väldigt mycket. Jag vill inte försöka övertyga dig till att tro något annat än det du tror, däremot så förtydligar jag gärna mina tankar kring ämnet. Du avslutar med att du inte håller rmed mig, ställ gärna någon konkret fråga och förtydliga den gärna med något exempel eller så. 🙂
Men det är ju sådant jag också menar med katastrofer, och du säger själv att de är oundvikliga. Så då förstår jag inte alls varför man ska försöka frammana ”rätt” känsla. Saker och ting händer ändå, och väldigt mycket kan man överhuvudtaget inte påverka. Ja, man kan påverka sin inställning till det som inträffar, men det kan man ju inte göra förrän det redan har inträffat. Innan dess vet man ju inte om att det kommer att inträffa. Precis som man inte kan frammana den ”rätta” känslan innan det man vill ska hända har hänt. Så ser jag det.
Jag vet inte om vi här pratar om samma sak när vi pratar om ”rätt” känsla. För vem avgör vad som är rätt och vad som är fel? Jag fortsätter kommentera i en ny tråd för det här blir så smalt. 🙂