Dagsarkiv: 4 januari, 2011

Nyckel 11!

 i Uncategorized av

Läs intro till de 14 nycklarna för att nå det liv du drömmer om HÄR! 
Läs föregående nycklar här:

Nyckel 1
Nyckel 2
Nyckel 3 
Nyckel 4
Nyckel 5
Nyckel 6
Nyckel 7
Nyckel 8
Nyckel 9
Nyckel 10

Nyckel 11: Stå fast vid normer och ideal!
För att uppnå ditt drömliv så behöver du normer som du står fast vid. Normer för dina relationer, dina val och ditt beteende. De normer som du sätter upp för dig själv styr de resultat ditt liv uppvisar. Dina normer visar negativa människor hur långt de kan gå innan du drar gränsen och trycker tillbaka.
Dina normer bestämmer hur långt du tillåter dig att gå vilse innan du kommer på bättre tankar och rycker upp dig för att komma på rätt spår igen. Dina normer bestämmer de förväntningar som inspirerar de positiva människorna i ditt liv att behandla dig med respekt. Dina normer bestämmer hur mycket pengar du är villig att arbeta för, de bestämmer hur du vill använda din tid, din energi och alla andra resurser som du har.
Den världskände coachen och författaren, Anthony Robbins, sade att höga normer ger hög belöning. Precis som låga normer ger dålig belöning och det är den primära anledningen till att de flesta inte når dit dom vill.
Det har sagts att de flesta människor inte vet vad dom vill ha och att det är därför dom inte får det. Men om du sätter dig ner och pratar med folk om vad dom vill ha, så upptäcker du att det bara är en del av sanningen. Den största orsaken är att folk inte är tydliga nog med vad de vill ha, medan andra helt enkelt har så låga normer så att dom nöjer sig med sämre resultat än det dom egentligen vill uppnå.
De nöjer sig med mindre antingen tills något bättre dyker upp eller för att dom är rädda att någonting bättre aldrig kommer. Problemet med det är att nöja sig med något sämre hindrar dig från att fokusera på det du egentligen vill ha.
Finns det just nu saker i ditt liv som du nöjer dig med tills något bättre dyker upp? Vad skulle hända om du satte ribban högre och vägrade släppa in något sämre i ditt liv?
Att ha höga normer för dig och ditt liv så utmanar du dig själv att ge, att bli,  att tänka och att agera på ett sätt som överensstämmer med dina höga normer.

Att ta itu med svåra saker! 3 kommentarer

 i Gästbloggare av
Elvira som skriver bloggen:Den där Vicotria skickade mig det här underbara gästinlägget som fick mig att  börja gråta när jag läste det. Jag blev så rörd! Tack Elvira för att du delar med dig av din fina, rörande och även sorgliga berättelse.

Att ta itu med svåra saker!

Min pappa dog när jag och min lillebror var 5 respektive 1 år. Min pappa blev bara 25 år.
Efter en tid så träffade mamma en ny man som blev som vår riktiga pappa. Då tappade vi kontakten
med vår farmor. Det blev kanske inte riktigt bekvämt för någon av dem att umgås mera antar jag,
jag vet inte riktigt anledningen till att de inte kämpade mera, för att vi barn skulle få ha kontakten
även med vår pappas del av släkten, men så blev det alltså och locket lades liksom på hemma hos
oss.
Vi har aldrig pratat om bilolyckan, om hur pappa var som person, eller om min farmor, farbror och
mina kusiner, som vi inte heller har någon kontakt med. Vi pratade aldrig om det som är en så viktig
del i ens identitet. Jag vet inte vilka likheter jag har med min pappa, i sättet att vara osv. Det är sånt
som jag har funderat mycket på. Min bror är en kopia av pappa till utseendet, men han har knappt
vetat hur det har legat till, han har nästan funderat på om vår låtsaspappa är hans pappa.

