Positivitetspascifist, javisst! 3 kommentarer


På bloggen Ett Gott Arbetsliv läste jag ett fascinerande inlägg med titeln Negativt med positivt? som hänvisade till en artikel i Sydsvenskan.se med titeln: ”Varning för posivitetsfascism” skriven av Rasmus Willig, Lektor i Sociologi vid Roskilde universitet. I artikeln skriver han om faran med ledningsmetoden: Appreciative Inquiry som i stort går ut på att berömma och erkänna sin personal.

Tillvägagångssättet är ett slags tröstnapp och inte ofarligt. För när det är fastslaget i personalhandledningarna förväntar sig de anställda att hela tiden få uppskattning för sina unika prestationer och egenskaper.

Egentligen innebär ett erkännande bara att något ges ett positivt värde. Men hos de anställda skapar det föreställningen att de är speciella, särskilda, unika, att alla är unika. Det är vi inte. Det går med andra ord inflation i bekräftelsen.

Men, alla människor är visst speciella och unika. Vore det inte så då skulle alla se likadana ut, göra samma saker, kunna samma saker, jobba på samma arbetsplats osv. Och att de anställda hela tiden skulle förvänta sig uppskattning tror jag inte på, det uttalandet underminerar människors intelligens och jag tror inte idag att de anställda sitter på sina kontor och väntar på att chefen ska komma och säga att de är bra. Vidare skriver han:

Allt fokus läggs på det positiva. Tanken är att framgångsrika prestationer ska älskas så att de förökar sig, medan det som inte fungerar ska negligeras.

När jag jobbar i arbetsgrupper med motivation, problemlösning och vi-känsla så ligger fokus på det positiva och på de framgångar man haft tidigare och det av flera skäl bland annat:

* Står man i ett läge som kantas av motgångar kan en känsla av hopplöshet och nedstämdhet infinna sig på arbetsplatsen vilket leder till att förmågan att tänka kreativt, få nya idéer och tänka problemlösande minskar. Det leder i sin tur att det blir svårare att finna en lösning och vända en nedåtgående trend. Om man då tittar på tidigare framgångar kan man se att man tidigare klarat av motgångar och stärks i sin tro att man även kommer klara det nu. När tron på gruppens/individens förmåga att lösa problemet har stärkts kan man ta sig an problemet med ny energi. När man blir mer positivt inställd så ökar även hjärnans förmåga att hitta lösningar.

* Ett positivt fokus stärker även gruppens självförtroende och Vi-känsla. Att negligera det som inte fungerar är att sticka huvudet i sanden och är inget som rekommenderas. Däremot att fokusera på det positiva för att hämta energi till att ta itu med det som fungerar mindre bra.

Läs hela artikeln HÄR!

 

Du kanske också gillar:


Lämna ett svar till ANGELICA.BLOGG.SE ♥ Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

3 tankar om “Positivitetspascifist, javisst!