Relationstips från relationscoachen! Del 4! 2 kommentarer


Just nu är det relationstema på bloggen då jag ger relationstips och svarar på läsarnas relationsfrågor! Har du en relationsfråga du vill ha svar på? Skriv din fråga i en kommentar på bloggen eller klicka här: Maila din fråga!

Tipset nedan kommer från min e-bok om relationer som heter: ”Du & Jag = Sant”.

En människas känslor är alltid sanna som känslor men det är inte säkert att känslorna alltid överensstämmer med verkligheten. För dom känslor som en människa har kommer sig från den människans tolkning av verkligheten och den tolkningen behöver inte vara densamma som din tolkning.

3 red roses

Jag älskar dig!
Foto: Särnblad Foto

Så när en person i en relation känner sig oälskad, osedd och ouppskattad så är dom känslorna helt sanna för den personen. Hon/han känner verkligen på det här viset och då är det vanligt att anklagelser står för en stor del av den personens kommunikation. Anklagande kommunikation leder inte till konstruktiva resultat utan du kan lika gärna köra yxan i benet.

Ett bra tips är att kommunicera utifrån ett Jag-budskap istället för ett anklagande Du-budskap. Så istället för att säga: ”Du sårar mig…” så formulera det så här: ”Jag känner mig sårad när du….”.

Vill du läsa ett utdrag ur min bok om relationer: Klicka HÄR!

Du hittar fler relationstips HÄR och HÄR

 

Du kanske också gillar:


Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

2 tankar om “Relationstips från relationscoachen! Del 4!

  • Klokegård Inläggsförfattare

    Tanken med att använda sig av Jag-budskapet är att kunna öppna upp för en diskussion. Det handlar inte om att den som ger Jag-budskapet har rätt utan att den personen kommunicerar sin känsla. Och syftet med diskussionen är att nå ökad klarhet för båda parter. För bara för att känslan är sann så behöver den inte överensstämma med verkligheten. Utan känslan överensstämmer med en föreställning om verkligheten som personen har, en föreställning som bygger på egna antaganden.
    Vi kan som exempel ta en kvinna som känner sig ouppskattad av sin man. Säger hon då att du visar mig aldrig någon uppskattning och han tycker att han gör det så blir hans svar att det gör jag visst. Han går i försvar och ett gräl är igång. Om hon istället säger att: Jag känner mig inte uppskattad och ser inte att du visar mig någon uppskattning. Då tar hon skulden från honom så att säga och öppnar upp för en diskussion. Hon har kanske en föreställning om hur hon vill bli visad uppskattning och han har en annan bild av vad det är att visa uppskattning. Hon kanske vill att han ska visa henne uppskattning genom att ge henne blommor ibland. Han tycker att han visar henne uppskattning när han lagar hennes bil.
    Med ett Jag-budskap så får han möjligheten att berätta sin syn på hur han visar henne uppskattning och hon lär sig att se hans olika sätt att visa sin uppskattning. Så Jag.budskapet handlar inte om att givaren av det budskapet alltid har rätt och mottagaren alltid har fel. Syftet är helt enkelt att öppna upp för en dialog utan anklagelser och försvar.

  • conny

    Anledningen till att jag kommenterar just det här inlägget är att jag ser en fallgrop som det är lätt att hamna i om man konsekvent använder sig av budskapet du förordar. Det är bra att använda ett jag-budskap, för det liksom ställer mottagaren eftersom denne inte blir anklagad, och mer eller mindre ”tvingar” denne att lyssna och tänka efter. Med andra ord; mottagaren behöver inte försvara sig.

    Fallgropen består av följande: Om någon alltid pekar på ett missförhållande genom att använda sig av jag-budskapet så blir mottagaren den som känner att denne alltid måste rätta sig efter den som ger budskapet. Och då blir effekten av budskapet ”du ska alltid bestämma, jag ska alltid rätta mig efter dig”.

    Jag tycker alltså inte att budskapet är fel, men att det kan användas fel. Jag anser att det behöver läggas till inlägget för att göra bilden komplett. Min kritik består i att man kan få intrycket av att jag-budskapet alltid är rätt, det är det inte. Det du säger i texten finns inget att invända mot, jag bara kände att det finns ytterligare en psykologisk faktor som behövde nämnas. 🙂 Du får gärna rätta mig om du tycker att jag har fel.