Att stoppa i tid.


I morse när jag vaknade så kände jag att jag bara ville somna om. Jag var trött och sängen var så varm och skön, ni vet så där när täcket, madrassen och kudden helt perfekt kramar om kroppen i mjukhet och värme. Men, för att få iväg dottern med skolbussen så var det bara att kasta fötterna över sängkanten och släpa mig ur sängen. När dottern sen gått iväg till skolbussen och jag var ensam så kände jag mig lite hängig och ur humör och jag förstod att mina tankar inte var de allra gynnsammaste för mig. Jag visste också att om jag låter det här fortsätta så har jag snart sugits in i den där negativa tankespiralen. Det finns ingen verklig anledning till att jag skulle vara negativ just den här morgonen, jag står inte inför någon livsavgörande kris utan kände mig väl bara modfälld.

Innan det fick gå för långt så bestämde jag mig i alla fall för att bryta och jag vet ju att ju snabbare jag bryter desto enklare går det. Så jag började tänka på mitt jobb som

Föreläser om relationer

Föreläser om relationer

föreläsare och hur mycket jag tycker om det. Jag har inte föreläst så mycket den här hösten för jag har av privata skäl valt att inte föreläsa så mycket utan jag har istället jobbat mer med coaching och med skribentuppdrag. Så jag saknar föreläsandet eftersom jag älskar det så mycket så jag har nu bestämt mig för att föreläsa mer i vår och du kan läsa mer om det under ”öppna föreläsningar” i menyn här ovan.

I alla fall så började jag tänka på allt som är så kul med mitt jobb som föreläsare och allt jag har upplevt. Jag har träffat så många härliga människor, varit på så fantastiska platser och varit med om så roliga saker. Som när jag var uppe i Lappland och fick köra snöskoter, eller när 90% av åhörarna i Lappland kom till föreläsningen via sparkstötting, att få uppleva High Chaparall när det är stängt, att få föreläsa på en färja, när ett vilset barn travade in i föreläsningssalen när jag står och föreläser för 200 pers, eller den där föreläsaren ramlade ner på scenen innan jag skulle föreläsa, eller den där kvinnan i publiken som blev så arg på mig för att jag tyckte att man skulle trivas på sitt jobb och massor med andra saker som jag inte kommer ihåg just nu.

Foto: Anneli Särnblad

Foto: Anneli Särnblad

I alla fall så fick det här mig på betydligt bättre humör vilket känns helt suveränt! Och det är precis så enkelt att undvika att trilla ner i en nedåtgående tankespiral. Och, ja, jag har också ogynnsamma tankar lite nu och då men fördelen jag har är att jag vet hur jag ska göra för att hantera det. Precis som att bilmekanikerns bil också kan gå sönder men han vet hur han ska göra för att laga bilen.

Har du några frågor eller funderingar så får du gärna lämna dem i kommentarsfältet nedan.

You Rock!!!

Du kanske också gillar:

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *