Adventskalendern, Lucka 3!
Har du missat tidigare luckor så klicka HÄR!
Adventskalendern, lucka 3!
Hon satte sig hastigt upp för att titta på nattduksbordet och såg världens minsta kista! Astrid gnuggade sig i ögonen, blundade och skakade på huvudet och så öppnade hon sakta ögonen men kistan stod kvar. Vid det här laget så var Astrid klarvaken och önskan att fortsätta sova var som bortblåst. På ren reflex tittade sig Astrid omkring som om hon letade efter svaret på vem som hade ställt kistan på hennes nattduksbord innan hon vände sin uppmärksamhet mot kistan igen. Den såg så riktig ut i mörkt trä med guldfärgade beslag, precis som en sådan skattkista som man ser på film fast mycket, mycket mindre. Försiktigt öppnade hon kistans lock för att se vad som fanns inuti. Det enda hon kunde se i kistan var som en konstig dimma som sken svagt och när hon fått upp locket helt så såg hon hur dimman sakta rörde sig som i små virvlar. Samtidigt kände hon en svag värme mot sitt högra öra och hörde en svag viskning som sade: – Din ilska förtar din glädje. (mer…)
Äntligen är Charmiga måndag här, lite kallare än beräknat men med strålande solsken. Idag fortsätter skrivandet på boken så jag hinner bli klar innan den deadline jag fått av bokförlaget. Det känns dock väldigt bra och jag fick en väldigt generös deadline tycker jag. Idag tänkte jag dela med mig lite mer av det här med våra tankar och hur de påverkar oss och våra liv och jag hoppas du finner mina ord användbara i ditt liv. Senare ikväll kommer jag presentera den blogg som jag enligt statistiken fått flest läsare ifrån. Lika spännande varje måndag! Du kan läsa vilken blogg som var ”Storlänkaren” förra veckan i det 
Ännu en del i min resa från botten till toppen där jag delar med mig av en inre resa som jag för tillfället gör. Jag måste säga att jag stundtals känner mig helt schizoid då jag ena stunden är strålande lycklig för att i nästa ögonblick sjunka ihop och omslutas av känslor av misslyckande, värdelöshet och total deppighet. Rena rama bergodalbanan där upp och ner kommer helt utan förvarning. Och eftersom det inte har hänt något traumatiskt som tippat ner mig i den här svackan så är en stor anledning att jag varit slapptänkt och för mycket ja-sägare i min önskan att vara snäll. Och så är det väl en hel del småsaker som fått bägaren att rinna över. Alldeles för många motgångar knäcker även mig till slut.