Sitter nu på tåget på väg ner till Malmö där jag ska föreläsa i morgon. Jag älskar att åka tåg för då kan jag låta tankarna vandra fritt och det är liksom inget som stör tankeflödet. Och eftersom jag älskar att resa, befinna mig på tågstationer och flygplatser, lyssna på musik, tänka och bara vara så är det lätt hänt att bara känna en så total lycka. och det som är så kul med känslor är att det är ganska enkelt att få dem att växa, eller hur? Jag lyssnar på sådan musik som verkligen gör mig glad och

peppad och känner då hur lyckan växer inombords. Och att sedan möta en människas blick och få dela med mig av min lycka genom ett strålande leende som besvaras så ökar ju det lyckan ännu mer. Jag hade precis satt mig på tåget och så satt jag här och diggade som sjutton och tittade ut genom fönstret och bara njöt av den underbara känslan av lycka som strömmade genom min kropp. Och så kände jag något som fick mig att vända blicken ut mot gången och där stod HAN och såg på mig med apparaten i högsta hugg. Och jag blev så glad när jag såg hans leende. Ja, det var alltså konduktören som stod där. Vad trodde ni?  i alla fall så fyrade jag självklart av ett fantastiskt leende och han blev nästan lite osäker, kanske inte är van vid ett så öppet och lyckligt strålande leende. Men när vi var klara med varandra så log han stort.
När jag sedan bytte tåg så var det en gammal dam med två resväskor som började röra sig mot dörren och då smög jag försiktigt förbi henne och så öppnade jag dörren så att hon smidigt kunde ta sig ut. Och mitt strålande leende mot henne gav ett fantastiskt härligt leende tillbaka. Det är så lätt och det är så lite som egentligen krävs för att vara glad och för att sprida den glädjen vidare. Jag hade istället kunnat vara sur över att det blåste kallt så att jag frös, jag hade kunnat oroa mig för hur min man och dotter ska klara sig när jag är borta en hel helg. Jag hade kunnat oroa mig för hur det ska gå i morgon, jag hade kunnat gräma mig över saker i mitt förflutna, jag hade kunnat välja att vara sur, irriterad och orolig men jag har helt skippat det på världskartan för mitt liv. Jag väljer att se till så jag får ut så mycket glädje som möjligt den tid jag lever här.