Hallå alla Härliga!

Idag vaknade jag upp till den här vinterns första snö vilket är underbart. Jag är barnsligt förtjust i snö. Hur ser det ut hos dig? Har du också snö? Nu får vi se hur länge det ligger kvar.

Som ni vet så är syftet med den här bloggen att inspirera er läsare och det kan göras på olika sätt. Idag tänkte jag berätta om en händelse som jag upplevde för över 20 år sedan. Det är ganska otäckt så känsliga läsare varnas redan här. Men ett sätt att inspirera är att visa hur man tagit sig igenom något hemskt utan att låta händelsen färga resten av livet i negativ bemärkelse.

Det känns också viktigt att poängtera att jag inte skriver detta för att få sympati eller tyck-synd-om-stackars-mig-kommentarer. Det är inte synd om mig och har inte varit det heller. Det viktiga att notera är var jag är idag i förhållande till var jag var då.

Det var Valborgsmässoafton och jag och min dåvarande sambo och fästman firade med några vänner för att senare gå till ett uteställe för att dansa och parta. Jag hade på mig en jättefin, vit klänning den kvällen. Vi satt vid ett bord och pratade när jag kände att jag behövde gå på toaletten så jag reste mig och gick till damrummet som låg en trappa ner. Självklart så var det kö så jag satte mig ner och väntade och då fick jag syn på en gammal skolkamrat som jag inte träffat på flera år så vi började prata och hade såklart massor att prata om. Jag vet inte hur länge vi pratade men det gick säkert en halvtimme. Sen kissade jag och gick tillbaka till mitt sällskap men innan jag kom fram till vårt bord så insåg jag att jag begått ett enormt misstag. Jag visste inte riktigt vad jag gjort för fel men jag visste att jag skulle få ångra det.

Det som fick mig att inse att jag begått ett misstag var att jag på långt håll såg min sambo och han hade den där blicken. Ögonen är döda, kalla, hårda och alldeles svarta. När han fick syn på mig så reste han sig och rusade fram till mig och började skrika. Enligt honom så hade jag tydligen haft sex med bartendern bakom bardisken. Min sambo tog tag i mig och slog även till mig när vakterna grep in och slängde ut oss. Jag visste ju att det inte var slut där så när jag kom ut så började jag springa. Jag sprang för livet för jag visste inte om jag skulle överleva kvällen om han fick tag i mig. Min dotters farmor och farfar bodde i den staden där vi var så jag bestämde mig för att springa dit och söka skydd för natten. Men jag kom bara halvvägs. Han kom ifatt mig vilket i och för sig inte var så konstigt med tanke på att han hade en god fysik och var närmare två meter lång. Han sprang ju fortare än vad jag gjorde.

Han slet tag i mig och kastade omkull mig på marken, sen tog han helt enkelt tag i mitt hår och släpade mig tillbaka till stan. Jag kunde inte göra annat än ligga där på marken och låta mig släpas. Visst gjorde det ont men den fysiska smärtan var ingenting mot den psykiska. Det var så förnedrande och förödmjukande att bli behandlad på det viset. Jag var urförbannad men helt maktlös. Jag hade ingen som helst kontroll och kunde inte göra någonting för att ta mig ur situationen.

När vi kom ner till stan så fick han tag på en Taxi och så åkte vi hem. Den natten var första gången han våldtog mig. Han tyckte vi skulle ha sex när vi kom hem men jag hade av förståeliga skäl ingen som helst lust att vara nära honom. Men det förstod inte han så han slet sönder mina underkläder och tog det han ville ha och förnedringen var nu total. Efter många om och men så somnade jag till slut och dagen efter så vaknade jag av att vattnet stod och rann i badrummet. Jag gick upp och kollade vad det var och hittade min sambo vid handfatet där han försökte tvätta bort blodet från min fina vita klänning. Som om jag skulle vilja ha den på mig igen. Han grät och var så ledsen för det som hänt. Jag förlät honom och tyckte synd om honom.

Det bortslitna håret växte ut och såren på baksidan av min kropp efter släpningen läkte efter ett tag men de psykiska såren tog väldigt lång tid på sig att läkas.

Jag har både före och efter den här mannen haft män som behandlat mig illa men inte lika illa som den här mannen. De män jag haft efter honom har dock varit snällare och snällare vilket var tecken på att jag förändrades som människa. Sen 11 år tillbaka så är jag nu gift med en fantastisk man som behandlar mig med respekt och kärlek vilket är ett bevis för att jag idag respekterar och värdesätter mig själv. Då, för över 20 år sedan så var jag väldigt osäker och tvivlade väldigt mycket på mig själv. Idag står jag och föreläser inför hundratals människor utan tvekan. Det har hänt en hel del de här åren och det absolut viktigaste är den förändring som skett inom mig. Mina tankemönster idag är sunda och gynnsamma till skillnad från de tankemönster jag hade på den tiden. Jag har gjort en enorm resa och jag har förändrat och bytt ut så oändligt många tankar och genom det så har jag förändrat mitt liv helt och hållet.