Det här har legat som en hinna över mitt liv, eftersom jag aldrig har vågat fråga mamma om varför
det blev som det blev, som någon slags hänsyn till henne.
Men sedan jag själv fått barn har jag insett hur viktigt det är att ta upp även svåra saker i livet, barn
förstår så mycket mer än man tror, de tar in även det som man inte säger och jag har alltid varit
öppen om allt med dem.

Därför började tanken gro om att själv ta upp kontakten med farmor, att stå över hänsyn till mamma
och alla andra som kan tänkas ha synpunkter på det. Min man har varit underbar i den här
processen, han har alltid peppat mig att ta kontakt med farmor, ibland har jag blivit sur och ledsen
över hans tjat, det har känts för jobbigt helt enkelt, men som sagt, livet är inte enkelt och ibland
måste man ta tag i saker och ting själv, för att sedan kunna få sinnesro.

Helt utan kontakt har vi ju inte varit, vi har skickat julkort till varandra och jag har skickat kort på
barnen, inbjudan till vårt bröllop och även kort från vårt bröllop osv. Till och med ringt någon gång
och önskat God Jul. Men jag har aldrig frågat om vi fått komma och hälsa på någon gång och
farmor själv har aldrig sagt något om det, hon har i och för sig haft svårt att ta sig någonstans efter
att ha haft en stroke för några år sedan, men det finns egentligen inga bra bortförklaringar för någon
av oss.

Hur som helst så slog jag slag i saken nu mellan Jul och Nyår, jag ringde upp och frågade om vi fick
komma och hälsa på henne och det fick vi såklart. Så vi åkte dit häromdagen och det var så skönt att
få träffa henne, prata och titta på kort på pappa och kusinerna, att få ta del av pappas sida av släkten.
Det var också befriande att berätta för barnen om min riktiga pappa och om att jag har en farmor.
De tog det naturligtvis bra, såsom barn gör, allt är så naturligt för dem på något vis, de är så kloka.

Efter besöket har jag försökt att smälta alla intryck, nästa steg är att åka dit själv och ta med min
bror, prata mer med farmor om pappa, åka till hans grav och sätta ett ljus och lite blommor.
Jag är så glad att jag tog steget, jag känner även en sorg över att jag inte tog det långt tidigare,
eftersom vi aldrig kan ta igen tiden som gått.

Med den här berättelsen vill jag säga att det aldrig är för sent, att något som kan kännas otroligt
jobbigt att ta itu med, kan bli en sån enorm lättnad efteråt.

Tack till dig Cecilia och din inspirerande blogg, som ger en massa tankeställare om livet.

