Självklart känns det som en seger även om jag inte klarade tidsramen som jag satt men det var ju pga internetuppkopplingen och inget jag kan rå över.

Det här har varit en häftig utmaning, roligt att läsa alla kommentarer både på bloggen och på facebook och det har varit en utmaning att skriva 48 inlägg på 24 timmar. Men det gick, jag klarade det och känner mig nöjd och stolt.
Nu återgår allt till det normala förutom en liten förändring i min attityd till bloggandet. Det kommer antagligen att kännas som en evighet mellan inläggen när jag håller mig till mina 2-4 inlägg om dagen. Herregud, förra månade skrev jag 66 inlägg på hela månaden och nu har jag skrivit 48 på ett dygn. Wow!

Det roligaste med hela utmaningen var att det aldrig blev tråkigt och jag får lov att tacka Telia för de 2 stora prövningarna i forma av noll uppkoppling i totalt över två timmar på detta dygn. Jag blev först stressad av det men det släppte jag ganska snart för det låg utanför min makt.

Kommer jag göra om det? Ja, det tror jag, fast då blir det nog bara ett inlägg i timmen, tror jag, eller kanske 4 i timmen. Svårt att veta vilka tokiga idéer jag får.

Men det känns som om jag kommer sakna den här utmaningen för det var något speciellt att bara vara bloggfokuserad under 24 timmar, lite som att vara i en glasbubbla där bara jag, ni läsare och bloggen existerar.

Nu ska jag ta dottern och gå till fiket och titta på veteranbilar, en och annan Corvette och så käka lite glass eller något läckert med mycket grädde!