Att välja ordet vill istället för måste gör en väldig skillnad i attityden till det du gör.

Jag måste dammsuga: säger att jag är tvungen, och tvång är något som kommer utifrån vilket ger en negativ klang till det. Jag måste dammsuga är inte roligt. Det är inte kul att göra något som man känner att man är tvingad till.

Jag vill dammsuga: säger att jag har gjort ett aktivt val. Jag har själv valt att lägga min tid på att göra rent och fint hemma. När jag väljer att göra någonting så blir det mer lustfyllt.

Det har varit en intensiv medial vecka som började med SvD, fortsatte med Malmö TV:s Konkret Kompetens och avslutades i morse med TV4. Men det har varit väldigt roligt att få den här uppmärksamheten kring det jag gör. Vill du läsa och höra mer så finner du länkarna nedan:

SvD: Planerad spontanitet ger ministern mer ro.
Malmö TV: Fokusera och nå dina mål!
Malmö TV: Stressa ner och hinn mer!
TV4: Så hushåller vi med vår lediga tid!

Vi kan alltid bli bättre på att ge komplimanger och bättre på att ta emot dom. En intressant fråga dock är om alla komplimanger är lika mycket värda?

Om du får en komplimang för dina vackra ben när du själv tycker att de är pluffsiga och bleka, kan du ta emot den fullt ut och bli glad?
Är det lättare att ta emot en komplimang för ditt vackra hår, som du själv är väldigt nöjd med?
Rockar komplimangen lika mycket oavsett vem den kommer ifrån? Rockar den lika mycket om den kommer från en respekterad kollega som om den kommer från en person som du inte respekterar?

Vad tycker du? Hur tänker du? Dela gärna med dig i kommentarsfältet. Vilka komplimanger har RockQuality för dig?

Satt och tittade på TV, ett pratprogram, och så råkade man skämta lite om sex men så sade en person att han skulle prata om något som inte var på så låg nivå.
Då snurrar min hjärna igång, varför är ämnet sex ”låg nivå”? Sex är ju ändå livsviktigt, utan det så skulle vi inte finnas. Visst, det är privat och intimt men ändå något som de flesta människor sysslar med på ett eller annat sätt. Så varför är det låg nivå som samtalsämne? Varför dömer vi sex till ”låg nivå”? Tycker vi att det är pinsamt och generande? Är vi rädda för att blotta oss för mycket?

Nedan följer en lista på ord som vi kan förknippa med sex.

Sex är:

* Närhet.
* Ömhet.
* Kärlek.
* Fortplantning.
* Njutning.
* Avslappning.
* Skratt.
* Roligt.
* Försonande.

Listan kan göras mycket längre och som ni förstår när ni läser listan så syftar den på sex i en kärleksrelation.
När man läser det jag nämnt i listan så undrar jag bara, vad är det som gör att ämnet sex är på låg nivå? Med tanke på det livsbejakande och positiva så borde ämnet sex vara hög nivå.

Sex Rockar Fett och är ju helt underbart! Eller hur?

Veckans Rockstjärna!!!

Någon som har hög Rockstjärnestatus den här veckan Är……Jessika!!!!! som här delar med sig av en berättelse om livets mirakel!!!! Jessika skriver bloggen f-freak där vi läsare finner en härlig blandning av vardagsbetraktelser.

Läs Jessikas Rockstjärneberättelse genom att klicka nedan:

Min förlossningsberättelse

Klockan var runt två när jag ringde till vår Doula och förvarnade henne att jag hade regelbundna värkar och misstänkte att det kan bli dags snart. Då hade jag haft värkar sen nio på morgonen. Då med ca 3min mellan värkarna.

Efter några samtal in till förlossningen fick jag äntligen besked om att jag kunde få komma in och se om det satt igång. Så klockan 16 åkte vi och hämtade Doulan på väg mot Växjö BB.

Väl där blev jag uppkopplad till CTGn och de mätte mina värkar. Allt såg bra ut, men när de skulle känna efter livmodertappen och se hur mycket jag öppnats blev det en besvikelse. Den var fortfarande så långt bak att de knappt kunde känna den. Jag var bara öppen max en cm sa de.

Vi skickades därmed ut på en promenad. Vi gick runt hela Växjösjön och nu satte värkarna verkligen igång. Jag blev tvungen att stanna till ibland för att det gjorde så ont. Nu måste något ha hänt tänkte vi och gick upp igen.

