Den nakna ångesten 2 kommentarer
Gårdagens inlägg, (del 4) var nog ett av de jobbigaste att skriva och det har gett en hel del respons. Bara positiv respons och folk kände igen sig och tyckte det var modigt av mig att skriva så öppet om ett så känsligt ämne. Ja, det här är nu femte delen i en serie där ni kan följa mig från botten till toppen och som det känns nu så får jag nog varna er för att det här blir en långvarig historia. Åtminstone om jag ska döma efter min trötthet. Har du inte läst de tidigare inläggen så hittar du del 1 HÄR, del 2 HÄR, del 3 HÄR, del 4 HÄR. (mer …)
Ja, idag har ilskan dominerat som känsla. Och fysiskt så är den stora tröttheten enormt närvarande. Idag kom jag inte igång förrän vid halv fem på eftermiddagen. Innan det så satt jag i princip bara still, förutom att jag skjutsade och hämtade min dotter lite fram och tillbaka till stan. Men jag har inget speciellt att vara arg över, det är ju bara tankar som skapar denna känsla. Jag vet dock inte vilka tankar och eftersom de snurrar helt fritt så har jag varit väldigt slapptänkt, eller hjärntrött. 
Det här inlägget är en fortsättning på det inlägg jag skrev igår som hette 
Sitter nu på tåget på väg ner till Malmö där jag ska föreläsa i morgon. Jag älskar att åka tåg för då kan jag låta tankarna vandra fritt och det är liksom inget som stör tankeflödet. Och eftersom jag älskar att resa, befinna mig på tågstationer och flygplatser, lyssna på musik, tänka och bara vara så är det lätt hänt att bara känna en så total lycka. och det som är så kul med känslor är att det är ganska enkelt att få dem att växa, eller hur? Jag lyssnar på sådan musik som ve
