Jag är född och uppfostrad till en bitterfitta, men det skiter jag i! 4 kommentarer


Livet vore väl ändå perfekt om alla andra bara gjorde som de skulle göra och dessutom gjorde det på mitt sätt, eller hur? Tänk att omgivningen inte kan förstå att deras beteende sabbar mitt liv, jag menar hur svårt kan det va´ liksom?

Jag får lite nu och då kritik från andra människor när jag skriver om positivt tänkande vilket jag uppskattar för det ger mig en chans att utveckla mina förklaringar och hitta fler exempel för att fler ska förstå vad jag faktiskt menar. Sen finns det vissa människor som menar att: ”det är lätt för dig att säga för du vet minsann inte hur det är att….”. Och jag tycker det är lätt för mig att säga för jag har haft en del motgångar i mitt liv vilket jag skrivit mer om HÄR.

Och när det gäller att tänka positivt så är det något som jag lagt ner hårt arbete på att lära mig och det har inte alltid varit så enkelt för jag är liksom född och uppfostrad till en bitterfitta. Så negativa tankemönster var något som jag fick i modersmjölken men jag har med arbete och medvetenhet kunnat bryta dessa mönster och skapat nya tankemönster som är mina egna.

Här kommer några exempel från min barndom men först vill jag säga att jag älskade min mamma väldigt mycket och jag är tacksam över allt hon lärt mig.

Maskrosor är djävulens och grannens påfund!

Maskrosor var min mammas fiende så vi barn kröp runt med mamma på gräsmattan utrustade med varsin stor skruvmejsel och petade upp maskrosorna. Och nåde oss om vi inte fick upp hela roten. Det fanns 2 viktiga anledningar till att få bort maskrosorna: 1. För att grannarna skulle se att vi/(mamma) hade en välskött trädgård vilket de skulle vara tacksamma över. Det visade också att ”vi”/mamma var bättre än grannarna. 2. Eftersom vi rensade bort våra maskrosor så gjorde vi grannarna en stor tjänst för då spreds de inte vidare till deras gräsmattor. Hurra vad vi var bra. (Jag minns aldrig att någon granne kom och tackade oss för att vi hade räddat dem från en maskrosinvasion i deras trädgårdar.) Maskrosorna gjorde min mamma väldigt upprörd och något som var lika upprörande om inte ännu värre var alla dessa lata grannar som inte förstod hur de förstörde vår trädgård genom att de INTE rensade bort sina maskrosor.

Ni kan förstå vilka långa och negativa monologer vi fick höra om dessa vackra blommor som för mig inte alls är ett ogräs.

Maskros

Så vacker i alla skepnader! 

Kommunen är inte kapabla till att ploga!

Varje gång som kommunen plogade i vårt kvarter så svor min mamma och gick på över deras inkompetens. De plogade alltid upp en vall precis vid vår garageuppfart! Och så kan man minsann inte göra!!!! Begriper de inte att det blir massor med tung snö att skotta??? (Jag kan i och för sig inte se hur de skulle ha lyckats ploga vägen utan att snön hamnade på sidorna om vägen. Jag kan heller inte se att min mamma hade någon som helst kunskap om hur man plogar. Jag kan heller inte se att det här var något som bara ”vi” utsattes för eftersom jag antar att det här är något som varje villaboende lär råka ut för.

Grannen och hans jävla ekar kan dra åt helvete!!!!

Grannen hade ett par stora väldigt vackra ekar på sin tomt och av någon anledning så fällde dessa ekar sina löv varje höst. Och ni som någon gång kommit i kontakt med torra höstlöv vet hur lätt de fångas av vinden, eller hur? Så gjorde även dessa. Och mamma krattade, och hon krattade och vi barn krattade. Dag ut och dag in. Och hon svor och var arg och irriterad på den där förbannade grannen som minsann inte gjorde sin plikt och gick ut och krattade bort dessa löv. Nej, han lät minsann vinden ta dessa löv och blåsa in dem på våran gård. Han gjorde det säkert av rent djävulskap, som det lät på mamma i alla fall. Tänk att grannen inte förstod hur hemskt vi drabbades av hans förbannade löv!!!

Ja, som ni förstår så var livet en enda kamp mot en omvärld som gjorde allt för att förpesta hennes liv. Det här var bara några exempel av hur det såg ut när jag växte upp. Ni kan förstå vilka ohärliga negativa tankemönster som präglades in i min barnahjärna. Men som tur var så hade jag ett litet, men skärpt intellekt så jag såg min mamma som en förebild för allt det jag inte ville vara. Hon lärde mig precis hur jag inte ville bli så jag gjorde tvärtom. Jag ville inte bli en bitterfitta som lät min negativitet gå ut över mig själv och min omgivning. Jag hade så lätt kunnat bli det men jag valde att gå en annan väg vilket jag är så oändligt tacksam över idag för jag tycker det är roligt att leva och jag ser livet som ett härligt äventyr.

Utifrån mina egna erfarenheter blandat med min beteendevetenskapliga utbildning så har jag skrivit böcker och skapat E-kurser som har en grund i hur man kan förändra sitt liv genom att förändra sina tankar. I E-kursen: ”Skapa tankar som gynnar dig” lär du dig hur du hittar ärvda tankemönster, hur du bryter dessa och hur du byter ut dem mot positiva och egna tankemönster. Du får också massor med knep för att bryta negativa tankespiraler. I min andra E-kurs: ”Lär dig tänka positiva tankar och hur du förblir positiv” så får du lära dig fördelarna med positivt tänkande, vad positivt tänkande egentligen är, hur du får affirmationer att fungera snabbare, hur du skapar egna affirmationer, hur du förblir positiv trots en negativ omgivning, hur du skapar en positiv attityd, hur du blir en människa med en positiv attityd etc.

Du kan läsa mer om böckerna och kurserna HÄR Och du hittar även en gratis mailserie om positivt tänkande HÄR.

Du kanske också gillar:


Lämna ett svar till Klokegård Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

4 tankar om “Jag är född och uppfostrad till en bitterfitta, men det skiter jag i!

  • Marika

    Heja dig Cecilia!!!
    Min mamma är högst levande och högst negativ.
    Jag får ta djupa andetag innan jag ringer henne och gud nåde mig om jag ber henne komma och hälsa på sina barnbar; det är så besvärligt och de borde jag verkligen begripa….fast det kan jag ju inte ”frisk” som jag är.
    Jo, det är ju så att vi styrs och har styrts hela mitt liv av hennes diabetes, den som jag gav henne som foster…
    Tur att man är den glada skit man är!
    <3

    • Klokegård Inläggsförfattare

      Känner så mycket igen det där, förutom att min mamma var frisk och inte kunde använda någon sjukdom. När man skulle ringa och be henne om något så fick jag vara förberedd på att få en utskällning även om jag förklarade för henne att hon kunde säga nej och att det var okej. Men hon betedde sig alltid som att hon var tvungen att göra det man frågade om och då var det minsann så synd om henne som blev utsatt för så jobbiga saker. (Fast egentligen tyckte hon t ex väldigt mycket om att vara barnvakt osv.)

      Lyckliga oss glada skitar!

      You Rock!!!