Jag blev återigen kopplad till CTGn  men det var fortfarande samma sak. Livmodertappen var inte mogen och jag hade inte öppnats en enda cm till. En riktig besvikelse, så vi skickades hem igen.
Stannade i Ljungby hemma hos vår  Doula, ifall allt skulle sätta igång på natten, vilket jag knappt vågade hoppas.

Väl hemma hos Doulan tappade hon upp ett varmt bad med skum, lavendelolja, badrosor och levande ljus 🙂
Var så skönt och mysigt så jag satt där i säkert två timmar innan jag gick upp, borstade tänderna och gjorde mig redo för att försöka sova, trots värkarna.

Då var klockan runt 1 på morgonen och värkarna kom verkligen igång. Jag vaknade flera gånger av värkarna och låg och vred på mig. Men jag lyckades somna om några gånger. Vid 3 bestämde vi oss för att gå en runda och vid 4 bestämde vi oss för att åka in igen.

Vi kom fram klockan 5 och ännu en gång blev jag kopplad till CTGn. Nu var värkarna bättre. Starkare och längre, men de kom för sällan, bara 2st på 10min. Jag var säker på att vi skulle bli hemskickade igen.  De undersökte livmodertappen men ingenting hade hänt. Men de ville inte skicka hem mig nu ändå.

Klockan 7 på morgonen satt vi i dagrummet och vilade upp oss. Klockan 07.30 fick jag frukost och fick sitta på en pilatesboll. Nu tilltog värkarna ytterligare.

Vid 9-tiden gick slemproppen och jag skulle undersökas igen. Nu var jag öppen 2cm! Det kändes så fruktansvärt drygt, men efter detta satte allt verkligen igång.

Nu efter undersökningen ville jag bada igen, så vi gick in till badet där de tappat upp varmt vatten till mig. Där fick jag massage av Doulan och livemusik av maken. Detta gjorde mig så avslappnad att jag till och med kunde sjunga med mellan värkarna.

När jag satt där i badet så spelade Marcus en låt han spelat under hela graviditeten för det lilla barnet. Och plötsligt gick vattnet (haha, vilken upplevelse). Barnmorskan sa att jag fick fortsätta bada om jag ville, och det ville jag. Nu var jag öppen 4cm.

Smärtan började bli lite jobbig nu och jag bad lite försiktigt om smärtlindring av något slag. Men min fantastiska doula påminde mig snällt om att jag ville ha en naturlig förlossning. Jag sa bara ”oki” och fortsatte men avslappningstekniker och andningsövningarna vi gjort.

Ännu en gång kopplades jag till CTGn, vilket jag avskydde, ville inte ligga stilla och ha ont! När det var klart fick jag hänga mig mot huvuddelen av sängen som de hissade upp. Nu var klockan 13.20. Jag fick massage och hjälp med att slappna av genom att doulan och Marcus andades med mig och påminde mig att slappna av i käken och axlarna, samt att känna mig tung.

Efter en kort stund kände jag att jag behövde bajsa. De tillkallade barnmorska som fick se hur öppen jag var, eftersom krystvärkar påminner starkt om just att behöva skita. Haha. Men jag var bara öppen 5cm så jag fick gå på toa. xD (ja, ni ska minsann få läsa alla äckliga förlossningsdetaljer :p)

Sen satt vi där på rummet i ca 20 min och jag fick massage och allt sånt, sen bestämde vi oss för att gå igen. ”Let gravity do its work” Men när jag blev trött ganska snabbt gick vi tillbaka in på rummet. Jag satte mig på en pilatesboll vid sängänden och lutade mig över en sacosäck som låg i sängen. Mina värkar var då ca 30 sekunder ifrån varandra och riktigt starka. Men tro det eller ej, jag lyckades somna mellan dem.

14.3o kom barnmorskan in igen och satte en elektrod på barnet huvud. Då var jag öppen 7 cm.
När barnmorskan gått ut tog det knappt fem minuter innan jag säger att det trycker. Jag kunde verkligen inte hålla emot. De sa åt mig att jag definitivt inte fick krysta, öppen 7cm och krysta skulle skada barnet. Men jag kunde verkligen inte hålla emot.
Marcus och Doulan ringde på larmklockan så att en barnmorska skulle komma in.
Efter ett tag kom det en barnmorska och undersökte mig och nu var jag helt öppen. (På 5min!!!) Man brukar väl säga att man öppnas ca 1cm/timme??

