Ja, idag har ilskan dominerat som känsla. Och fysiskt så är den stora tröttheten enormt närvarande. Idag kom jag inte igång förrän vid halv fem på eftermiddagen. Innan det så satt jag i princip bara still, förutom att jag skjutsade och hämtade min dotter lite fram och tillbaka till stan. Men jag har inget speciellt att vara arg över, det är ju bara tankar som skapar denna känsla. Jag vet dock inte vilka tankar och eftersom de snurrar helt fritt så har jag varit väldigt slapptänkt, eller hjärntrött.

Det här är fjärde delen i den här serien direkt ur livet och du kan läsa del 1 HÄR, del 2 HÄR och del 3 HÄR.

Visst har saker gjort mig glad idag. T ex de 14 nya stolarna och det nya kylskåpet. Ja, det är så här att vi ska ju öppna B&B och utanför stugan så ska det stå ett runt plastbord med 4-5 stolar men så hade vi bara tre så jag ville ha 2 till. Nuförtiden så är det ju inte modernt med plastmöbler längre så det är inte så lätt att hitta men de hade 2 stycken på ÖoB för 99:- styck. Pengar som jag för tillfället inte hade, frustrerande och en anledning till ilska. Så jag gick in på blocket och kollade och hittade en annons där de ville bli av med 14 plaststolar och en poolstege för 100:- så det var klart att jag slog till. Poolstegen kan jag sälja på loppisen för ett par hundra så det var en ren vinstaffär och nu har jag stolar så det räcker och blir över. Och kylskåpet var en bra bytesaffär. Vi ska ha ett kylskåp i Bagarstugan men det ska vara ett lågt och vi har bara två höga kylskåp så då lade jag yt en bytesannons i en grupp på Facebook att jag ville byta ett av våra höga kylskåp mot ett lågt och det tog 30 minuter så var affären klar. Det blev helt perfekt i stugan så nu är det snart klart att öppnas, bara lite småsaker kvar att fixa. Men, samma stora MEN som vanligt, jag har inte pengarna jag behöver för att köpa de sista grejorna. Mer ilska.

Jag är också glad över all positiv feedback jag får från alla håll angående den här serien som jag skriver. Folk uppskattar väldigt mycket att jag skriver som det är. Flera företagare har hört av sig och håller med mig om gårdagens inlägg och de är nyfikna på vilka reaktioner jag får från andra företagare. Många upplever samma sak som jag skrev om igår och känner pressen och upplever att det är väldigt svårt, mycket svårare än folk får det att låta. Och jag kan ju känna att det är väldigt konstigt att det inte säljs mer i min webshop. Jag får så otroligt mycket härlig feedback, varje dag, från folk som berättar hur mina inlägg både här och på FB har hjälpt dem. Jag får dagligen höra hur bra och inspirerande jag är. Och jag blir lika glad varje gång jag får denna feedback. Men, en fråga återkommer ständigt i mitt bakhuvud, om jag nu är så inspirerande och folk känner att de får bra verktyg varför säljer jag inte mer i min webshop? Varför köper då folk inte mina böcker och e-kurser? Mer frustration. Visst säljer jag men det är så lite så jag får nästan en chock när det kommer mail om att någon har lagt en ny kundorder. Och nu känns det än mer angeläget att sälja böcker och e-kurser eftersom jag under sommaren inte har någon som helst fast inkomst och inga föreläsningar. Så webshopen, loppisen och snart vårt B&B är det som blir min inkomstkälla och det är 3 väldigt osäkra inkomstkällor för det finns inga garantier för att någon av de genererar några pengar. Jag är ju inte garanterad en inkomst bara för att loppisen är öppen. Och när det gäller webshopen så kanske jag skulle kunna se till att det kommer in lite pengar där men det kräver en enorm insats när det gäller marknadsföringen och som ni säkert märkt i den här serien så är jag för tillfället ganska trött på den delen av sociala medier så jag har faktiskt ingen lust att marknadsföra. Jag vill hellre att folk ska hitta till webshopen och själva bestämma att de vill köpa en bok eller en e-kurs. Jag vill inte försöka ”pracka” på folk bara för att jag behöver pengar. Det kanske låter som jag gnäller men så är det inte utan det är bara ett konstaterande av fakta, den nakna faktan. Skäms jag? Ja, som bara den. Det här är jättejobbigt att prata om men nu heter ju serien den nakna sanningen. Och trots att jag skäms så känns det ändå rätt skönt att bara spy ut det.

Jag söker heller inte medlidande och det känns som om det framgått ganska klart för jag har inte fått den responsen än så länge vilket är skönt. Det är inte synd om mig, jag tycker inte det och vill heller inte att någon annan ska tycka det. Allt löser sig ju alltid till det bästa, eller hur? Och jag är inte ironisk när jag skriver det utan jag menar det faktiskt. Men just nu så är allt långt ifrån det bästa.

Så vad är jag glad över just nu?

* Att jag har en så fantastisk man. När han ler mot mig så smälter jag inombords.

* Att jag kan glädjas över andra människors lycka. När jag läser uppdateringar på Facebook där det går bra för vänner, när deras drömmar slår in, de åker på drömsemestern osv så blir jag så fantastiskt glad. Jag känner deras glädje och det smittar av sig på mig och det är jag så tacksam över att de bjuder på.

* Jag är glad över att hur ilsk, frustrerad och bitter jag än känner mig så låter jag det inte gå ut över min omgivning. Det är ju inte deras fel. Men visst vore det en enkel utväg att låta min ilska och frustration gå ut över dem. Det vore ju enkelt att slippa ta ansvar och ösa ur det på dem. Men så gör jag alltså inte. Jag tar ansvar för mina känslor genom att äga dem fullt ut. Har jag nu valt att ha alla dessa känslor genom att vara slapptänkt så är det också mitt ansvar att förvalt de på bästa sätt.

* Att jag har humor, det underlättar oerhört mycket.

* Att jag har så många härliga vänner som älskar mig och som bryr sig.

* Att jag aldrig ger upp. Även om jag bara sålde för 45:- på loppisen idag så har jag tilliten att i morgon säljer jag för mycket mer. Jag ger inte upp.

Vi hörs vidare i morgon och stort tack för att du läser. Jag hoppas att de här inläggen kan bidra med något nyttigt för någon mer än mig själv.