Svarar på en läsarfråga 4 kommentarer


I går fick jag på bloggen följande fråga av: Aaa

Kunde du skriva ett litet inlägg om vad du har för bakgrund och hur du har hamnat på denna bana att hjälpa människor kognitivt? Vore intressant.

Allting började redan när jag var barn. Jag var väldigt fascinerad av människor och hur de betedde sig. Så som barn så iakttog jag de vuxna som fanns omkring mig för att se vad NN gör när XX säger si och vad XX gör när NN säger så etc. Och det intresset har fortsatt under min uppväxt och jag har alltid iakttagit människor på det här sättet helt utan att döma. Jag har aldrig lagt in några värderingar utan bara sett och lärt mig mer om hur vi människor interagerar.

Ni som har följt min blogg vet att mitt liv har varit fullt av väldigt tuffa utmaningar som började redan när jag var barn. Ni kan läsa mer om mina utmaningar HÄR. Alla de här utmaningarna är jag idag tacksam över för det har lärt mig ännu mer om hur vi människor fungerar. Och eftersom jag alltid haft det här intresset så kändes det självklart att läsa Beteendevetenskap för att få ännu mer kunskap. Sen läste jag även till Diplomerad stresskonsult.

Cecilia1Det som ”driver” mig är att livet genom olika trauman har visat mig att livet är alldeles för kort för att vi ska ägna det åt helt onödigt lidande och de här insikterna vill jag dela med mig av till mina medmänniskor. Jag har lärt mig att det förflutna spelar ingen som helst roll för din framtida lycka och jag är ett levande bevis för detta. För om man har upplevt det jag har upplevt så är det ingen som skulle vara förvånad om jag idag satt inlindad i en offerkofta och tyckte synd om mig själv för att livet suger. Jag använde mig av min inre styrka och plockade ihop mig, jag använde mina tankar för att ta mig dit jag var övertygad om att jag kunde komma. Jag var övertygad om att jag också skulle kunna vara lycklig. Och jag är inte annorlunda än någon annan person. Jag har inte mer inre styrka än någon annan utan jag är precis som du. Och om jag har kunnat vända mitt liv så totalt som jag faktiskt har gjort, ja, då är jag övertygad om att alla kan göra det, oavsett vad de varit med om tidigare. För det sitter bara i tanken.

Jag vet att det är provocerande när jag säger att det bara sitter i tanken för nästan varje dag så är det människor som kommer med invändningar, människor som vill sitta kvar i sin offerroll. Och det är helt okej för de har inte kunskapen, vetskapen och/eller insikten. Det jag vill med mitt arbete är att lära människor vad positivt tänkande egentligen handlar om för det är så många missuppfattningar kring ämnet. Det handlar absolut inte om att ljuga för sig själv eller om att sätta en smiley över sina känslor, det handlar inte om att blunda för verkligheten eller om att leva i Lala-land högt över molnen. Det handlar om att tänka tankar som skapar härliga känslor och det handlar om att ta ansvar för sina tankar och sina känslor.

Och det är det jag pratar om när jag föreläser. Och det är på grund av dessa kritiker som jag nämnde ovan, som jag döpt min föreläsning till: ”Föreläsningen som ingen jävel vill se”.

Inlägg 38 #blogg100


Lämna ett svar till Tove Olberg Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

4 tankar om “Svarar på en läsarfråga

  • Tove Olberg

    Hittar hit via Aaa! Det du berättar om ditt liv från barnsben är som mitt eget, men jag gick en annan väg. Kan du berätta lite om hur du upplevde utbildningen till Diplomerad Stresskonsult ”ovanpå” beteendevetskapen?

  • Aaa

    Det var intressant att läsa, nu förstår jag bättre. Jag anser precis som du, man väljer. Jag har dålig tillit i nära relationer pga min dåliga barndom (vilken verkar vara snarare regel än undantag i Finland den tiden jag växte upp) men övar nu med min man och har tagit stora framsteg. Jag har bestämt att jag vill njuta av livet istället för att lida med offerkoftan. De som vill vara offer blir dock ofta oerhört provocerade av en sådan livssyn.

  • Geddfish

    Har suttit och läst igenom dina utmaningar, som är skrivna för något år sen, jag kände inte alls till dig då.
    Det var nästan så jag satte i halsen, vilka utmaningar som du varit med om! Att du är folk och så trygg idag, fantastiskt! Så skönt att få ge tillbaka utav allt de du jobbat fram av egen kraft igen!
    Jag har själv fått smaka på de mörka sidorna, men aldrig gått i väggen, inte heller tagit på mig offerkoftan, utan haft en inre drivande kraft. Och jag tror också på att alla kan försöka förändra, om inte så i alla fall lite. Så tror jag, tror på det goda, tror på att välja glädje, trots elände, precis som du gör!
    Du rockar verkligen stor stjärna, tusen tack för att du gjorde så att jag upptäckte dig, jag blir glad av dina ord!
    Varm kram ♥ ♥ ♥ Gerd

  • Comsi comsa

    Läste dina utmaningar och säger bara Wow, tjejen. Här ser jag att du mött och varit med om den dystra sanningen om ett liv i våld, du har fått känna på smärta och du har fått möta smärtan, varit i den. När man har varit i det djupaste mörker så finns det ingenting som kan blir värre, man blir ett med något större, insikterna kommer en efter en och man vet att det enda man har det är nuet, det förflutna kan aldrig skada en igen. Tacksamheten, insikten och kärleken till livet ger den största glädjen och den vill man ge vidare och det är precis det du gör.

    Tusen tack för bra inlägg kände jag gick igång lite, he he…

    Kramen (((♥)))