Tävla! Bloggmaraton, inlägg 18 av 48! 1 kommentar


Tävla! Bli Veckans Rockstjärna!

Nu kan du bli Veckans Rockstjärna! Det Rockar fett!

Under sommaren har jag varje vecka ha en tävling om att bli Veckans Rockstjärna! Tävlingen avslutas varje tisdag klockan 12.00.

Vad vinner Veckans Rockstjärna?

* En veckas länkning på bloggen som ”Veckans Rockstjärna!”
* E-boken ”100 tips för Rockstjärnestatus!”
* Rockstjärnans autograf!
* Äran!
* Ett brev på posten!

Tävla så här!:

* Berätta om ett Rockstjärnestatusmoment i din vardag! Det kan vara något som gjort dig glad, en god gärning, en rolig stund, något som berört dig, en vänlig gest, hur du vänt en situation till en härlig upplevelse. Kort och gott berätta om något som var fantastiskt för dig i en kommentar  här på bloggen.

* Pusha det här inlägget genom att klicka på pusha.knappen nedan. (Om du har pusha.)
* Du är även välkommen att maila mig: cecilia@karvegardkonsult.com och får självklart spamma både mailen och bloggen så mycket du vill.
* Gilla det här inlägget
* Gilla sidan: Rockstjärnestatus i Ditt Liv genom att klicka på stjärnan till höger:

 

Du kanske också gillar:


Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

En tanke om “Tävla! Bloggmaraton, inlägg 18 av 48!

  • Ewa Pihl GalleriAquarelle ewa_pihl@hotmail.com

    Jag ligger på avdelning 39 sal 6, ortopeden.
    Jag har precis fått en dos morfin, så jag börjar slappna av i kroppen igen… In kommer det en äldre läkare, rocken slänger lite kring benen, han tittar till på min sänggranne, en ung man som ska omopereras efter en felaktighet i förra benoperationen..
    Han stannar till och skakar till lite på huvudet. Visst ja det var en kvinna, muttrar han.
    Han stannar vid min säng, ja en bra bit bort från mej. Han tittar inte på mej utan en bit ovanför hårfästet. "Jaha', och här var det bra"? – " Det beror på hur man ser det?" sa jag lite frågande. "Ja, du är ju mycket bättre nu", hörde jag. "Jaa, jag får ju morfin var fjärde timma så då känns det ju bättre..!?"
    – "jaha, hrmm.. ja ja, men i alla fall, ryggen har du ju opererat två gånger, så den kan vi inte göra nåt åt i alla fall.."
    Nu var han på väg bort ur salen..
    I mitt huvud VISSTE jag: Om han går ut genom den dörren så blir jag invalid!!
    Jag ropade skarpt: "Kom tillbaka!"
    Han tvärvände, och tittade oförstående på mej…
    "Nuuu går duuu ner och hämtar en läkare som undersöker mej, hjälper mej och ser till att jag jäävlar i mej får den hjälp jag ska ha, och det nuuu!!!"
    Han drar efter andan, får ett djupt veck i pannan.. och försvinner ut, utan ett ord.
    Jag hör hur det kluckar från den andra sängen.. "Hoppsan, du har ton hör jag" sa de unge mannen.
    Själv satt jag som förlamad med saliven sipprande från mungipan och ögon som stelt stirrade ut i en tom sal.——- Efter exakt en timme kommer det in en läkare, en ung vacker läkare. Hans ögon är stora och bruna, han drar fram en stol, tar min hand i sin, och säger. "Nu börjar vi från början"…
    Och preciis så blir det!!! Smärtklinik KBT Medicin.. Med andra ord. Min ensamhet i detta är över för alltid.!!! Jag kommer att få allt en människa kan begära från sjukvården…
    Så olika kan en yrkesroll tolkas:
    Men för en "passionär" som höjde rösten mot överheten den här gången, är lyckan total..