Omänsklig?

Med det jobb jag har som Beteendevetare, Dipl. stresskonsult och Coach så förväntas jag av någon anledning vara omänskligt befriad från vardagliga motgångar, negativa tankar, konflikter etc. Jag märker det inte minst på kommentarer jag får från olika håll. När jag var på läkarbesök så frågade läkaren vad jag jobbade med så fick jag ett konstaterande som svar: Då blir du aldrig stressad. Det är ju detsamma som om jag skulle konstatera att läkaren aldrig blir sjuk. Och när jag häromkvällen skrev på Facebook att jag var trött och längtade efter att lägga mig och läsa en suverän bok så var det någon som skrev kommentaren att jag framstod som mänsklig. Jag har aldrig sett mig själv som annat än mänsklig så jag kan inte tänka mig att jag försökt framställa mig som något annat.

Jaha, undrar du väl nu, vad har det här med rubriken att göra då? Jag kommer till det strax men först vill jag berätta min syn på min ”mänsklighet”. Den dagen jag är helt ”klar” som människa, (om man nu kan bli det), är den dagen jag tar mitt sista andetag i det här livet. Så länge jag lever så lär jag mig och utvecklas som människa och det gör jag bäst genom misstag, motgångar och utmaningar. Så, även jag dippar ibland och blir ”döv” för mina tankar. Jag hamnar också i negativa tankespiraler men nu för tiden så är jag tack och lov inte kvar lika länge som jag kunde vara förr. Jag har lärt mig vilka verktyg som fungerar för att bryta en negativ spiral och sen vända den till en positiv.

Fast ibland behövs det en puff även för mig. Och det är där rubriken kommer in. Jag har precis blivit frisk efter en nästan 3 veckor lång förkylning som verkligen tråkade ut mig. Jag är van vid att ha energi till att jobba och leva som jag vill när jag vill men den här förkylningen tog enormt mycket energi. Jag blev helt slut bara av att gå upp på övervåningen här hemma, så där äckligt febermatt ni vet. Så förutom att bli uttråkad så blev jag även ganska passiv och enormt frustrerad. Jag fick nog av att vila efter 2 dagar och sen ville jag jobba igen men det ville varken kroppen eller förkylningen. Till slut så vande jag mig vid att vara oaktiv och inte göra så mycket men så fick jag idag, som av en slump, (jag tror ju inte på slumpen men det är ett annat inlägg), en härlig spark där bak av en vän på Facebook. Jag hade, insåg jag idag, fastnat i ett läge av väntande.

I en kommentar på min status lämnade en vän en länk till nedanstående YouTube-klipp och den texten knuffade ner käringen från soffan, om jag säger så. Texten är helt grym och något som alla borde ta till sig och tänka på i varje steg man tar. dessutom så ser jag att den videon publicerades på min födelsedag. Great!

Vill du ha mer inspiration?

Prenumerera på mitt inspirationsbrev HÄR.

Det Rockar även i den HÄR gruppen på FB och på den HÄR sidan.

Vill du se mig föreläsa så klickar du HÄR.

Vill du veta mer om E-böckerna och E-kurserna som får ditt liv att rocka så kan du klicka HÄR. Jag bjussar dig på 100:- på alla E-kurser. Använd rabattkoden:  Rock