Jag har funderat en del på frågan sedan jag fick den. Min första spontana reaktion var, jo, jag är rädd men efter det att jag funderat ett tag insåg jag att känslan var inte rädsla. Däremot så hade nog rädsla varit den förväntade känslan, den allmängiltigt självklara känslan.

Men, Cecilia, vad är det nu du pratar om? Jo, det är så här att förra veckan så skickade jag in ett bokmanus till 2 bokförlag och jag kommer den här veckan skicka in manuset till ytterligare några förlag.

Och i fredags så skrev jag på Facebook att jag hade skickat mitt manus och efter det så har jag fått frågan om jag inte är rädd att bli refuserad. Och så var jag väl lite slapptänkt och lät tankarna fara som de ville och mitt spontana svar blev ja. Men, så kände jag efter och insåg att jag var inte rädd, inte ett dugg faktiskt. För det finns ju inget att vara rädd för. Det kan bara sluta på 2 sätt: 1. Ett förlag väljer att anta mitt manus och ge ut boken, 2. Alla förlag väljer att refusera mitt manus. Det finns ju inget tredje alternativ att halva manuset ges ut eller liknande. Så det jag har att förvänta mig är antingen att manuset ges ut eller så ges det inte ut. Punkt.

Det intressanta här är mitt första automatiska och spontana svar på frågan. Frågan: ”Är du inte rädd att bli refuserad?” signalerade till min hjärna att det naturliga i det här läget var att känna rädsla så därför blev det mitt spontana svar. Tack och lov så valde jag att vara lite rapptänkt och känna efter om jag verkligen var rädd och insåg att det var jag inte. Hade jag istället fortsatt vara slapptänkt så hade jag fortsatt ”tro” att jag var rädd för att bli refuserad och den känslan och tankar kring det skulle mer eller mindre ha florerat i min skalle under några månaders tid. (Det tar 2-3 månader innan förlagen svarar.)

Och det är så här vi till stor del låter våra tankar få rumstrera om lite hit och dit och hur som helst. Jag är dock tacksam över förmågan att vara rapptänkt och ifrågasätta mina tankar för att kunna få dem på rätt köl igen.

I vilka situationer låter du dina tankar styra på det här sättet utifrån saker som sker i din omgivning eller utifrån vad andra säger eller gör? I det jag beskrivit ovan så hoppas jag du ser vilken makt vi själva har över våra tankar och över våra liv.

Om vi ska återgå till mitt manus och mina tankar och känslor kring det så är det egentligen så att det minst otäcka är ju att bli refuserad. För om jag blir refuserad så kommer ju mitt liv bara att fortsätta som det är nu utan några större förändringar. Att få ett nej är ju bara ett nej och inget mer och så är det ju här i livet. Tänk hur det skulle vara om man aldrig fick ett nej? Det skulle bli väldigt konstigt.

Men om något förlag däremot väljer att ge ut mitt manus så kommer det ske en hel del förändringar. Boken kan ju bli en succé med allt vad det innebär, den kanske översätts till 36 språk och säljs världen över, jag kanske blir jättekänd pga boken. Och om allt det inträffar, ja, då snackar vi förändringar i mitt liv, förändringar som verkligen kommer påverka min vardag. Så ska jag vara rädd för något så är det väl för att boken ska ges ut, eller hur?

För mer om tankar, klicka HÄR!

Och du är välkommen till min nya grupp på Facebook. Klicka HÄR.

You Rock!!!