Så nu fick jag krysta på! 🙂
15.17 kom min prins Daniel till världen. Han var 50cm lång och vägde 4314g.

La ni märke till en sak?
Jag fick aldrig någon bedövning, ingen alls.
Och det gick fantastiskt bra!
Vi hade sen avnavling och jag ville att moderkakan skulle stötas ut naturligt. Det gick bra, allt gick bra. Det var underbart!
Efteråt fick de sy lite, lite, lite och sen var det klart.

Här ligger jag nu med en sovande ängel bredvid mig.
Min väntan är över.

29 April 2011, en dag före beräknat förlossningsdatum fick jag se min son 🙂

 På facebook finns en grupp som heter: Vi ber om mer goda nyheter! 

I den här gruppen delar medlemmar med sig av härliga berättelser och i går fann jag nedanstående berättelse. Värd att läsas och att tänka efter på budskapet.

En vän till mig öppnade lådan i sin frus byrå och tog fram ett litet paket inslaget i rispapper.
Det här, sa han, är inget vanligt paket, det är underkläder.
Han slängde pappret och tittade på det utsökta sidenet och spetsen.
Hon köpte det första gången vi åkte till New York för 8 eller 9 år sedan.
Hon använde det aldrig. Hon sparade det till ett ”speciellt tillfälle”.
Bra, jag tror att detta är det rätta tillfället.
Han gick fram till sängen och lade de andra kläderna hon skulle ha på sig till begravningen.
Hans fru hade just gått bort.
Han vände sig till mig och sa: spara aldrig något till ett speciellt tillfälle, varje dag du lever är ett speciellt tillfälle. Jag tänker fortfarande på dessa ord… de har förändrat mitt liv.
Nu inser jag mer och städar mindre. Jag sätter mig på terrassen och beundrar landskapet utan att tänka på ogräset i trädgården.
Jag spenderar mer tid med min familj och vänner och mindre på att arbeta.
Jag har förstått att livet måste vara en enhet av erfarenheter att njuta av, inte en överlevnadskurs.
Jag sparar inget längre. Jag använder mina kristallglas varje dag.
Jag tar på mig min nya kavaj när jag ska till snabbköpet, om jag har lust. Jag sparar inte min bästa parfym för speciella fester, jag använder den varenda gång jag har lust.

Uttrycken ”nån dag” och ”en vacker dag” håller på att försvinna ur mitt ordförråd.
Om det är värt att se, lyssna på eller göra, vill jag se det, lyssna på det eller göra det NU!
Jag är inte säker på vad min väns fru hade gjort om hon visste att hon inte skulle vara här i morgon, som vi att tar för givet.
Jag tror hon hade kontaktat sina familjemedlemmar och sina närmaste vänner.
Hon hade kanske ringt några gamla vänner för att be om ursäkt och sluta fred för något gammalt gräl eller meningsskiljaktigheter.
Jag föreställer mig gärna att hon skulle gått ut för att äta China mat, vilket var hennes favoritmat. Det är dessa ogjorda småsaker som stör mig om jag visste att mina timmar var räknade. Det stör mig att jag slutat träffa gamla vänner som jag ”nån dag” skulle ta kontakt med. Det stör mig att jag inte skriver de brev som jag tänkte skriva ”en vacker dag”. Det stör mig och gör mig ledsen att jag inte sagt till mina föräldrar, syskon och barn, tillräckligt ofta, hur mycket jag älskar dem.
Nu försöker jag inte försena, hålla tillbaka eller spara något som skulle kunna berika våra liv med skratt eller glädje.
Och varje dag säger jag till mig själv att idag är det en speciell dag…
Varje dag, varje timme, varje minut… ÄR SPECIELL.

Vad gör du för att ta vara på din tid?

Blommigt Liv!

På en trädgårdsfest i söndags så pratade jag med en kvinna som jag aldrig träffat förut. Och när vi pratade lite jobb så säger hon till mig: ”Du har ett blommigt liv!”, ”Eftersom jag jobbar inom industrin så är mitt liv väldigt fyrkantigt.”

Jag tyckte det var en härlig kommentar!

Hur ser ditt liv ut? Är det blommigt eller fyrkantigt?