Kram Elvira

Tillåtelse att vara den du är! 3 kommentarer

 i Gästbloggare av

Idag fick jag det här underbara gästinlägget från Aryel Walett. Det behandlar ett väldigt viktigt ämne och Aryel skriver på ett sätt som fångar oss alla. Njut, känn aha och fundera över det du läser. Stort tack, Aryel!
Tillåtelse att vara den du är!
I en tidskrift såg jag följande insändare: ”Den här tidningen lovar jag att börja prenumerera på om den innehåller mindre än tre bantningstips och mindre än tre artiklar om hur jag som kvinna borde förändra mig”.
Det liksom högg till i magtrakten när jag insåg att förmodligen fler med denna kvinna känner att kraven på förändring, förbättring, vara någon annan än den du är, se ut på ett annat sätt osv. ökar och lägger stress i människors naturliga behov av utveckling. Att växa som människa behöver inte innebära förändring till något nytt – det kan mycket väl innebära att återvinna den kraft och energi, skönhet och själsliga kompetens som finns i var och en från början. Även den resan, den processen att skala av för att komma åt det ”gottaste” kan vara jobbigt och obekvämt för en del.
Jag har själv upplevt när kraven utifrån vidrör ett lätt illamående och ”bläh-faktor”. Ibland som egen företagare, affärskvinna och driftigt energiknippe. Jag ser alla dessa fantastiskt driftiga kvinnor i social medier, på nätverksträffar och i andra sociala sammanhang och undrar hur jag ska kunna hålla takten… nå ut… bli lika vass… Hur jag ska kunna leverera och leva upp till alla de oskrivna och ibland skrivna  `regler´ som finns. Hur man umgås på Facebook. Hur man profilerar sig i ett nätverk… Hur man måste prestera ditten och datten för att passa in…eller?
Men vänta…
Var någonstans tappade jag tråden?
Vad är det som säger att min upplevelse av det utanför mig själv är något annat än helt och hållet formad av mig och projicerad av mig?
Jag undrar hur många där ute som upplever det lite på samma sätt – att budskapen och ”belöningarna” ibland manar oss in i ett arbete ifrån vår kärna (även när det pratas om att vi ska behålla kärnan, till och med), när vi från någon mer erfaren får goda (och ibland avgörande viktiga!) råd, och hur lätt det är att tappa bort sig själv och glömma frågan; vad vill jag?
Jag har flera gånger under mitt uppbyggande av egen verksamhet fått hjälp från de lärde om vad jag måste göra, skapa, spela, profilera, paketera, uttrycka, signalera… Hmmm…?
Måste jag? – Blir min motvals kärring reaktion. Närhelst jag hamnar där är det dags att sätta sig i time out och bara vara med mig själv.
Vem är jag?
Vad vill jag?
Vart ska jag?
På vilket sätt – som stämmer överens med ovanstående 3 svar?
Det som ju är in i norden jobbigt 😉 är att ofta så är det vi får till oss utifrån, de signaler och budskap vi upplever, regelrätta speglingar av vad vi själva sänder ut.
Ha!?
Skyldig! Jag drar fortfarande runt på krav, måsten och ramar för mig själv – som jag inte alltid känner mig fri i. Så är jag ju människa.
Medvetenheten om att det är så här frigör och roar mig på min väg genom livet. Jag är ingalunda färdig. I am what I am.
I ett enda ord kan vi göra oss friare.
TILLÅTELSE.
Prova meningen:
Jag tillåter mig att vara allt det jag är.
Med det så accepterar vi det som är bra, det som är mindre bra, det vi vill förändra, det vi vill behålla, det vi ännu inte fått fram, de resurser vi vet att vi har och vill använda.
Tillåtelsen att vara ALLT det vi är går bortom att duga som vi är. Det öppnar upp för det som vi kan bli. Om och när vi vill.
Sätt dig på en stubbe.
Eller en sandstrand.
Eller i favoritfåtöljen.
Andas med lungorna. Ner i magen. Andas ut genom tårna.
Släpp ner axlarna och blås bort eventuella orosmoln, darrningar av obehag och sånt som du vill ta paus från i detta nu.
Säg ordet Tillåtelse högt för dig själv. Lyssna. Känn. Smaka. Vila dig in i din personliga tolkning av ordet. Du vet vad det betyder för dig.
Tillåt dig att vara…
Trött? Ensam? Glad? Närvarande? Ljus och kärlek? Arg? Intensiv? Lugn? En bra mamma? Framgångsrik? Jobbig? Egoistisk? Värdefull? Liten? Stor? Tillbakadragen? Rädd? Modig?  – vad än du vill blötlägga i din tillåtelse så var säker på att du frigör energin i det som blockerar.
Förnekelse blockerar, erkännande befriar – och möjliggör förändring om det är vad du vill.
Så gott det är att vara människa. Med alla insikter och pusselbitar på plats. Med skärvor kvar som ska hitta sin plats. Med utmaningar, prövningar och laster. Med allt det som är jag.
Mammajouren – för kvinnor och mammor som vill dela med sig av sin kvinnlighet och mammapersonlighet – gästbloggare välkomna!
Med tack till Cecilia för en inspirerande blogg!
/Aryel Walett
www.aryel.se