Jag gav inte Adela en chans 6 kommentarer


Gräs

Gräs

Häromdagen så plockade jag gräs och maskrosblad åt vår kanin Adela. Hon är en jättesöt Belgisk Jättekanin som är svart och vit. Nu på sommaren så bor hon i sin utebur där hon verkar trivas alldeles utmärkt. Den är två våningar stor och ger bra skydd mot väder och vind när så behövs. när jag gick där och valde ut gräs och blad som såg riktigt fräscha och spröda ut så slog det mig plötsligt att jag bara plockade det som jag trodde att hon skulle tycka bäst om. Så jag plockade till exempel bara små maskrosblad för jag tänkte att det säkert är godare med de nya små fräscha bladen istället för de stora äldre bladen. Men, tänkte jag, hon kanske faktiskt gillar de större bladen bättre, det kanske är mer vitaminer i dem eller bättre tuggmotstånd, mer fibrer eller bättre smak. Jag har ju faktiskt ingen aning och att fråga henne är ju liksom ingen idé. Så efter den tanken så slutade jag vara så noga med vad jag plockade så nu får hon alla storlekar på blad och olika sorters gräs. Och, det går ju fortare för mig att plocka en stor hög åt henne på det viset. När jag funderat ett tag över det här med gräset så kom jag på hur likt det är det mänskliga beteendet och vår förmåga att anpassa oss i blindo.

Vad menar jag nu med det här? Vad har en Belgisk Jätte och hennes gräs med vårat beteende att göra? Jo, jag anpassade mitt gräsplockande efter vad jag trodde att Adela ville äta, med betoning på trodde och det är ofta så vi beter oss i olika situationer. Vi har alla ett gäng Adelor omkring oss i form av chefer, en partner, föräldrar, lärare, vänner, kollegor mfl och det är så vanligt att vi gör saker som vi tror att våra Adelor förväntar sig att vi ska göra. Eller så gör vi saker på ett visst sätt för vi tror att Adela förväntar sig att vi ska göra det på just det sättet.

Och varför använder jag hela tiden ordet tror? Jo, för det är sällan de här sakerna är uttalade, vi har inte frågat och Adela har heller inte sagt något. Och det tråkiga i allt det här är att vi oftast har trott helt fel vilket vi skulle få reda på om vi faktiskt hade frågat Adela. Jag kan ta exempel ur relationsvärlden där jag ofta coachar par och det framkommer väldigt ofta att båda parter är en Adela för den andra vilket brukar ställa till med en hel del av de problem som finns i relationen. Ett par som jag coachade hade problem och där kom vi bland annat fram till följande Adelahistoria. Varje dag så skyndade sig kvinnan hem efter jobbet för att hinna i god tid före sin man. Hon handlade snabbt om hon inte redan hade gjort det på lunchen och så fort hon kom hem så fixade hon med disken och tvätten och så påbörjade hon matlagningen och dukade bordet innan hennes man kom hem. Och när han sen kom hem så var hon oftast väldigt trött och grinig vilket han tyckte var jättetråkigt. När vi började diskutera den här saken så visade det sig att hon trodde att han ville ha det på det viset så därför gjorde hon så. Men det visade sig att mannen inte alls ville att det skulle ara så utan han ville hellre att hon skulle ta det lugnt en stund när hon kom hem och sen kunde de göra de andra sakerna tillsammans för han saknade att de hade tid där de gjorde saker tillsammans. Dessutom så tyckte han det var jättetråkigt att varje dag komma hem till en grinig fru. Och hon var ju grinig dels för att hon var trött men också för att hon klandrade honom för att det var hon som fick göra allt + att hon också jobbade heltid. Och alt för att hon var gift med en Adela.

Hur många Adelor har du i ditt liv? Vilka saker gör du för att du tror att Adela vill ha det så trots att du själv inte har lust att göra det? Hur skulle det vara att fråga dina Adelor hur de egentligen vill ha det?

Jag är säker på att du gör många saker helt i onödan, saker som du kanske egentligen inte vill göra. Så fundera ut vilka dina Adelor är och fråga hur det egentligen ligger till istället för att agera efter vad du tror.

Och avslutningsvis så vill jag tacka er alla för den feedback jag fick på mitt förra inlägg där jag frågade vilken typ av innehåll ni önskar på bloggen. Jag fick även en hel del feedback i min inspirationsgrupp på Facebook. Gå gärna med i gruppen som du hittar HÄR. Jag har läst och tolkat era önskemål och hoppas att det här inlägget var i er smak.

You Rock!!!

Du kanske också gillar:


Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

6 tankar om “Jag gav inte Adela en chans

  • Geddfish

    Jag hänger på Piedras kommentar, för den var mitt i prick.
    Så fick ditt inlägg mig att tänka på, att innan jag slutade förvärvsarbeta, så var min man redan pensionär flera år innan, och där var det nog jag, som blev hans Adela 😉 Sedermera gjorde vi en förändring, och när vi båda blev pensionärer funkade allt 😉
    Kram <3

  • Susanne

    Kan vår handling också vara så för att vi själva behöver kontrollen? ”Jag tror att.. Så därför gör jag si eller så..”
    Vi formar för att trygga oss själva och jobbigt kan det bli den dag man blir ifrågasatt.
    Men för mig känns det värre att fortsätta handla i tron om att man har ”rätt”..
    Ett bra inlägg som tåls att ha med sig både privat och i sitt arbete.

    • Klokegård Inläggsförfattare

      Många gånger handlar vi så för att vi vill bli omtyckta och vi tror att om vi gör det vi ”tror” att andra vill så kommer de tycka mer om oss.

      Tack! 🙂

  • Piedra

    Mycket bra inlägg! Det här med att människor placerar sina tankar i huvudet på andra är extremt vanligt, och det trista är att de aldrig tar reda på vad den andra verkligen tänker. Kram!

    • Klokegård Inläggsförfattare

      Tack, Piedra! Vad roligt att du gillade det. 🙂

      Du formulerade det väldigt bra där och som du säger, det är väldigt vanligt. Och det görs ofta helt omedvetet för folk är så övertygade om att de faktiskt har rätt. 🙂

      Kram!