Här kommer ännu ett inlägg i serien där ni får följa min resa från botten till toppen. Ni får följa ett ögonblick under mitt liv och det blir ganska intensivt. Nu är jag helt övertygad om att det här inte är sista gången jag ligger på botten för det är ju en del av livet. Det jag däremot är övertygad om är att jag kommer aldrig att fastna där nere. Ja, ni som var uppmärksamma där noterade att jag skrev ”där nere” och inte ”här nere”. Anledningen till det är att jag faktiskt tagit ett eller två kliv uppåt mot toppen. Och i det här inlägget tänkte jag berätta om några små ledtrådar som talar om för mig vartåt jag är på väg.

Vill du läsa de andra delarna om min resa så hittar de dem här:  Del 1, Del 2, Del 3,Del 4, Del 5, Del 6, Del 7

Humörstrappan

Jag brukar likna mående vid en trappa. Längst ner har vi djupaste förtvivlan och på översta trappavsatsen har vi jublande glädje. Och precis som i en trappa så tar vi oss inte från djupaste förtvivlan upp till jublande glädje i ett steg, så långa ben har ju ingen. 😉 Jag säger inte att det är omöjligt men det ska väldigt mycket till. Ni som följt den här serien läste mitt inlägg om ekonomin och att den dåliga ekonomin spelar en väldigt stor roll i mitt ras ner till botten och för att jag då skulle ta mig från botten till toppen på ett ögonblick så skulle det till exempel kräva att jag vann en miljon. Eller om jag är nere på botten för att jag blivit av med jobbet så skulle jag säkert fara upp till toppen om jag fick mitt drömjobb. ja, ni förstår hur jag menar att det ska till ovanligt stora saker för att göra ett sådant kliv möjligt. Nu händer ju inte de sakerna särskilt ofta så då får vi ta ett kliv i taget. Jag jobbar ju väldigt mycket med mina tankar och använder mina känslor som redskap för att se hur jag ligger till. För våra känslor skvallrar om vad vi har för typ av tankar, konstruktiva (positiva) eller destruktiva (negativa). Så om vi återgår till mig och min humörtrappa så står jag nog just nu ungefär på steg 3 eller med tårna på steg så där så jag nästan kan ramla ner till steg 3. När det har varit som värst under den här perioden så har jag varit långt ner i jordkällaren utan ljus. Jag har också varit högre upp i trappan men jag har varit så baktung så jag har glidit ner några steg.

Som jag berättade igår så njöt jag av tårta i går kväll och jag drack även ett glas rödvin vilket var väldigt gott. I går fick jag mail från en person som ville ha relationscoachning av mig. Jag tvekade en hel del för jag visste inte om jag är i tillräcklig form men samtidigt så tänkte jag på att jag vet att jag har förmågan att vid behov kliva utanför mig själv och mitt eget navelskådande när det behövs. Så, jag accepterade förfrågan och idag så hade vi den första sessionen, en timme via Skype. Jag förstod att det skulle gå bra för jag mådde bra när jag vaknade idag och jag var på bra humör. Sessionen gick väldigt bra och klienten mådde mycket bättre efteråt och visste hur hon/han skulle gå vidare. Vi kommer att ha mer kontakt vilket jag ser som att klienten blev väldigt nöjd med det jag erbjöd. Och efter sessionen så var jag på ännu bättre humör och gick runt här hemma och lallade för mig själv. Ni kommer kanske ihåg att jag skrivit om den obefintliga ekonomin men nu börjar det trilla in pengar, dels från klienten och sen har vi sålt rätt så bra på loppisen så nu behöver vi inte fundera över pengar till mat i alla fall. Vi kan till och med tanka några liter i bilen vilket är skönt. Vid fem i eftermiddags var jag dock så trött så jag höll på att somna så då bad jag min man att kolla loppisen medan jag gick och lade mig. Jag sov en timme och sen var jag mycket piggare.

Jag älskar min man.

Jag skulle ju berätta om de små tecknen som talar om för mig att jag är på väg uppåt och ett av tecknen är känslan av kärlek. När jag tittar på min underbara man så känner jag kärlek vilket betyder att jag har förmågan att tänka kärleksfulla tankar utan ansträngning. Om jag vore längre ner i trappen så skulle jag förmodligen känna irritation, kärlekslöshet och ett stort behov av att få uppmärksamhet av min man. Jag skulle alltså tänka tankar som motsvarade mitt känsloläge vilket skulle skapa mindre härliga känslor inom mig. Men, eftersom jag känner kärlek när jag ser på min man så är det ett väldigt positivt tecken. Och nu ska jag bli så där väldigt chockerande ärlig som ni kanske förstod av titeln på det här inlägget. Kåthet. Ja, även jag har sex och känner kåthet. Eftersom kåthet är en känsla som är så livsbejakande så är det ett väldigt gott tecken när den känslan kommer och idag har jag verkligen känt mig kåt när jag tittat på min man och varit i närheten av honom. Jag har redan berättat för honom vad han har att vänta ikväll när vi lagt oss. Jag kommer inte gå in på fler detaljer kring det nu för något ska ju vara privat också. Men jag är så lycklig över att jag nu har nått dit att jag har förmågan att känna den känslan, kåtheten har kommit helt spontant och det är inget jag på några vis har forcerat fram.

Så den här dagen sammantagen har varit en väldigt bra dag och jag är nöjd med att det går uppåt. Jag är fullt medveten om att jag ändock är bräcklig och lätt kan halka ner men det är okej om det händer. Jag kommer inte dö av det och det är bara att rikta blicken uppför trappen igen och fortsätta ta ett kliv i taget. Ett steg i taget och tillslut så är jag uppe igen. Jag har dock fortfarande ingen lust att hänga i sociala medier som jag gjort tidigare och när det gäller att marknadsföra min verksamhet via nätet så känner jag fortfarande en enorm motvilja mot det. Just nu får jag lita till att jag gjort en schysst SEO och att Google sen sköter resten så folk hittar till min webshop och upptäcker att det finns en bra relationscoach här. Nu ska jag strax gå och lägga mig och sova min skönhetssömn. 🙂